Det är de små detaljerna som gör'et!

Stod i Konseljsalen när det kom in ett finskt sällskap - typ mormor, mamma och två barn, en pojke och en flicka i fyraårsåldern. Min finska är ganska knal, men ordet prinsessa förstod jag i alla fall. Flickan ställde upp sin "tron", det vill säga en av de hopfällbara pallarna man får bära med sig, och klättrade upp på den (för så liten var hon att hon var tvungen att få hjälp). Sedan hade hon högtidlig audiens, där mamman fick niga och lämna över vackra presenter till prinsessan på tronen. När audiensen var över fällde hon ihop sin pall och gick vidare och när de passerade mig gjorde jag självklart som man ska göra när en prinsessa går förbi - jag gjorde stor hovbugning. Jag har väl aldrig sett någon skina upp som hon. Hon blev fullkomligt lyrisk över behandlingen. Och hon vände sig om och tittade efter mig flera gånger när de vandrade vidare i våningarna. Nånting säger mig att hon kommer att komma ihåg sitt besök på slottet ganska länge nu...