Igår var det åter dags att uppleva en klassiker för första gången - Svansjön. Det finns väl ingen som inte känner till andra akten, den har man ju sett i film efter film. När någon går på balett är det Svansjön man får se, och alltid andra akten med alla svanarna. Och Tjajkovskijs musik har nog ingen missat. Däremot har jag missat att se hela baletten - jag är ju inte så balettvan som flera kanske känner till. Det är det jag försöker råda bot på, och nu var turen kommen till Baletternas Balett.
Den version som ges på Operan är samma uppsättning som gått sedan 1964, med undantag för ett par år i början av 2000-talet då en annan version med koreografi av sir Peter Wright var tänkt att ta över som Operans standarduppsättning. Det blev tyvärr ett mindre fiasko vill jag minnas, och efter det plockade man åter upp Natalia Conus vid det här laget nästan femtio år gamla instudering. Och det märks tyvärr. Ja, det är vackert och dansarna är sagolikt bra, men det känns mossigt. Det behövs en uppfräschning. Kostymören David Walker citerar i programmet Frederick Ashton som sa "It's more important to be right, than to be clever" som försvar till varför man gör en konservativ, för att inte säga reaktionär, uppsättning. Det finns absolut ingen motsättning i att vara trogen verket och ändå göra det med vår tids teatersyn. Pär Isbergs Nötknäpparen är ett lysande exempel på det - det är helt nytt (eller var det vid premiären) och ändå troget originalet.
Foto: Alexander Kenney Kungliga Operan
Dansarna är rakt igenom fantastiska. Nathalie Nordquist som Odette/Odile är en perfekt oskuldsfull svan och en lika demonisk Odile. Oscar Salomonsson är en tekniskt briljant dansare, det kan man inte ta ifrån honom. Något som jag däremot saknar är utstrålningen, den fattas honom. Briljant dans, men det där extra som gör att man inte kan sluta titta finns inte. Två som definitivt hade utstrålningen av Hugo Therkelson som Rothbart och framför allt Tim Matiakis som Narren. Där hade vi kvällens stora favorit. Helt fantastisk dansör, och även när han bara stod i bakgrunden så fastnade blicken hos honom. Detsamma gällde Therkelson.
Foto: Alexander Kenney Kungliga Operan
Inför fjärde akten gick tydligen någonting fel bakom scen. Ljuset släcktes i salongen, men dirigenten kom inte in och man kunde höra prat bakom ridån. När ridån sedan gick upp var scenen inte fylld av dimma, som jag fick veta att den skulle. Istället för att svanarna dök upp ur dimman låg de helt synliga på scengolvet, och den effekten gick förlorad. Det är nu inget man kan klaga på, fel inträffar alltid och man gjorde det bästa av situationen. Det hade däremot varit väldigt kul att få den effekten som kollegorna fick när de såg uppsättningen för första gången utan att veta att svanarna skulle dyka upp så där.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med kvällen - musiken är fantastisk och det är en vacker uppsättning. Till det gör dansarna sitt yppersta för att dansa bort det där tjocka lagret med damm som ligger över uppsättningen. Synd att de inte lyckas helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar