Isfrun kommer!

Enligt Expressen kommer det att bli rejält kallt nästa vecka! I morgon blir det plusgrader, men sedan kommer temperaturen raskt att falla. Tisdag -11º, onsdag -15º. Mumma för en vinterälskare som jag.

Jag kan ju inte läsa en sådan väderleksrapport utan att citera min bibel: Trollvinter!

På eftermiddagen kände Too-ticki i sin nos att den stora kölden var på väg. Hon hällde flodvatten över hästen och bar in ved i badhuset.
Håll er inomhus idag, för nu kommer hon, sa Too-ticki.
/.../
Ta det lugnt, sa lilla My. Jag kommer nog in när det börjar nypa i tårna. Och Mymlan kan man ju alltid lägga lite halm över. Så styrde My silverbrickan ut på isen.
/.../
Too-ticki gick vidare till muminhuset och klättrade upp för repstegen. Hon öppnade takluckan och ropade på Mumintrollet.
Han höll på med att laga familjens badbyxor med rött bomullsgarn.
Jag ville bara tala om att nu kommer den stora kölden, sa Too-ticki.
En ännu större? frågade Mumintrollet. Hur stora finns det?
Det här är den allra farligaste, svarade Too-ticki. Hon kommer i skymningen när himlen blir grön, rakt in från havet.
Är det en hon? frågade Mumintrollet.
Ja, och mycket vacker, sa Too-ticki. Men om du ser henne rakt i ansiktet fryser du till is. Du blir precis som knäckebröd så att vem som helst kan bryta dig i små bitar. Därför ska du hålla dej inomhus ikväll.
Sen kröp Too-ticki ut på taket igen.
/---/
Långt ute på isen kom isfrun gående. Hon var vit som stearin, men om man tittade på henne genom den högra fönsterrutan blev hon röd, och sedd genom den vänstra var hon ljusgrön.
Plötsligt kände Mumintrollet rutan bli så kall att det gjorde hon och drog förskräckt tillbaka sin nos.
De satte sig bredvid kaminen och väntade.
/.../
Nu gick isfrun förbi badhuset. Kanske kastade hon en blick genom fönstret, för ett isande luftdrag for genom rummet och kom den röda järnkaminen att blekna. Sen var det över. De osynliga mössen skuttade generat ner ur lilla Mys famn och allihop rusade fram till fönstret för att titta.
Isfrun stod inne i vasskanten med ryggen emot dem. Hon lutade sig ner över snön.
Det är ekorren, sa Too-ticki. Hon har glömt bort att hålla sig inomhus.
Isfrun böjde sitt vackra ansikte över ekorren och krafsade honom förstrött bakom örat. Han stirrade förtrollat på henne, rakt in i hennes kalla blå ögon. Isfrun smålog och gick vidare.
Men i hennes spår låg den dåraktiga ekorren styv och stel med alla sina små ben i vädret.

Gissa om jag var livrädd för isfrun när jag var liten!