Jag minns exakt vilken händelse det var som väckte den där lusten hos mig. I Söndagsexpressen, nån gång runt 1977, hade man ett reportage om en gammal kung från antiken. Hans grav hade nyss upptäckts och med hjälp av kraniet kunde man bygga upp hans ansikte igen. I tidningen hade man ett bildreportage om uppbyggnaden. Man hade till och med kunnat rekonstruera skadan på hans högra öga som förstörts av en pil.Jag började läsa om det gamla Grekland och arkeologi. Jag mindes inte vad det var för kung jag läst om, men det störde inte mig eftersom det fanns så mycket annat att läsa. Så småningom sjönk den gamla kungen ned i glömskan, och andra saker tog över mitt intresse. I början av nittiotalet började jag så läsa på universitetet och mitt första ämne var Antikens kultur och samhällsliv. Den geometriska perioden, minoer och mykenare, de arkaiska och klassiska perioderna, allt var spännande och intressant. Sedan kom vi till hellenismen och Alexander den store. Alexander hade jag läst en hel del om, men hans far, Filip II, visade sig vara en lika spännande person. Det var ju faktiskt han som lade grunden till att Alexander kunde erövra större delen av den kända världen.
Jag började läsa om Filip och vad han gjort. Så kom jag till belägringen av Methone 354 f.Kr. I den belägringen blev Filip träffad i höger öga av en pil... Det gick rysningar längs ryggraden på mig när jag läste den raden. Där hade jag återigen hittat min gamle kung. Minnet av Söndagsexpressen ramlade fram i huvudet på mig. Jag blev överlycklig när jag insåg vem det var jag hade läst om för alla dessa år sedan.
Jag blev visserligen inte arkeolog, men intresset har jag fortfarande kvar och det kan jag tacka Alexanders pappa för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar