Bite Marks är Mark Bessengers debut som regissör och författare och det var väl länge sen jag såg så många klaffel och logiska luckor. Filmen igenom satt jag och försökte få logiken att gå ihop. Det gick inte, kan jag säga. Skådespelarmässigt är inte filmen något mästerverk heller. Ingen av huvudrollsinnehavarna kommer väl att nomineras till några större priser för sina insatser i den här filmen.
Men samtidigt är filmen gjord med en enorm charm och glimten i ögat. Bara en sån sak att chaufförens bror spelas av Stephen Geoffreys, mest känd som Evil Ed i Skräcknatten. Bessenger blinkar åt både skräckfilmer och tecknade filmer. Ta klassikern när monstret jagar hjälten runt, runt ett hus och efter en stund ser vi hur hjälten har tagit sig upp på huset och står och betraktar hur monstret fortsätter att spring varv efter varv. Precis den scenen får vi här, och jag fnissar lika gott som vore det en Tom & Jerry-film.
Redan förtexterna sätter tonen. De är animerade av Jovani Olivares och är precis vad jag går igång på. Ett gäng monster och spöken som jagar långtradaren det hela handlar om. Musiken av Rossano Galante är en snygg Danny Elfman-pastisch. Bara den sekvensen är värd att sitta igenom hela filmen för. Men det behöver ni inte göra, för den kommer här.
Hade det inte varit för alla de logiska luckorna och klaffelen hade jag gärna gett Bite Marks tre glada gnurglor, men jag kan bara inte göra det. Två väldigt nöjda gnurglor blir det, och en förhoppning att få se mer av Mark Bessenger i framtiden. Jag hade väldigt roligt medan jag såg filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar