torsdag 20 maj 2010

Kniven mot strupen

Ikväll började en ny omgång av min svenska favoritdokusåpa, Kniven mot strupen, där sunkkrogar ska räddas från konkurs. Det här är ett skamlöst plagiat av Elake kocken, med Gordon Ramsay. Exakt samma upplägg ner till "intervjun" med programledaren samtidigt som han klär på sig kockkläderna, för att visa att nu är det allvar.

Nu har inte Alexander Nilsson språkets gåva. Visst svär Ramsay en hel del, men han kan även använda språket på ett mer kreativt sätt. Nilsson har en förmåga att illustrera sina åsikter med gutturala läten. "Det här smakar... gäääh". Dessutom spelar han över väääääldigt mycket i sin "ilska". Trots det så tycker jag att programmet funkar. Och ingen kan ta ifrån Nilsson att han är en duktig kock.

Något jag däremot inte kan förstå är hur restaurangerna är villiga att ställa upp i den här serien. Det är ju usel reklam för företagen att vara med här. Ingen kan väl se den här serien och tänka "å, vilken trevlig restaurang det där verkar vara, och så rent och fräscht de har det". Jag skulle bara tänka på hur det såg ut i början av serien och ha svårt att koppla av.

En restaurang som verkligen har bränt sina broar hos mig är Cattelin i Gamla stan. Inte nog med att det kommer att figurera i ett avsnitt den här omgången, de var med i fyrans variant Krogakuten med Melker Andersson (ett mindre lyckat plagiat av Elake kocken). Två gånger har de alltså misslyckats med att sköta sig. Nä, det blir ingen måltid i den restaurangen. Men jag tänker inte missa det avsnittet!

1 kommentar:

Primula sa...

Salut till herrarna Kjell Blekenberg och Harry Uhr. Det är verkligen riktigt sorgligt det som hänt med källaren Cattelin. Förr kunde man gå dit och äta en riktigt trevlig och vällagad måltid. MMM Schweizerschnitzle, Boef Bourgugnonne, Strömming Cattelin. Alltid lika mätt och belåten när man klev ut på gatan igen och med en plan för att kunna återvända igen. (Barnvakt behövdes på den tiden bla). När kockarna besölt sig för att lägga ner sin verksamhet, tyckte vi att vi borde ge de nya ägarna en chans. Vi gick dit med förhoppning om att få en god måltid. Men icke så, rena stupet. Ytterligare ett försök bekräftade bara vår tidigare upplevelse. Tur att Cattelins kokbok finns kvar. Trevliga bilder av Jan Åke Bengtsson och snyggt illustrerad av Lennart Jirlow. Dessutom med ett intressant förord av Paridon von Horn. Finns det någon elak kock som kan få Cattelin till sin forna glans är han värd allt stöd i sitt uppdrag.