Amour

När man sätter sig för att se en film av Michael Haneke vet man alltid vad man får, eller snarare - man vet vad man INTE får. Det kommer inte att bli någon skrattfest, den saken är klar. Sedan skiljer sig hans filmer åt inbördes. Från nattsvart ångest i Pianisten till ren skräck i Funny games.

Amour är ett kammarspel med i stort sett bara två skådespelare, Emmanuelle Riva, här kanske mest känd för sin roll i Hiroshima, min älskade 1959, och Jean-Louis Trintignant, som vi sett i fler filmer på våra breddgrader men största succén var nog En man och en kvinna 1966, spelar ett äldre par i Paris. Bortsett från en scen i filmens inledning utspelar sig hela filmen i deras våning, och med undantag av Isabelle Huppert som spelar deras dotter i några scener förekommer nästan inga andra personer.

Riva genomgår i filmens inledning en misslyckad operation som gör henne förlamad i höger sida, och filmen visar hennes och makens fysiska och psykiska nedgång. Som man kan förstå av förutsättningarna är det här helt och hållet skådespelarnas film. Riva, som är oscarsnominerad för sin rolltolkning av den allt mer handikappade Anne, är helt fenomenal i sin ångest. Varenda känsla som hon inte kan uttrycka med ord visar hon genom ytterst små miner i ansiktet. Trintignant är inte sämre han i sina ständiga försök att hjälpa sin hustru till ett anständigt avslut på livet. Trots hans ihärdiga försök blir bara hennes situation värre och värre. Rivas oscarsnominering är självklar, och Trintignant vore lika värd en nominering han.

Haneke vågar vänta ut skådespelarna, Amour är en synnerligen långsam film. Det händer inte mycket i scenerna men det som sker gör desto större effekt. På samma sätt rör sig kameran nästan inte alls. Några enstaka panoreringar är nästan de enda kamerarörelserna och klippen är få och välplacerade. Darius Khonjis foto förtjänar också ett särskilt omnämnande - varenda bildvinkel är bedövade vacker.

Amour har redan vunnit Guldpalmen i Cannes, Guldbaggen här i Sverige och Golden Globe bland annat. Dessutom har filmen chans att vinna fem guldgubbar på Oscarsgalan. Förutom bästa film är Amour nominerad till bästa utländska film, regi, manus och som tidigare nämnts bästa kvinnliga huvudroll för Emmanuelle Riva. Senast en film var nominerad både till bästa film och bästa utländska film var 2001, då Crouching tiger, hidden dragon var nominerad i båda kategorierna och vann för bästa utländska film. Nånting säger mig att samma situation kommer att uppstå i år. Fem imponerade gnurglor blir betyget.