Jag gillade verkligen grundpremisserna för Grave Encounters. Filmen är gjord i Blair Witch-stil, det vill säga att filmen utges för att vara autentiskt material. Ett filmteam som håller på att spela in spökjägarserien Grave Encounters har mystiskt försvunnit och sex år senare har deras kameror dykt upp. Materialet har sedan klippts ner för att visa vad som hänt dem.
Att det hela händer ett filmteam som gör den här sortens teveprogram är ett lysande grepp, det blir väldigt logiskt att alla springer omkring med kameror och filmar alla hemskheter som händer dem. Men även i en spökfilm - som oftast inte brukar vara så realistiska - måste det ändå finnas en sorts inre logik. Det ska gå att acceptera det som händer dem. Så blir det inte här.
Första hälften av filmen är riktigt läskig, den har en rejält krypande stämning. Det händer inte särskilt mycket läskiga saker, men de som sker är ändå effektiva. Saker rör sig i bakgrunden utan att "filmteamet"märker att de filmar det. De har ställt ifrån sig kamerorna eller står och är okoncentrerade. Det gör det hela lite läskigare, att ingen tar situationen på allvar. Ingen i filmteamet tror heller på spöken, vilket gör att de är än mer okoncentrerade på vad som händer runt omkring dem.
Men så halvvägs in i filmen (ganska precis halvvägs, faktiskt - jag kollade på klockan) så ändras alla förutsättningar och all logik kastas ut genom fönstret. Min första reaktion var att det här var en intressant vändning, men den känslas förbyttes allt för snabbt till ointresse. Det hela blev helt enkelt för otroligt.
Grave Encounters är regisserad av filmduon Vicious Brothers, som består av Colin Minihan och Stuart Ortiz. Det här är deras debutfilm och även om slutresultatet inte blev så bra som de - eller jag - hoppats på, så kan man ändå ana en känsla för genren och förhoppningsvis får vi se en riktigt läskig spökfilm från dem inom en snar framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar