Mössa på

Vinterkylan håller i sig, och jag trivs som en säl i ishavet. Tyvärr kan jag inte ha på mig den snygga gangsterkepsen jag fick i julklapp. Det är mindre klädsam stickad luva som gäller.

Under min hippa (?) ungdom inföll den iskalla vintern -86, med temperaturer ner mot -25º på morgnarna. Eftersom jag var så häftig hade jag inte mössa på mig, vilket slutade med att jag förfrös öronen, och ända sedan dess för jag ofantligt ont i dem när temperaturen kryper neråt. Tittar man noga på bilden här nedan kan man nog se broskbildningarna jag fick av kölden. Så det är bara att dra på sig luvan och vänta på lite mildare väder innan jag får ta på mig snyggmössan igen. Eller tills jag har hittat några snygga öronmuffar som passar till hatt.

Drottningarna av Tre kronor

Så var då tioårsjubileet firat. Och det blev riktigt lyckat. Massor med besökare hela dagen i museet, och visningarna var populära. Det smittade av sig även uppe i våningarna, där jag hade visningar. Riktigt stora grupper, alltid lika roligt.

Nere i museet regerade drottning Blanka och Kristina Gyllenstierna, i Hagbergskans och Helenas gestalter. Lägg särskilt märke till Blankas silverskor. De var hon särdeles nöjd med...

Tvåtredjedelssamhället slår till igen?

Agnes sms:ade mig från Arlanda igår, så där upprörd som bara hon kan vara. Och fullt förståeligt.

Hon har börjat läsa Selma Lagerlöfs trilogi om Löwensköldska ringen, bara för att upptäcka att Bonniers bara har gett ut de två första delarna. Tredje delen, Anna Svärd, tyckte man tydligen inte var tillräckligt intressant för att ge ut på nytt.

På Bonniers hemsida kan man läsa följande:

Historien om familjen Löwenskölds ring får konsekvenser för de båda följande romandelarna: Charlotte Löwensköld och Anna Svärd.

De är tydligen medvetna om att det finns en tredje del. Så varför i hela friden får vi då inte läsa den?

Nyårshysteri

Nog för att jag visste att jag var sent ute när jag för ett par veckor sedan började kolla runt bland kompisarna ifall de hade lust att komma och äta nyårsmiddag, men att det skulle vara så illa hade jag inte räknat med. De tittade på mig som jag var tokig när jag frågade om de hade planer för nyår. Tydligen börjar man boka in sig redan i oktober.

För mig är det obegripligt. Visst kan det vara trevligt att festa på nyår, men SÅ jävla märkvärdigt är det väl ändå inte? Jag har flera gånger helt struntat i att festa med andra och bara gjort nån god mat och kollat på teve. Festa kan man göra när som helst, inte bara på nyår.

Nå, jag fick ihop till en liten middag i alla fall. Vi som inte känner för några stora fester ska äta och prata tillsammans. Ska bli trevligt.

Grattis på tioårsdagen, Tre kronor

Idag fyller museum Tre kronor tio år. Det kommer att firas med extra öppethållande, och visning varje timme.

Men...!

För första gången sedan jag började på visningsavdelningen (tror jag) är det inte jag som har barnvisningarna i museet! Quel scandal! Det är Hagbergskan som får den äran den här gången. Jag var med när hon provade kläder, och fick nöja mig med att prova skor (och muttra lite avundsjukt) till nästa gång som jag får äran att vara utklädd en hel dag.

Om det är nån som undrar vem hon ska föreställa så kan ni ju jämföra fotot med målningen här nedan. Och kom nu inte och säg att ni inte känner igen drottning Blanka!

Skånskt besök

Madelene har varit uppe i den riktiga delen av Sverige och hälsat på i mellandagarna. Självklart gick Hagbergskan och jag och tog en fika med henne.

Efter fikan drog Hagbergskan med oss för att bese platsen för Stockholms en gång i tiden största bordell. Allt enligt vad hon fick lära sig när hon gick på spökvandring häromsistens. Det skulle jag också vilja göra. Verkar riktigt roligt.

Nå, hon var inte helt säker på om vi hamnat rätt, men Madelene ställde sig mer än gärna och demonstrerade hur det kan ha sett ut anno dazumal.

Däremot kunde Hagbergskan peka på lampan som nästan har börjat växa in i huset mitt emot. Husen i Gamla stan flyttar sig, och lampan på ena husväggen har nu bara nån millimeter kvar innan den slår i husväggen mittemot. Lite häftigt att se.


Efter det skildes våra vägar åt och jag promenerade långsamt hem genom det vinterkalla och väldigt vackra Stockholm!

"Tissla, tassla: god är julematen"

Nu måste det anses vara bevisat att julmat inte innehåller några kalorier!

Jag vägde mig på julaftonens morgon innan jag åkte iväg till pärona och det stora julbordet. Sedan har jag svullat julmat så att jag knappt har kunnat stå upp.

Det var med darrande ben jag ställde mig på vågen idag. Skulle jag ha gått över 100-kilosgränsen? Men sepåfan! Jag har GÅTT NER i vikt! Hur tusan är det möjligt?! Julnattens magi är stark, helt klart!

Isfrun kommer!

Enligt Expressen kommer det att bli rejält kallt nästa vecka! I morgon blir det plusgrader, men sedan kommer temperaturen raskt att falla. Tisdag -11º, onsdag -15º. Mumma för en vinterälskare som jag.

Jag kan ju inte läsa en sådan väderleksrapport utan att citera min bibel: Trollvinter!

På eftermiddagen kände Too-ticki i sin nos att den stora kölden var på väg. Hon hällde flodvatten över hästen och bar in ved i badhuset.
Håll er inomhus idag, för nu kommer hon, sa Too-ticki.
/.../
Ta det lugnt, sa lilla My. Jag kommer nog in när det börjar nypa i tårna. Och Mymlan kan man ju alltid lägga lite halm över. Så styrde My silverbrickan ut på isen.
/.../
Too-ticki gick vidare till muminhuset och klättrade upp för repstegen. Hon öppnade takluckan och ropade på Mumintrollet.
Han höll på med att laga familjens badbyxor med rött bomullsgarn.
Jag ville bara tala om att nu kommer den stora kölden, sa Too-ticki.
En ännu större? frågade Mumintrollet. Hur stora finns det?
Det här är den allra farligaste, svarade Too-ticki. Hon kommer i skymningen när himlen blir grön, rakt in från havet.
Är det en hon? frågade Mumintrollet.
Ja, och mycket vacker, sa Too-ticki. Men om du ser henne rakt i ansiktet fryser du till is. Du blir precis som knäckebröd så att vem som helst kan bryta dig i små bitar. Därför ska du hålla dej inomhus ikväll.
Sen kröp Too-ticki ut på taket igen.
/---/
Långt ute på isen kom isfrun gående. Hon var vit som stearin, men om man tittade på henne genom den högra fönsterrutan blev hon röd, och sedd genom den vänstra var hon ljusgrön.
Plötsligt kände Mumintrollet rutan bli så kall att det gjorde hon och drog förskräckt tillbaka sin nos.
De satte sig bredvid kaminen och väntade.
/.../
Nu gick isfrun förbi badhuset. Kanske kastade hon en blick genom fönstret, för ett isande luftdrag for genom rummet och kom den röda järnkaminen att blekna. Sen var det över. De osynliga mössen skuttade generat ner ur lilla Mys famn och allihop rusade fram till fönstret för att titta.
Isfrun stod inne i vasskanten med ryggen emot dem. Hon lutade sig ner över snön.
Det är ekorren, sa Too-ticki. Hon har glömt bort att hålla sig inomhus.
Isfrun böjde sitt vackra ansikte över ekorren och krafsade honom förstrött bakom örat. Han stirrade förtrollat på henne, rakt in i hennes kalla blå ögon. Isfrun smålog och gick vidare.
Men i hennes spår låg den dåraktiga ekorren styv och stel med alla sina små ben i vädret.

Gissa om jag var livrädd för isfrun när jag var liten!

Bara för säkerhets skull

Inte bara kusin Erland var sjuk idag. Mitt under middagen började jag känna mig riktigt hängig och dålig. Jag var tvungen att gå ut och gå ett par varv runt huset för att försöka komma igång, men icke! Jag blev tvungen att åka hem och har nu legat nån timme och sovit. Jag börjar nu komma igång.

Och ingen ska påstå att jag är hypokondriker, men idag, precis som vanligt när jag blir illamående, så ser jag alltid till att somna i framåtstupa sidoläge IFALL jag skulle kräkas i sömnen och mina kräkreflexer skulle ha gått åt pipsvängen...

Hur sjuk jag än blir så har jag det i ryggmärgen. Nu tror jag att jag går tillbaks och sover vidare. En del av oss ska ju jobba i morgon också.

Och på tredje dagen festade de...

Traditionsenligt samlades vi för grönkålssoppa och frikadeller så här på annandagen. I år var det faster Sigyn som var samlingspunkten. Det är banne mig enda gången på året som jag tycker att grönkål kan vara gott. Resten av året gör det inget om jag inte får nån grönkål alls.

Tyvärr var kusin Erland hemma och var sjuk, så vi fick äta upp hans frikadeller också...

Stora släktkalaset

Varför bara festa i en dag, när man kan festa i flera?

Idag var det dags för det stora kalaset med hela familjen. Från osnutna brorsöner och hundar till gammelfarbror Folke var med och åt skinka, potatismos och kål av alla de slag.

Det här är så nära en Fanny och Alexander-jul man kan komma nuförti'n!

Julafton avklarad

Mätt och belåten och presenttyngd är jag åter hemkommen från julaftonsfirande i föräldrahemmet. Det såg ut som det brukade. Jag och pärona firar på egen hand, broderskapet och hans familj firar för sig. I morgon är det dags för stora släktkalaset då alla samlas för att gemensamt äta upp offergrisen.

Vid tolv började firandet med glögg. När maten var upplagd och värmd satte vi oss till bords. I år hade vi, för att citera Erlands uppsats i lågstadiet, "bara sex spritsorter". Inget saknades. Vi hade visserligen ingen lutfisk i år, men den saknades definitivt inte!

Efter maten var det dags för julkonserten från Slottskyrkan och Kalle Anka. Sedan var det dags för paketutdelningen. Jag gick vinnande ur striden med böcker, filmer, presentkort på kläder och en väldigt nödvändig glasögonhängare...

Mer mat, och sedan samlades vi i soffan för spirituella diskussioner.

Lite mer film, och promenad mot tunnelbana och hemmet.

Sista synen av pärona. Finns det nån chans att jag är hittebarn?

Jag är fortfarande proppmätt och vill inte se skymten av mat på flera veckor. Eller åtminstone till i morgonkväll och stora släktkalaset.

Häftig lackstämpel

På Nordiska museet har de en liten utställning om julklappspapper. Jag är tillräckligt nördig för att gå igång på en sån utställning, och tyckte alltså att den var för liten. Jag vill ha MER!

En sak som jag fastnade för var det här paketet. Kolla in lackstämpeln! Jag brukar emellanåt lacka mina paket (inte i år, det orkade jag inte med), och en stämpel med tre kronor på är ju verkligen min grej!

God jul!

Bilden är personligt handkolorerad av undertecknad

Tiden gick, men ingenting hände.
Bara det lilla knyttet som druckit te stack fram bakom vedboden. Det hade tagit alla sina släktingar med sig och släktingarnas vänner och allihop var lika små och grå och ynkliga och frusna.
Glad jul, viskade knyttet blygt.
Du är verkligen den första som tycker att julen är glad, sa muminpappan. Är du inte alls rädd för vad som ska hända när den kommer?
Den är ju här, mumlade knyttet och satte sig i snön med sina släktingar. Får man titta? Ni är en så underbart vacker gran.
Och all maten, sa en av släktingarna drömmande.
Och riktiga presenter, sa en annan släkting.
Jag har drömt om att få se dethär på nära håll i hela mitt liv, avslutade knyttet och suckade.
Det blev alldeles tyst. Ljusen brann med orörlig låga i den lugna natten. Knyttet och hans släktingar satt alldeles stilla. Man kände hur de beundrade och längtade,det kändes starkare och starkare och till slut makade sig muminmamman lite närmare pappan och viskade: Tycker du inte.
Ja, men om, invände pappan.
I alla fall, sa mumintrollet. Om julen blir arg kan vi kanske rädda oss på verandan.
Så vände han sig till knyttet och sa: Varsågod, det är ert alltsammans.
Knyttet kunde inte tro sina öron. Det gick försiktigt fram till granen, och efter det kom hela raden släktingar och vänner med morrhåren darrande av andakt.
De hade aldrig haft en egen jul förr.
Nu är det nog säkrast vi sticker iväg, sa mumintrollets pappa oroligt.
De tassade hastigt upp på verandan och gömde sig under bordet.
Ingenting hände.

Tove Jansson, Granen

Nej, julen är verkligen inte farlig! Nu åker jag till päronen och äter mig fet!

För övrigt vill jag påminna om julkonserten från Slottskyrkan idag klockan 13.55!

God jul!

Bryskt uppvaknande

Mitt i natten står snuten och bankar på dörren och kräver "betalning för beskydd". Det var ett hemskt sätt att vakna på!

Okej, det var min bror som jobbar som polis...

Han var här för att hämta en av vörtlimporna och sin födelsedagspresent...

Och klockan var väl typ kvart över nio...

Men jag BLEV väckt! Och på självaste julafton!

Men grattis på födelsedagen, Niclas, så här en dag för sent.

Uppesittarkväll

Så här dan före dopparedan passar det väl bra med lite uppesittarprogram. Kan det bli bättre än Galenskaparnas Pyssel och papp från En himla många program? Det här är från den tiden då de fortfarande var roliga.

Julstress försvinn, mig rår du inte på!

Dan före dan, och alla förberedelser är klara. De blev till och med klara igår, så jag tillbringade kvällen med att spela Sims.

Leverpastejen är bakad. Check

Korven är stoppad. Check

Sillen är inlagd. Check

Nubben är kryddad. Check

Presenterna är inslagna. Check

Och brödet är bakat. Check och dubbelcheck

Inte var jag särskilt stressad innan heller. Julandet fick ta den tid det tog. Nu är det bara att invänta tomtens ankomst.

Den sista cigaretten

Anna gav mig Klas Östergrens senaste roman, Den sista cigaretten, i födelsedagspresent och nu har jag läst klart den. En underbar bok! Klas Östergren är helt klart en av Sveriges bästa författare (nej, så klart inte lika bra som P O! Nu får ni sansa er lite!).

Berättarjaget, författaren, har flyttat från Stockholm till Österlen, där han har bott de senaste femton åren. Under ett biooperabesök träffar han på en kvinna från sitt gamla liv i Stockholm på åttiotalet, och likt en kakätande Proust (kvinnan heter till och med Madeleine) sköljer minnena över honom.

Finansvalparnas tid, ekonomisk boom och folk som köper konst för att matcha lampskärmarna. Författaren lär känna Jörgen, en konstnär som pluggar på Handels för att ordna finanser till sitt stora konstprojekt, som även inkluderar Nils von Dardels Den döende dandyn.

Författaren deltar inte särskilt aktivt i det som händer, han glider ganska passivt med och registrerar vad som händer men emellanåt dras han in i skeendena och tvingas agera. Klas Östergren är desto mer aktiv. Han har fått till ett ordentligt driv i berättandet och jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken. Jag ville hela tiden veta vad som sker härnäst.

Helt klart en bok att rekommendera!

Julbadet avklarat

När julstressen gör sig påmind (jo då, den kommer krypande hos mig också. Fast inte så hemskt mycket) har jag två sätt att mota bort den.

Till att börja med slår jag mig ner i läsfåtöljen med en stor kopp varm choklad och ett par pepparkakor och så läser jag Tove Janssons Granen, absolut bästa sättet att inse att man inte behöver stressa ihjäl sig bara för att JULEN är på väg.

Det gjorde jag igår kväll.

Det andra sättet ägnade jag mig åt idag. Jag var helt ledig, ingen körrepetition eller nånting sånt. Jag kunde ägna mig helt åt mig själv, och det är precis vad jag gjorde. En promenad bort till Centralbadet, och så ägnade jag hela eftermiddagen åt att löga mig själv. Först en halvtimmes simning och sedan bastu och bubbelpool för hela slanten. Nu är jag avslappnad och go'. Lite teve, lite middag och sedan drar jag igång med den delen av julmaten som ännu inte är avklarad, sill och vörtlimpa alltså.

Vintersolstånd!

Idag är kortaste dagen på hela året. Från och med nu blir det bara ljusare! Kanske läge att ha en midvinterbrasa, precis som De hemlighetsfulla har i Mumindalen när familjen ligger och sover?

Mumintrollet tände fotogenlampan och gick upp på vinden.
Han öppnade takluckan. Månen syntes inte än, men dalen var svagt upplyst av norrsken. Nere vid bron rörde sig en rad facklor omgivna av dansande skuggor. De gick mot havet och berget.
Mumintrollet klättrade försiktigt ner med den tända lampan. Trädgården och skogen var fulla av obestämda ljussken och viskningar och alla spår ledde mot berget.
När han kom ut på havsstranden stod månen över isen, kritblå och förfärligt avlägsen. Nånting rörde sig bredvid honom och han tittadeneri lilla Mys argsinta och lysande ögon.
Nu blir det eldsvåda, sa hon och skrattade. Vi kommer att bränna opp hela månskenet.
De tittade samtidigt mot berget och såg en gul låga springa upp; Too-ticki hade tänt bålet.
Det klädde sig ögonblickligen i flammor, nedifrån ända upp, det röt som ett lejon och kastade sin spegelbild rakt ner i den svarta isen. En liten enslig melodi sprang hastigt förbi Mumintrollet; det var den osynliga musen som försenad skyndade till vinterritualen.
Små och stora skuggor rörde sig högtidligt skuttande kring elden uppe på berget. Och så började svansarna dunka på trummorna.
Där gick din trädgårdssoffa, sa lilla My.
Vad gör man med soffor, sa Mumintrollet otåligt. Han klättrade snubblande upp för det isiga berget som glänste i eldskenet. Snön hade smultit i hettan och varmt vatten rann över hans tassar.
Solen kommer tillbaka, tänkte Mumintrollet upphetsat. Det är slut på mörker och ensamhet. Man kan sätta sig i solskenet på verandan och bli varm om ryggen...

Tove Jansson, Trollvinter

Årets bästa jullåt

De bästa jullåtarna är de som skrevs (och spelades in!) på femtiotalet i Amerika. Jag beklagar, men så är det. Därmed inte sagt att det görs bra jullåtar nuförtiden också. Årets bästa är från favvosarna, Pet Shop Boys; It doesn't often snow at christmas. En perfekt låt, helt enkelt!

Sss, sicken senap

Jag skulle prova att göra lite senap till julbordet i år, ett spännande recept jag hittat på Nordiska museet, med vitt vin, mandel och honung. Det här blev resultatet, en burk med okrossade senapskorn...

Det visade sig att min mortel (och jag) inte var tillräckligt tunga och starka för att krossa senapskornen. Jag har lärt mig the hard way att jag behöver en senapskula. Eller ännu hellre, en äkta gammal kanonkula. Det skulle ju vara riktigt häftigt! Hmmm, var kan jag nu norpa en kanonkula utan att nån märker det...?

Puntila/Matti

foto Petra Hellberg

Mamma skulle iväg och kolla på Puntila/Matti på Stadsteatern ikväll, men hennes knä ville inte vara med. Alltså fick jag överta biljetten, och efter att ha sett föreställningen kan jag bara utbrista i ett "tack, mamma".

Maken till uppsättning var det länge sen jag såg. Alexander Mörk-Eidem har gjort det igen! På alla sätt fantastisk! Från skådespelare till scenografi till regi till musik!

Erlend Birkelands scenografi doftar verkligen Finland. Men inte Runebergs och Sibelius' björkskogar. Det här är snarare något Aki Kaursmäki skulle kunna fantisera ihop en av sina deppigare dagar. Träden är nedsågade och ligger på stora lastpallar som går att köra runt. En husvagn är det närmaste vi kommer ett civiliserat liv.

Jag har väldigt svårt för Dan Ekborg som person (jag känner honom inte, han kanske är en urtrevlig person, vad vet jag), men ingen kan förneka att han är helt lysande som Puntila. Lika blödigt gråtmild när han är full som han är vedervärdig och elak när han är nykter. På scen nästan hela tiden bär han föreställningen på sina axlar.

Övriga skådespelare matchar Ekborg utmärkt. Fares Fares självklart, men även de andra. Särskilt vill jag nämna Sten Ljunggren som domaren (kan han vara dålig nån gång?!), Jonatan Rodriguez som slemmig advokat (att han har en nakenscen ger honom också en liten pluspoäng...) och Bergljót Árnadottir som telefonist. Hon gör även en väldigt rolig liten roll som prostinna.

Egentligen var jag alldeles för trött för att gå på teater, men jag är helt upprymd av det här. Nu lite varm choklad och pepparkakor och lite teve innan sänggåendet.

Lite stryk ska väl en karl tåla!

Bonde-Janne blev misshandlad av sin flickvän (inte nån av tjejerna i Bonde söker fru), och eftersom han är en riktig karl så försvarar han det hela med att han "förtjänade det". Aftonbladet låter det hela stå helt okommenterat, som att det vore helt naturligt.

Hur hade det låtit om det varit en kvinna som blev misshandlad av sin pojkvän och försvarat det med att hon förtjänade det? Jojo, män kan väl inte misshandlas!

Julstress och annan stress

Jag inser när jag kollar på de senaste inläggen att jag inte har varit lika aktiv som vanligt. Den här veckan har varit full av aktiviteter för min del. Jag har helt enkelt inte haft tid och ork. Jag har varit upptagen varenda kväll sedan förra söndagen, utom just igår kväll och då låg jag i soffan och kollade på Musse Piggs julsaga. Det var det enda jag orkade göra.

I morgon kommer jag att ha min första helt lediga dag på väldigt, väldigt länge. Då ska jag sova ut ordentligt. Fast innan dess ska jag dra på mig bondekläderna och återuppstå som Far i stugan på Nordiska.

Too many notes?

Det här inlägget är dedicerat (och kom ihåg att c framför mjuk vokal uttalas som s!) till Dejana, som tycker att jag skriver för långa inlägg för att hon ska hinna läsa dem:

Jag mår bra!

Ni andra får vänta på mer fyllig rapport tills jag kommer hem från jobbet.

Hej, mitt vinterland!

Sånt här väder som vi hade idag älskar jag! Snö och kyla, härligt! Jag började ana hur det låg till när jag inte såg huset mittemot genom fönstret.

Det blev en mysig promenad till slottet idag. Jag såg inte många meter framför mig.

Välkända Stockholmssilhuetter i nytt ljus. Ni ser väl Storkyrkans torn?

Till slut kom jag fram till slottet. Det är mig man anar genom snön.


En mysig bild från borggården, under de få minuter det inte snöade idag. Fast jag betvivlar att soldaterna tycker att det är så mysigt...

Efter jobbet var jag tvungen att få i mig nåt varmt, och då passade det bra att Andreas var villig att gå och fika med mig. Jag fick en riktigt julig bild på honom från Västerlånggatan.

Julgudstjänst och dito lunch

0855 satt jag på plats i Slottskyrkan för repetition och nån timme senare började inspelningen av julaftonens tevesända gudstjänst (jepp, fusk! Inspelat i förväg!). Underbar musik, jag fullkomligt älskar när Arméns musikkår spelar tillsammans med Slottskyrkans vokalensemble. Vid adventsgudstjänsten som sändes 2007 föll jag som en fura för deras häftiga arrangemang av Vad faller över träden ur Förklädd gud. Den här gången framförde de Dalakoral som jag skulle kunna lyssna på hur många gånger som helst!

Enda trubblet (för min del) var att precis när sändningen började fick jag syn på att damen på bänkraden framför mig hade granbarr på axeln. Sedan hade jag svårt att koncentrera mig på gudstjänsten. Barren bara växte och växte tills de nästan skymde kyrkan. Det var ju inte precis läge att luta sig fram och borsta bort dem när kamerorna satts igång.

Efter gudstjänsten var det bara att springa iväg och dra på sig serveringsrocken, dagen till ära kompletterad med tomteluva. Nu skulle här serveras jullunch för personalen. Det är en väldigt trevlig tillställning, där alla är glada och trevliga och man får chans att hälsa på folk man inte hinner prata med vanligtvis.

Och eftersom frågan ställdes flera gånger redan igår, så ja! Igår hade jag rätt skor på mig redan från början!

Åtminstone en gång per jul...

Inatt rasade julgranen. Jag har sett att den har stått snett, och jag har försökt rikta till den, men den har inte velat vara med.

Så inatt var det då dags. Klockan fyra vaknade jag av en jättekrasch, och förstod direkt vad som hänt. En snabb koll och sedan tillbaks till sängs. Det första jag gjorde nu på morgonen var att ställa upp granen och sopa upp trasiga kulor. Bara tre kulor hade gått sönder, tyvärr tre av de stora röda som jag fått efter morfar. Nåja, allt fast förflyktigas...

Aftonbladet struntar i källkritiken

Ullared-Mattiaz påstår sig ha spelat in en porrfilm i Spanien förra året. För den filmen ska han ha fått 500 000 kronor. Detta vet Aftonbladet att berätta.

Nu är det bara så att det inte finns nån film med det namnet. Åtminstone inte som någon någonsin har skrivit om och lagt ut på nätet, och det låter ju inte så trovärdigt. Hur ska man annars kunna sälja filmen, om ingen känner till den?

För det andra, en halv miljon?! Ursäkta, men vad tror han att han är för stjärna? Jag har svårt att tänka mig att nån riktig porrstjärna får en halv miljon per film. Varför skulle då en blekfet svensk få det för sin första film? Enligt imdb får en stjärna som Rocco Siffredi under ett bra år $200 000. Att Mattiaz då skulle få en tredjedel så mycket för sin första och hittills enda film låter inte så troligt, eller hur?

Nä, här ringer väldigt många varningsklockor. Man tycker att det borde ha gjort det även på Aftonbladets redaktion, men äh, skit i det! Det blir en bra rubrik. Och så undrar de varför folk slutar köpa kvällstidningarna...

Mästaren Bronzino

När det gäller porträttkonsten är jag helt fast i renässansens Italien. Det är då porträttkonsten står på sin höjdpunkt, enligt min ödmjuka åsikt. En av mina favoriter är florentinaren Bronzino, 1503-1572.

Bronzino var hovmålare hos familjen Medici från 1539, då Cosimo I gifte sig med Eleanora av Toledo. Se bara hur detaljerat mönstret i klänningen är på målningen av Eleanora och sonen Giovanni.

Här är några andra exempel på Bronzinos fantastiska målningar.

Cosimo I i rustning

Ung man med bok Ludovico Capponi Dam i grön klänning Dam med hundvalp

F'resten... känner ni igen Amors fot på Venus, Amor, dåraktigheten och tiden?

Om ni inte gör det kan ni ju alltid titta här...