Mer än så bör man inte säga om handlingen. En stor del av filmens charm är just det att man inte vet vad som egentligen pågår. Joss Whedon (The Avengers, Buffy vampyrdödaren) och Drew Goddard (Cloverfield) har satt ihop en riktigt smart film som är mer än vad som syns på ytan. Jag hörde spridda röster i salongen efteråt som sa "fan vilken skitfilm". Jag hoppas och tror att de personerna inte förstod att de precis sett en metafilm - mer meta än Scream-filmerna. Det är ständiga blinkningar till andra skräckfilmer, från själva grundpremissen med ungdomarna i stugan via det faktum att huset de åker till är stugan från Evil Dead och så vidare.
Medan historien rullas upp så får vi veta svaren på de där frågorna som man alltid ställer sig när man ser skräckfilm - varför är blondinen alltid så korkad och kåt, hur kommer det sig att dessa helt olika arketyper umgås med varandra och varför ska de alltid sära på sig när de vet att fara hotar?!
För varje liten ledtråd som serveras oss klarnar bilden och i slutet inser jag att jag har sett alla skräckfilmers grundbult. The cabin in the woods presenteras som skräckfilm, och visst finns det blod, våld, chockeffekter och hemskheter, men mer än att bli rädd så skrattar jag. Precis som En amerikansk varulv i London lyckas Whedon/Goddard balansera skräck och komedi i precis rätta mängder. Jag skulle kunna rada upp många exempel här, men då avslöjar jag nog lite för mycket.
Skådespelarna är av skiftande kvalitet. Ungdomarna har jag inte sett tidigare, förutom Chris Hemsworth, nuförtiden mest känd som asaguden Tor. Han är också den av dem som klarar sig bäst, och går från beläst collegestudent till korkad idrottare på ett trovärdigt sätt. Även Fran Kranz är rolig som flummaren Marty. De övriga är lite smått stela i sina roller. Jag vet inte om det är tanken, eller om de helt enkelt inte är bättre än så. Men å andra sidan så funkar det - när såg man en bra skådespelarprestation i en slasherskräckis senast? Däremot är de båda herrarna framför monitorerna - Richard Jenkins (Six feet under) och Bradley Whitford (Vita huset) - riktigt bra i sina roller. Jenkins är en sån där skådespelare som man kan slänga in i vilket sammanhang som helst och han är lika bra hela tiden.
Jag sitter här och tvekar över betyg, stark trea eller svag fyra. Å ena sidan är det här precis en sån film som jag gillar - en blandning av övernaturlig skräck och metafilm - å andra sidan blir det lite för mycket blod mot slutet. Å tredje sidan är det ett logiskt slut. Äh, jag är på gott humör idag - det får allt bli fyra gnurglor för The cabin in the woods.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar