Melodifestivalen avklarad

Jaha, då var vårens teveunderhållning avklarad, nu väntar vi bara på stora finalen i Baku. Så hur var det i år då?

Helt klart var det rätt låt som vann. Nog tänkte jag redan vid första delfinalen att Loreen skulle placera sig högt, och för varje vecka har det blivit mer självklart. Lite skönt också att Ranelid placerade sig sist i finalen, högre än så förtjänade han inte att komma. Den ende som skulle kunna konkurrera med Lorren var Danny, och egentligen skulle det inte spela så stor roll om han hade vunnit - de var ungefär jämbördiga. Alltså blev inte finalen så vidare värst spännande av den anledningen. Det var de små detaljerna runtom som förgyllde kvällen för mig.

Det roligaste var när Thorsten Flinck skulle göra entré och en av hans bandmedlemmar råkade gå ett steg för långt fram. Thorsten tryckte honom ganska bryskt tillbaks i ledet så att ingen skulle komma före honom. Sedan fnissade jag lite åt Top Cats gitarrist som snubblade och föll precis när kameran var riktad mot honom.

Underhållningen var också bra. Jag har inte tyckt att Helena Bergströms små sketcher har varit särskilt roliga, mänschan är ingen komedienne hur mycket hon än vill det. Däremot tyckte jag att Sarah Dawn Finer var lysande som EBU-representant med problem att uttala Azerbadzjdan. Helena Paparizous Bob Fosse-doftande version av Popular gick också hem hos mig. Och ingen genomgång av Melodifestivalen vore komplett utan ett tokhyllande av Gina Dirawi. Vilken charm, vilken utstrålning, vilken timing! Ett fantastiskt genombrott!