fredag 4 januari 2013

En - faktiskt! - ödmjuk undran

Okej, jag vet hur det här kommer att låta - som förtäckt skryt - men det är det faktiskt inte. Det här är faktiskt något jag har gått och funderat över. Visning efter visning som jag har slutar ofta med att någon av besökarna kommer fram och säger att det här var den bästa visning de någonsin har varit på - inte bara jättebra, eller bäst av visningarna på slottet - utan den bästa någonsin. Det här gäller både svenska och utländska besökare, eller kanske oftare utländska besökare. Svenskar har ju svårt generellt sett att komma med komplimanger. Men även svenskar säger det här.

Här har vi alltså, enligt sig själva, museivana människor som varit på visningar världen över och tycker att jag är bäst av dem alla. Okej, vi har ju han amerikanen som sa att jag var bäst "förutom möjligen den där rödhåriga tjejen i Skottland", men han är väl undantaget. Så sent som idag kom det fram folk efter både den svenska och den engelska visningen och talade om detta. Mannen på den engelska visningen fullkomligt trängde sig fram för att nå mig innan jag gick iväg. Jag trodde att han var ivrig att ställa en fråga, men nej - han skulle tala om för mig att ja, ni vet.

Visst vet jag att jag har bra visningar och det är inte ofta jag känner att jag har misslyckats - men att det skulle vara så till den milda grad att jag skulle vara världsbäst har jag svårt att förstå. Vad är det som skiljer mig från alla andra? Jag kan faktiskt inte förstå det. Jag är bra, men inte så väldigt mycket mer speciell än många andra guider. Eller är det helt enkelt så att alla andra guider också får höra samma sak? Vi brukar ju tala om för varandra om vi får komplimanger, men jag brukar ju inte själv hela tiden tala om för kollegorna att "idag var det ytterligare en som tyckte att jag var bäst i hela världen". Och det är ju inte precis läge att fråga kollegorna om "får ni också höra hela tiden att ni är bästa guiden som besökarna har hört?"

Nå, jag får vara nöjd med att folk gillar mina visningar, även om jag inte förstår vad som gör dem så extra speciella. Och det här är inte en antydan till läsarna att överösa mig med beröm i kommentarsfältet! Jag försöker bara formulera min egen förundran.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är underhållande, samtidigt som det innehåll i det du säger - vad jag menar är att du kan skämta och få folk att skratta, (vilket också gör att man kommer ihåg vad du pratat om), men det många guider (inte hos oss, men jag har varit med om det på andra håll) gör är att de bara blajar på och är roliga, men det finns liksom inte så mycket substans i det de pratar om.

Sedan pratar du tydligt, både på svenska och engelska. Man tappar lätt tråden om man måste anstränga sig för att höra eller förstå vad guiden säger. En stark brytning och otydlig engelska gör att man inte orkar lyssna, har själv gått på sådana turer utomlands, och även lyssnat på svenskar som guidar på engelska.

Anonym sa...

Och just det - Det märks att du gillar det du pratar om också, du har inte bara lärt in något för att berätta om det, du tycker själv att det är spännande saker, det lägger man märke till som besökare.