Mätt och nöjd

Alla gäster har gått och jag sitter kvar i röran och bara myser!

Årets julfest har gått av stapeln. Det var en del pyssel innan, men så snart gästerna började komma kände jag mig som filifjonkan som var rädd för katastrofer. Det stora kaoset hade brutit ut och det var inte mer jag kunde göra. Då slappnade jag av och festen blev hellyckad.

Man kan inte ha julfest utan julgran, så dagen till ära var jag och köpte en igår och klädde den med de allra finaste saker jag har! Lägg märke till klapparna under granen. Alla hade med sig varsin julklapp som sedan delades ut till varandra.


Det hela började som ett sätt för oss som inte får gå på julbord med de fast anställda att ändå fira tillsammans i all enkelhet, men när jag flyttade in i min stora fina lägenhet föddes tanken att återuppta fru Anns urtrevliga julfest från fordom, och det har mindre och mindre blivit en fest för kollegor allteftersom andra vänner har börjat komma med.

Alla gäster deltar med någon rätt till julbordet. Vem som tar med vad bestäms i sann demokratisk ordning. Hagbergskan och jag ställde oss att göra pepparkakor och julkorv häromveckan.

Lite senare gjorde jag dessutom två olika sorters leverpastej och ett par sillsorter. Övriga gäster kom med allt man kan behöva, från lax (och ännu fler sillsorter!) till skinka och köttbullar till jansson till ris a la malta och lussekatter. Ingenting fattades, helt enkelt.


Bordet dukades upp i vardagsrummet. Övriga möbler fick flytta på sig för att vi skulle få plats på tvären. Att vi inte skulle få plats var väl min största oro. Så här många har vi inte varit förut. Men det gick bra, inte minst för att supermamma ställde upp och körde in med fler stolar.

Pepparkakorna som Hagbergskan och jag gjort användes sedvanligt som placeringskort. Vi från slottet är vana att se våra initialer och kan leta reda på dem i sömnen. De andra fick helt enkelt försöka räkna ut hur det hela fungerade. All lyckades dock hitta sina sittplatser.

Sedan åt och drack vi (jag åt mer än jag borde, men mindre än jag kunde), stämningen var på topp. Särskilt uppskattades Erlands juldikt om tio oturförföljda nissar.
För bara en liten stund sedan började gästerna rulla hemåt. De flesta av oss är lediga i morgon (måndagar är ju museifolks söndagar), men de andra måste arbeta. Väldigt lyckat, otroligt gott och urtrevliga gäster! Tack, alla som var med!

Bland dem jag saknade fanns framför allt den julhatande Anna, som gott hade behövt vara med och få fira lite jul utan några måsten alls. Nåja, vi får hoppas på nästa år!