Margin call handlar om finanskrisens första dagar. En investmentbank skär ner på personalen och en av dem, Stanley Tucci, lämnar över ett usb-minne till en kollega som fått vara kvar, Zachary Quinto, och ber honom att ta en titt på det med orden "var försiktig". På kvällen när resten av personalen har gått hem går han igenom siffrorna och kommer fram till att företaget levt långt över sina tillgångar och företaget riskerar att gå under inom bara ett par dagar. Han slår larm och hela chefsgruppen kommer in till kontoret mitt i natten och sedan pratar man om hur man ska lösa problemet. Och man pratar. och pratar. Och pratar. Och pratar. Och sedan är filmen slut.
Margin Call är skriven och regisserad av J.C. Chandor i sin långfilmsdebut, och det är snyggt fotat och regin är det inget större fel på. Men manuset - oscarsnominerat! - är bara så ointressant. Ingen har någon egentlig roll att spela, alla är bara staffagefigurer som ska visa på olika typer inom finanssektorn känns det som. Jag bryr mig inte det minsta lilla om någon av de inblandade. Det är möjligen Stanley Tucci som lyckas få lite kött på benen, men annars - nä. Men vem vet, för folk som tycker att riskkapitalbranschen är det intressantaste som finns kanske det här kan vara roligt att se, men mina två gnurglor började gästa väldigt snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar