Christina Aguilera tycker att det är dags att göra filmdebut, och det gör hon med Burlesque. Steve Antin har skrivit och regisserat en riktigt fånig och dum historia. Försök att hitta något nytt i den här, ni! Aguilera spelar Ali, en tjej från vischan som bestämmer sig för att söka lyckan som sångerska i storstaden. Hon får jobb på Chers burleskklubb, inte som sångerska utan som servitris. Fast vi i publiken vet ju att det bara är frågan om tid innan alla inser vilken fantastisk sångerska hon är. Två män uppvaktar henne, den hederlige och fattige Jack och den skurkaktige och rike Marcus som tänker riva Chers nattklubb och bygga kontorshus där - ack, hvem skall hon velja? Släng sedan in lite catfights och svartsjuka burleskartister så har ni hela filmen.
Aguilera har en fantastisk röst, det vet vi alla, men någon skådespelerska är hon då rakt inte. Hon är i ärlighetens namn ganska hopplös. Hon agerar fram varenda känsla och tanke som det står i manus att hon ska ha. Om hon funderar på vilken väg hon ska ta måste hon självklart stå och se förvirrad ut innan hon börjar le och peka åt rätt håll, och så vidare. Hennes motsats är då Cher, som är en riktigt bra skådespelerska men med ett stelopererat ansikte. Hon kan inte visa en enda känsla i den där plasten hon har istället för nuna. Men sjunga kan hon! Och då får hon bara göra två låtar (varav en, You haven't seen the last of me, vann en Golden Globe för bästa låt)...
Det Burlesque lever på är musikalnumren, som är riktigt bra. Det märks att Steve Antin har velat göra en Cabaret för 10-talet, vilket blir extra tydligt när han slänger in Alan Cumming som konferenciern. Han gjorde succé i samma roll, fast i Cabaret på Broadway för några år sedan. Synd då bara att han inte används här, utan mest får stå i kulissen och le lite mystiskt.
Allra bäst är, som vanligt skulle man kunna säga, Stanley Tucci som påklädaren Sean. Han lyckas göra ett trovärdigt och personligt porträtt av det lilla material Antin har gett honom. Det är nästan synd att han ska behöva göra en sån här film.
Tyvärr kan jag inte ge Burlesque mer än en ganska sömnig gnurgla, och det är bara för att Tucci och musikalnumren är värda allt beröm de kan få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar