Bastubabbel

Jag är inte så mycket för att prata när jag sitter i bastun. Det är ganska skönt att bara koppla av och inte behöva vara social, särskilt om man jobbar dagarna i ända med att prata med folk och vara trevlig.

Fast ibland händer det ändå att man hamnar i trevliga samtal. Idag pratade jag med två olika personer. Med den ene pratade vi om det faktum att när man gör armhävningar på fri hand, så att säga, så orkar man många fler än när man gör dem på jympan. Mannen berättade att han brukar orka ungefär fyrtio armhävningar då. Så vänder han sig till mig och säger "du som är synnerligen vältränad, hur många orkar du, femtio, sextio?". Det var ju bara att mumla nånting om att "jag brukar inte räkna dem". Vilket på sätt och vis är sant, eftersom jag inte brukar göra armhävningar hemma. Men det var ju trevligt att han trodde att jag var synnerligen vältränad!

Sedan kom dem in en yngre kille (och med yngre menar jag i min ålder, typ...) med en enormt häftig tatuering som täckte hela armen. Jag satt och tjuvkikade på den ett tag innan jag kom på vad han hade tatuerat in och var tvungen att fråga om det var Albrecht Dürer han hade på armen. Det var det, och sedan hamnade vi i en intressant diskussion om tysk kontra italiensk renässans och bemålade antika statyer. Han berättade att de flesta som blir intresserade av tatueringen inte förstår vem han talar om när han berättar att det är Dürer, så han brukar oftast nöja sig med att säga att det är seriefigurer. Ack, mänskligheten!

Man kan verkligen hamna i de mest skilda diskussioner i bastun på Friskis!