Sylfiden

Foto: Hans Nilsson

Veckans andra operabesök handlade om en balett - Sylfiden. I år är det 150 år sedan den för första gången framfördes på Kungliga Operan. Säga vad man vill, men utsliten är den inte. Jag såg den 56:e föreställningen sedan premiären!

Här är det romantiskt så det förslår, och så har Sylfiden kallats för den romantiska balettens genombrott. Bonden James får se en sylfid, en älva, och blir dödligt förälskad. Han lämnar sin blivande brud mer eller mindre vid altaret för att ge sig upp i bergen och leta reda på sylfiden. Av häxan Madge får han en magisk sjal som ska förhindra sylfiden från att flyga iväg. Men man ska ju inte lita på häxor...

Det är svårt att inte jämföra med Svansjön, den romantiska balettens mästerverk, och nog finns det likheter - däremot blev jag förvånad över att Sylfiden hade urpremiär nästan femtio år innan Svansjön. Herman Lövenskiolds musik når väl inte upp till samma höjder som Tjajkovskijs, men den är bra och fyller sin funktion.

Frank Andersens och Eva Klobergs uppsättning är traditionell. Här är det tyllkjolar (och karlar i kilt!) för allt vad tygeln håller, men det är inte det minsta mossigt, vilket är vad jag tyckte om Operans uppsättning av Svansjön. Det känns fräscht rakt igenom. Jag köper hela konceptet, och det här är precis vad jag vill ha. Det är lika fjäderlätt som sylfiderna, men o så vackert och gripande.

Dansarna är rakt igenom suveräna, Olof Westring som James är en fantastisk dansare. Gunnlaugur Egilsson har ett underbart mimsikt uttryck som häxan Madge - men den som verkligen utmärker sig är Desislava Stoeva som sylfiden. Vilket strålande sceniskt uttryck hon har! Jag förstår att James lämnar Effie (en väldigt charmig Marisha Nac för övrigt) för hennes skull.

Sylfiden är föredömligt kort, bara halvannan timme lång - men det innebär också att jag sitter och längtar efter mer. Uppsättningen spelas bara en gång till innan sommaren och tyvärr kommer jag inte att hinna gå och se den igen. Jag hoppas att jag inte behöver vänta i 150 år innan den kommer tillbaks på repertoaren. Den här vill jag se igen!