Häromdagen satt jag och läste statusuppdateringar på Fejjan, och det verkade som att alla skulle umgås med sina gudbarn. Det fick mig att muttra lite för mig själv. Jag har visserligen mina brorsöner, som jag avgudar. Men det är ändå något speciellt att bli tillfrågad att få bli gudfar. Att vara farbror är inget som jag behöver göra nåt åt, det bara är jag per automatik. Men gudfar är en ära att få bli. Så jag var lite purken över att ingen nånsin har frågat mig om jag vill bli det.
Bara nån dag senare så träffar jag en av mina bästisar (eftersom de ska få äran att berätta för släkt och vänner först så nöjer vi oss med namnet "bästis"), som plötsligt berättar att de ska få barn och undrar om jag har lust att bli gudfar! Gissa om jag blev glad för det! Och självklart svarte jag ja!
3 kommentarer:
Vad roligt! :-D
Grattis till de blivande föräldrarna - och blivande gudfar också! (PS Mina barn har inga gudföräldrar eftersom de inte är döpta, just for the record...)
Det här barnet kommer inte heller att döpas, men de vill ändå ha mig som gudfar. Jag kanske inte kommer att kunna hjälpa till med den kristna fostran som en vanlig gudförälder ska stå för, dock...
Skicka en kommentar