Puntila/Matti

foto Petra Hellberg

Mamma skulle iväg och kolla på Puntila/Matti på Stadsteatern ikväll, men hennes knä ville inte vara med. Alltså fick jag överta biljetten, och efter att ha sett föreställningen kan jag bara utbrista i ett "tack, mamma".

Maken till uppsättning var det länge sen jag såg. Alexander Mörk-Eidem har gjort det igen! På alla sätt fantastisk! Från skådespelare till scenografi till regi till musik!

Erlend Birkelands scenografi doftar verkligen Finland. Men inte Runebergs och Sibelius' björkskogar. Det här är snarare något Aki Kaursmäki skulle kunna fantisera ihop en av sina deppigare dagar. Träden är nedsågade och ligger på stora lastpallar som går att köra runt. En husvagn är det närmaste vi kommer ett civiliserat liv.

Jag har väldigt svårt för Dan Ekborg som person (jag känner honom inte, han kanske är en urtrevlig person, vad vet jag), men ingen kan förneka att han är helt lysande som Puntila. Lika blödigt gråtmild när han är full som han är vedervärdig och elak när han är nykter. På scen nästan hela tiden bär han föreställningen på sina axlar.

Övriga skådespelare matchar Ekborg utmärkt. Fares Fares självklart, men även de andra. Särskilt vill jag nämna Sten Ljunggren som domaren (kan han vara dålig nån gång?!), Jonatan Rodriguez som slemmig advokat (att han har en nakenscen ger honom också en liten pluspoäng...) och Bergljót Árnadottir som telefonist. Hon gör även en väldigt rolig liten roll som prostinna.

Egentligen var jag alldeles för trött för att gå på teater, men jag är helt upprymd av det här. Nu lite varm choklad och pepparkakor och lite teve innan sänggåendet.