Caroline af Ugglas

...tillsammans med en stråkkvartett. Hon äger scenen!


Det kändes som hon sjöng rakt till mig, och jag började sakna Anna så mycket att jag blev alldeles tårögd där jag stod.

Paraden

Jag paraderade inte i år, jag nöjde mig med att stå vid Dramaten och titta på tillsammans med Jonny och Stefan. Kul att Dramaten och Operan hade en vagn med. Elin Klinga och Basia Frydman fanns där.

Dagens bildgåta

Round, like a circle in a spiral
Like a wheel within a wheel

1803

Svårcharmade poliser

Det är en hel del snygga poliser som patrullerar runt i Pride park. Niclas gav mig förslag på hur jag skulle kunna charma in mig hos dem, men tyvärr funkade det inte...

Country Pride

Nu är det paus på nittiotalskvällen, och på lilla scenen spelar ett par cowboyklädda dj's klassisk country. Äntligen svänger det loss i parken.

Olika behov

Just nu är det 90-talskväll på Pride. Rednex (med en riktigt usel sångerska) har hållt på för länge. Innan dess var det di Leva och Lisa Ekdal, vilket osökt fick mig att tänka på när Anna var på en Ekdalkonsert just på det glada nittiotalet. Hon gick med en riktigt jobbig kursare som aldrig höll klaff och bara pratade sex. För att få henne att åtminstone prata om något annat sa Anna "å, vad jag längtar tills Lisa Ekdal släpper sin nya skiva". Kursaren tittar förvånat på henne och säger sedan "jaha, ja jag vill ha kuk". Sedan var det slut på den diskussionen. Det skrattar jag fortfarande åt.

Dagens bildgåta

Tystnad, tagning

1932

Sommaren som definitivt säger nej

Okej, det finns vissa nackdelar med att flytta Pride från en grusplan till en gräsmatta. Det märktes idag om inte annat. Det var som om vädrets makter inte ville att vi skulle ha nån schlagerdag. Och det gjorde de rätt i!

Jag såg inte schlagerdagen förra året, men enligt vad jag har hört så var det katastrofalt. Då måste man väl säga att årets dag var en äreräddning. Men låt det bli dess svanesång. Jag menar, hur många gånger kan man se Nanne Grönvall framföra sina schlagerbidrag utan att känna att nyhetens behag har mattats bara lite grann? I första avdelningen var det inte en artist med som inte har stått på den scenen alltför många gånger. Jag tröttnade raskt och gick runt i parken istället. Fast som sista artist kom Björn Skifs in. Gissa om jublet steg! Och jag jublade med. Det var riktigt bra!

Efter paus var det så dags för den "moderna delen", vilket innebar några av artisterna från årets svenska uttagning och ett par internationella gästartister. Där fick vi se Sibel (två gånger), Elin Lanto (två gånger) Chiara från Malta (två gånger) och hon som sjöng på grekiska i svenska uttagningen (två gånger). Helt uselt var det nu inte. Neo, Jenny Silver och Hanna Lindblad sjöng sina bidrag, och jag jublade. Hanna visade vilken suverän artist hon är! Didrik Solli-Tangen tog revansch för sin sura sång i Oslo. Här visade han att han en rejäl pipa! Anna Bergendahl följde med sin låt (och tackades "för allt du gjort". Eh, har hon gjort så mycket mer än en låt som fick vår näst sämsta placering nånsin?). Och så avslutades det hela med Lena och Satellite (såklart, om inte årets vinnare varit med hade det väl blivit upplopp).

Så visst, det fanns positiva inslag, men helt klart är att den här delen av Pride har överlevt sig själv och jag känner att det nog inte finns nån anledning för mig att vara med om det här nästa år. Kom med nåt nytt, vetja!

Dagens bästa för min del var ännu ett bokinköp, Sympatiens hemlighetsfulla makt, en bok som jag velat ha sen den släpptes men den har varit så satans dyr. Här hittade jag den för 60 spänn. Jag trodde att nån siffra hade runnit bort i regnet, men så var icke fallet. Det här är verkligen en bok för mig - historia om Stockholm och homosexualitet i en salig blandning.

Pride - första dagen

Ensam i bräcklig farkost vågade jag mig ut på det vida hav som var Pride park sjöhistoriska. Bara att det hela har flyttats från grusplanen var ett lyft. Nu känns det inte som djur i (dammig) bur längre. Det sämsta var att absolut ingen av dem som jag brukar gå på Pride med kommer att vara där i år -
ekonomi, sjukdom, bostadsbrist, utlandsresor - så jag fick gå runt helt på egen hand. Inte det roligaste sättet att uppleva en festival. Den ende jag kände som jag sprang ihop med var Lennart, och vi sa mest bara hej till varann.

Magdalena Ribbings invigningstal var riktigt bra - klokt, roligt och bitskt, sådär som hon brukar vara. Årets Pridelåt var precis så kackig som jag hade befarat. Framförs den av en dokusåpakändis (Bonde söker fru) och en avdankad åttiotalsartist som inte har gjort nåt vettigt i musikväg sedan dess så kan - och bör - man ha låga förväntningar.

Kvällens stora namn var Hazell Dean. Det förvånade mig när jag läste om det. Jag kan bara säga en låt med henne, och det är They say it's gonna rain. För allan del en låt jag gillar. Men att hon, helt ensam på scen och med allt komp och körer förinspelat, skulle vara den stora avslutningen på kvällen var helt fel. Hon var medveten själv om att hon inte har nån stor karriär att luta sig mot, det var mest covers på andra artisters låtar och "this is a big gay anthem" och sjunger Searchin'. Aldrig hört talas om!

Inte för att jag gillar dansband, men när Anne-Lie Rydé dök upp på scen och rockade järnet ur några dansbandsklassiker så diggade till och med jag. Hon har alltid varit bättre än sitt material, men hon kan lyfta även den mest banala låt. Stort!

På kulturscenen roade jag mig med att lyssna på Christina Kjellssons humoristiska visor. Henne hade jag inte hört talas om tidigare, men hon var rolig. På samma scen besåg jag även Petra Mede bli hyllad (som motreaktion på alla roastningar).

Jag skulle inte vara den museimänniska jag är om jag inte passade på att göra ett besök på Sjöhistoriska museet mellan de olika scenframträdandena. Det ligger trots allt inne på parkområdet! Jag har aldrig varit där, och nu behöver jag nog inte gå dit igen. Det var ett dammigt museum, som behöver lite nytänkande!

Normal förlag ska läggas ner och man hade utförsäljning av böcker i ett tält. Där hittade jag Skönhetens linje för åttio spänn. Den köpte jag och relativt nöjd med första dagen begav jag mig hemåt.

Dagens bildgåta

Där brast ett ädelt hjärta

1030

Beppe och jag

Efter att ha sett fotot på mig i förra inlägget skrev Marita att jag ser mer och mer ut som Beppe Wolgers. Det tar jag som en komplimang. En stor humanist och humorist. Vem vet, jag kanske också kan bli inspirerad till en sång av vardagens små händelser!

Litet test

Nu är jag utfattig. Men jag har åtminstone en ny snajdig telefon. Det är den jag testar. Sony Ericsson Satio med superduperkamera!

Dagens bildgåta

Comment a dire adieu...

1655

Mobilvarning

Nu är jag så illa tvungen att köpa en ny mobil. Nyss hemkommen till civilisationen igen inser jag att det är värre ställt med min mobil än jag trodde. Den är inte bara lite småtrasig. Den sänder ut så mycket strålning att butiklarmen reagerar på den. Och det är inte bra...

Äntligen hemma!

Pust! Det var ingen höjdarresa! Inte nog med att jag fick vänta i femtio minuter i Göteborg. På båda sträckorna var min vagn överhopad med skrikande och bråkande barn. På sträckan Falkenberg-Göteborg kunde jag åtminstone byta plats till den "tysta" avdelningen. Där var inte barnen och sprang så ofta...

Från Göteborg till Stockholm var jag däremot fast med barnfamiljerna. I en vagn utan luftkonditionering, dessutom.

När vi kom fram till Katrineholm var familjen som delade bord med mig i restauragnvagnen. Då klev det på en dam som mycket bestämt satte sig ner på en av deras säten. Jag påpekade för henne att platserna var upptagna och då blängde hon på mig och sa, mycket syrligt "det brukar de inte vara så här dags". Inte förrän jag upprepade att de nu var upptagna i alla fall flyttade hon på sig ytterst motvilligt.

Men nu har jag kommit hem i alla fall. Blommorna lever än och leverpastejen har möglat. Fast det var ingen god pastej i alla fall...

(Går-)dagens bildgåta

Här kommer den då, bilden som skulle ha funnits här igår. Det blir en liten extrabonus idag istället.

Så lunka vi så småningom...

1814

Dagens bildgåta

All makt åt Tengil, vår befriare!

1361

Nakenbadarna och jag

Häromdagen när jag tröttnat på att ligga still tog jag en promenad längs stranden och gick lite längre än jag brukar, och där på andra sidan en skogsdunge dök den upp, Hallands bästa badstrand . Kritvit fin sand, långgrunt och branta dyner som ger lä och skyddar mot insyn.

Enda grejen är att det är där nakenbadarna håller till, så man får stå ut med blekfeta medelålders kroppar. Men vafan, jag tillhör ju den kategorin själv. Kanske inte den bleka just nu, men resten. Och har man stått naken inför fullsatt salong på Stadsteatern (inklusive mamma som utbrister i ett högt ''men han är ju naken!'') kväll efter kväll kan man väl sola utan braxer bland andra som gör just detsamma.

Nänä, längre söderut än så här går vi inte!

Mmm - marängsviss

När jag vaknade i morse hade jag ett ofantligt sug efter marängsviss. Nu sitter vi här med nybakade maränger och svissar oss till Darjeeling Ltd, en av mina absoluta favoritfilmer. Sämre slut på Ugglarpsvistelsen kan man ha.

SJ slår till igen!

SJ upphör aldrig att "förbättra" för sina kunder. Nu har de infört "säkrare betalning", vilket innebär att om man ska betala sin biljett med kontokortet måste man göra det via sin internetbank. Det här innebär alltså att de val man har - betala via bank eller betala med kort - är att betala via internetbanken, eller först ange sitt kontokortsnummer och sedan betala via internetbanken i alla fall.

Det hjälper inte precis mig som sitter ute i urskogen och inte har tillgång till min internetbank. Smart tänkt där, SJ!

Dagens bilgåta på semester

Det blir ingen bildgåta idag! Den bild jag förberedde ligger hemma i datorn, och precis när jag skulle lägga upp den så brakade mitt internet ihop. Ni får ge er till tåls till i morgon!

Grå dag

Inte var det nåt badväder idag. Grått och regnigt. Jag nöjde mig med en promenad längs stranden. Det var väldigt trevligt det också.

Bilderna är inte av bästa kvalitet. I brist på kamera får man använda mobilen, och jag provade zoomen. Den var inte så bra...

Dagens bildgåta

Skepp som passera varandra om natten. Eller inte...

1956

På väg hem

Vi tog bron dit och då kan man ju ta färjan hem. Vi kom precis i tid för att bara åka på färjan innan den gav sig av. Sedan blev folk hysteriska! Man måste ju köpa billig sprit på de tjugo minuter resan varar. Spring, spring, spring!!! Jag nöjde mig med en coca cola och en kexchoklad.

Solnedgång över Ugglarp

En lång dag och vi är trötta i fötterna, men roligt var det. Och det är lite häftigt att vi bor så pass nära Köpenhamn att man kan göra en dagsutflykt dit bara för man känner för det, utan att behöva planera så mycket. Fast mamma hotade med att vi inte skulle åka dit igen förrän det är jag som kör. Ska vi behöva vänta så länge?!

Rosenborgs slott

På väg in.

Sista anhalten var den gamla borgen Rosenborg. Här förvaras de danska riksregalierna, och alltså huvudsyftet med mitt önskemål att åka till Köpenhamn.

Rosenborg på håll.

Rosenborg ser verkligen ut som ett litet sagoslott där det ligger mitt i Kongens have med sin lilla vallgrav runt. Tyvärr slutade den positiva upplevelsen där. Det var riktigt sunkigt och nedgånget. Urusel ventilation (vad sägs om att öppna ett fönster, drängar och piger?) och smutsigt och dammigt.

Jo, det är jag. Och jag står framför valvdörren i skattkammaren. Lägg märke till fototillståndet jag har på bröstet. Då fick man fota av hjärtats lust.

Vad ska man säga om skattkammaren? Förutom det jag precis sa om ventilation och sunkighet (det gick knappt att andas där nere!) så var jag inte imponerad av samlingen. Om man skulle ta lite saker ur livrustkammaren, skattkammaren och några föremål från montrarna i Festvåningen fick man skattkammarsamlingen på Rosenborg. På sätt och vis förståeligt. De har ju bara tre kronor (vackra, dock!) och inte så mycket mer i regalieväg. Då måste man göra nånting mer av det.

Och det där som en del säger "i Danmark visar de drottningens smycken". Jotack, ett diadem och några halsband.

"Nu ska jag göra mig vacker!"

Själva slottet sen var trevligt att se, även om bristerna förstörde mycket av intrycket. Dessutom fanns det inte tillstymmelse till skylt inom synhåll. Här var man alltså tvungen att först köpa vägledningen för att veta vad man tittade på. Uselt!

Porträtt av konstnärens mor.

Därmed inte sagt att det inte var vackra saker, för det var det. Men presentationen kunde onekligen ha varit bättre!

Ifall ni undrat vad som hände med Bambis mamma...

Kunglig toilette

Besöket avslutades med en påhälsning i Slottsboden. Mycket mindre än vår, vilket förvånade mig. Men personalen var urtrevlig, och vi handlade för över tusen pix. Nöjda och belåtna gick vi sedan tillbaks till bilen för att åka hemåt.