Avatar

Äntligen har jag kommit mig för att utnyttja biocheckarna jag fick i födelsedagspresent! Jag har försökt några gånger, men planeringen har alltid skitit sig på nåt sätt.

Nu på morgonen köpte jag biljetter och jag måste erkänna att jag blev förvånad över att biljetterna till alla dagens föreställningar av Avatar nästan var slutsålda redan klockan åtta i morse! Men på Rigoletto fanns det en del kvar, och tro det eller ej men precis mitt i salongen, mitt på en bänkrad fanns det en, säger en biljett kvar! Den knep jag snabbare än ögat. Ska man se 3D-film så ska man banne mig sitta mitt i, och inte se filmen från sidan. Sedan iväg till slottet för att räkna kistor och vid fem snodde jag mig iväg till bion.

Det är väl lika bra att säga det redan från början: det här var ett riktigt häftigt actionäventyr. Det var riktigt välgjort. Effekterna, både den datoranimerade omgivningen och alla djur plus 3D-effekterna var riktigt snyggt gjorda. Jag kom faktiskt på mig själv vid två tillfällen att jag var på väg att vifta bort en fluga som kom lite väl nära! Väl genomarbetat, från minsta löv (och fluga!) till språket som na'vi talar. Språket är ett fungerande språk, skapat av lingvistikprofessor Paul Frommer speciellt för filmen.

Men filmen är för låååååååååång! 2,40 är mer än vad den här filmen håller för. Att den är så väl genomarbetad gör att det dröjer ganska länge innan träsmaken kommer, men sedan dyker den upp med jämna mellanrum. Lägg sedan till det ett par riktigt kackiga skådespelarinsatser, och det känns ännu tristare. De datoranimerade na'vi kändes mer levande än både Michelle Rodriguez och Joel Moore, till exempel. Däremot var det trevligt att se Sigourney Weaver igen. Det var länge sen, och hon var välkommen tillbaks.

Och jag kan inte hjälpa det, men under alla effekterna är Disneys Pocahontas, med sitt naturdravel, alldeles för tydlig. Vid flera tillfällen väntade jag bara på att Neytiri skulle brista ut i Colors of the wind.

Detta till trots, jag hade roligt nästan hela tiden, jag hejade på na'vi och buade åt bolagsbusarna som ville skövla planeten. Jag ångrar verkligen inte att jag såg den, och även om jag har svårt att förstå varför det här ansågs av Golden Globe-juryn vara årets bästa film så är den ändå värd fyra stadiga gnurglor!