I förrgår fyllde Per Olov Enquist 75 år. Dagen efter fick han Irispriset för sin inläsning av senaste boken Ett annat liv.Ett annat liv är P O:s självbiografiska roman. Jag läste den direkt när den släpptes förra året och den tillhör onekligen det bästa han har skrivit (fast den slår inte Livläkarens besök). Jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Det lilla jag har hört av ljudboken är också lovande. Det är P O själv som läser för första gången på ljudbok. Jag har de första kapitlen på datorn, men jag har inte lyssnat så mycket än. Jag tror att det skulle bli lite väl frustrerande att bara få de få kapitlen. Jag får väl ta och köpa hela boken istället.
P O Enquist är en av mina absoluta favoritförfattare. Anna och jag var på en författarträff för några år sen och lyssnade på ett samtal med honom. Vi satt som två pojkbandsfans och tindrade med ögonen och sög i oss varenda ord han sa. När publiken fick ställa frågor var det ingen av oss som vågade göra det. Jag skulle ha fått tunghäfta om jag varit tvungen att ställa mig upp inför P O och tala!
För att inte tala om hur stressade vi blev över tanken på att han skulle kunna komma och kolla på vår uppsättning av hans Maria Stuart. Som tur var (?) gjorde han inte det.
4 kommentarer:
Finns inte boken på datorn i form av ROMANEN i P1, 11.35-12 numera alla vardagar, annars måndag-torsdag.. HELA sommaren lyssnade jag på honom och han läste som den mästare han är. I går hörde jag honom från bokmässan där han berättade om inläsningen. Han hade känt sig nervös!Men vem skulle bättre än han själv läsa boken... Och det gjorde han som sagt med bravur... Varenda handling fick ETT ANNAT LIV! Kolla alltså podradion!
Jag lyssnade också i somras, håller med Fru Ann, såååå bra! Missade dock några avsnitt här och där så jag tänker investera i cd-boken när jag har råd.
Jonas, minns du inte att jag till och med arrangerade den där författarträffen! Det är inte bra att ha tunghäfta då, så jag gissar att han tyckte att jag var en komplett idiot. Men det slår ju ändå inte när han kom upp på mitt jobb. Jag var ensam där, öppnade dörren. Och jag ju var tvungen att säga nåt. Vad säger jag då för spirituellt? Jo: "Eeeehhh, här är mitt skrivbord!" Han bara: "Jaha." Vad skulle han säga. Till saken hör att mitt skrivbord då var i totalt kaos så det var ju inte direkt nåt man borde velat visa. Han och hans sällskap avlägsnade sig ganska snabbt.
Det jag minns bäst från författarträffen är när han berättade om anledningen till vissa återkommande detaljer och teman. Han berättade att han inte trodde att så många skulle läsa hans böcker/pjäser och hade de läst en skulle de säkert inte läsa nästa. Så därför återanvände han vissa grejer som han tyckt varit bra. Ingen djupare anledning än då. Jag tycker det var så otroligt ödmjukt. Han är BÄST! En idol och husgud.
Jag hade faktiskt förträngt att du arrangerade den! Men nu när du säger det så minns jag.
Däremot minns jag mycket väl att du har berättat om hur du förevisat skrivbordet för honom. Hysteriskt roligt!
Tyvärr kan jag inte hitta hans uppläsning på SR. Jag blir väl tvungen att köpa den, jag också.
Hm fyller inte du år snart...???!!!
Skicka en kommentar