måndag 26 mars 2012

Östra Ryd kyrka

Vi var ute i Vaxholm och hälsade på hos Kristina idag. På vägen dit nämnde hon i förbigående att vi skulle åka förbi en fin liten kyrka som vi gärna kunde titta på. När det gäller att titta på kyrkor är jag inte svårövertalad och mamma var också på humör för slikt.

Alltså svängde vi av och hamnade i Östra Ryds kyrka, en liten medeltida stenkyrka som var hur vacker som helst. Grunden till kyrkan lades redan omkring år 1300, men av den återstår bara sakristian. Den nuvarande kyrkan stod färdig 1430 och tillhörde Rydboholms gård. Rydboholms gård är platsen där Gustav Vasa föddes (om det inte var på Lindholmen, uppgifterna är inte helt säkra) och han ska då ha döpts i dopfunten från 1300-talet som står i kyrkan, den som mamma står och tittar på. Hur häftigt som helst! Lite fler bilder kan du se om du klickar på Läs mer här nedanför.



Eftersom Rydboholm tillhörde familjen Brahe (Gustav Vasas syster Margareta var gift med Per Brahe och ärvde gården) finns det mycket konst som har anknytning till de bägge ätterna och familjen Brahe har även sitt gravkor i kyrkan. En av dem som ligger begravda där är Nils Brahe som dog i slaget vid Lützen 27 år gammal. Gustav II Adolf lär ha sagt att Brahe tillsammans med Lennart Torstenson var de främsta av de svenska härförarna.



 
 
För att vara en så liten kyrka är den ovanligt full av konst. Väggarna är täckta av kyrkomålningar signerade Johannes Iwan (död 1465). Ett stort antal tavlor målade av flamländska 1600-talskonstnärer - bland annat en tavla av en lärjunge till Rubens! - pryder väggarna, men de konstverk som jag fastnade mest för var skulpturerna. Förutom dopfunten sitter på en vägg en staty som är lika gammal (dvs runt år 1300) föreställande Katarina av Alexandria. Mitt emot ett oidentifierat helgon från 1400-talet. Altarskåpet stod färdigt 1488 och var bekostat av familjen Vasa.


Det här lejonansiktet föll jag för. Han sitter i en av ljuskronorna i mittskeppet. 

Utanför kyrkan höll våren på att göra sitt intåg, scillor stod och lyste blått i gräsmattor och på gravarna. Där fick jag också se vårens första bi (tror jag att det är). Det är svårt att se, men i blomman till höger tittar han fram.

Inga kommentarer: