Granhammarsmannen och jag

För tillfället läser jag Jonathan Lindströms Bronsåldersmordet, en bok jag har hållit på med alldeles för länge - inte för att den är dålig, tvärtom, men jag befinner mig just nu i en filmperiod. Det är mycket film som gäller för min del. Fast när jag kurar ner mig i sängen och läser några sidor i boken så myser jag rejält. Det är en väldigt bra och spännande bok.

Nu skulle ju inte jag vara jag om jag inte också vill se skelettet från boken i verkligheten också. En snabb koll på Historiska museets hemsida visar att Granhammarsmannen, som Lindström döpt honom till, faktiskt står utställd! Jag försökte ta mig dit redan igår, men insåg på vägen dit att även museer har öppettider, och att komma dit halv fem är inte nån bra idé när de stänger klockan fem. Visst hade jag kunnat se skelettet och sedan åka hem, men jag vill ju se lite mer också.

Det blev ett nytt försök idag, och jag fick två timmar i museets hägn. Direkt in till Forntider, och där låg han, mannen som mördades för nästan tretusen år sedan. Otroligt fascinerande att se det sönderslagna ansiktet. Jag vet inte hur länge jag låg hopkrupen där på golvet - kraniet står utställt i botten av montern - för att kunna se så många detaljer som möjligt. Och där bredvid överarmsbenet, även det med märken efter striden. Jag har ringat in ett av yxhuggen så att ni ska ha en chans att se det. Jag fick rysningar av att se mannen som jag har läst om så länge.

Intill låg dessutom de föremål han hade med sig i väskan när han hittades på femtiotalet - några stenar, en mejsel, en syl, tre prylar och råämnet till en fjärde pryl och den mystiska träkäppen som ingen riktigt har kommit på vad den kan ha använts till.

Det var många år sedan jag kollade in Historiskas basutställning - när jag har varit där de senaste åren har jag bara gått in på de tillfälliga utställningarna, ja och så kollade jag in vikingautställningen när den var ny - och de har verkligen ryckt upp sig. Två timmar var definitivt inte tillräckligt för att kolla in utställningarna. Jag ville bara se mer och mer. Och barnavdelningen, där barnen får göra sina egna utgrävningar - jag ville också vara med!! Det får bli ett nytt besök väldigt snart!