Garland och Kelly spelar två vaudevilleartister under Första världskriget, som lär känna varandra ute på vägarna och slår sina påsar ihop. Drömmen är att en dag få spela på The palace i New York och en dag blir de kontrakterade. Men dagen innan de ska göra sin debut blir Palmer (Kelly) inkallad i kriget. Som den streber han är inser han att han måste ta till drastiska metoder för att skjuta upp det hela, med dramatik som följd.
Min flicka i vapenrock är inspelad under Andra världskriget, så filmen är självklart väldigt patriotisk. Man fick göra om slutet eftersom folk inte ville se Judy Garland bli ihop med en sån där hemsk förrädare som inte vill kriga. Nya scener spelades in för att ge Gene Kelly lite mer positiv framtoning.
Regissör är Busby Berkeley, mest känd för sina storslagna musikalnummer. När man tänker filmmusikalnummer från 30-talet så brukar det vara ett Berkeleynummer som ramlar upp i huvudet, med hundratals dansare i fantastiska dräkter och storslagna kulisser. Så är det inte här, hela filmen är nedtonad och realistisk. Alla sångnummer framförs som de skulle ha framförts av mindre lyckade vaudevilleartister på 10-talet.
Judy Garland var ju redan en känd filmstjärna, men hon matchas strålande av Gene Kelly. Inget snack om saken att han skulle bli stor stjärna han också. Det fullkomligt slår gnistor mellan de båda. De gjorde sedan två filmer till tillsammans, Piraten och Upp med ridån, om man då inte räknar med Ziegfeld Follies, men där hade de ingen gemensam scen.
Jag trodde, när jag satte mig ner med Min flicka i vapenrock att det här mest skulle vara en förövning inför större verk av de båda stjärnorna, men jag blev väldigt tagen av filmen. Den är charmig, rolig och välspelad. Under större delen av filmen satt jag med ett litet småleende. Definitivt värd fyra gnolande gnurglor! Vill ni se filmens titelmelodi som den framförs i filmen går ni in på den här länken.Trailern hittar ni här nedanför, som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar