Även i Staterna lever pjäsen (och filmen) kvar. Häromåret kom det en nyinspelning med Adam Sandler i huvudrollen - Min låtsasfru. Det vore ju tjänstefel att inte se den filmen, även om jag har väldigt svårt för hr Sandler. Filmen nominerades dessutom till flera priser på razziegalan, antioscargalan.
Det är roligt när ens farhågor kommer på skam, Min låtsasfru är förvånansvärt bra. Det beror självklart först och främst på att filmen är baserad på ett smart manus och här är det en bra ensemble runt Adam Sandler som håller det hela flytande. Lite förvånad är jag över att det är Dennis Dugan som har regisserat. Han har tidigare gjort en hel del av Sandlers filmer, och brukar inte precis ha något emot att denne spelar över - ju mer desto bättre, verkar hans motto vara. Här har han tvärtom hållit Sandler i strama tyglar, det är egentligen bara en gång som han släpper lös sin otroligt jobbiga filmpersonlighet. Jag har inte sett Sandler så här bra sedan Punch Drunk Love, och det är ändå tio år sedan den kom.
Grundhandlingen är kvar från Kaktusblomman, doktor Maccabee (här plastikkirurg istället för tandläkare) övertalar sin sköterska Katherine (Jennifer Aniston) att spela hans fru för att tala om för hans flickvän att hon vill skilja sig med självklara förvecklingar som följd. Doktorn har kvar sin vigselring från sitt inställda bröllop, eftersom han märker att han inte har några problem att få ragg för kvällen när han utger sig för att vara gift. Problemet här är att flickvännen hittar vigselringen i hans ficka - på deras första dejt! Varför han måste hitta på en invecklad historia med en låtsasfru som vill skilja sig är ganska obegripligt, det är väl ändå bara att komma med en vit lögn om han nu inte vill berätta sanningen - han är redan skild och har bara kvar ringen. Problem solved!
Intrigen är mer utvecklad här än i originalpjäsen. Katherines två barn dras med i lögnerna och måste låtsas vara Maccabees barn, vilket de självklart kan använda som utpressning. Som i så många andra filmer med Adam Sandler så "måste" sällskapet åka till Söderhavet (det känns nästan som att Sandler vill få en betald semester till Hawaii emellanåt, med tanke på hur många filmer han gör där), och missförstånden bara staplar sig på varandra. Katherine träffar sin gamla frenemy Devlin (Nicole Kidman) och ännu fler lögner måste serveras.
Min låtsasfru har en bra ensemble, Sandler hålls i schack och grundmanuset är såpass starkt att hela filmen håller. Jag gillar det här! Det var förvånande att Min låtsasfru blev nominerad till så många razzies, men jag tror väl mest att filmen bara drogs med i den lavin som Jack & Jill, Sandlers andra film förra året, var. Tre solida gnurglor blir betyget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar