Tyst! Nu är det JAG som kör!

Idag kom det, mitt körkortstillstånd! Nu får ni se upp, alla bilförare. Snart är jag ute i trafiken

Dagens bildgåta

Jag skulle ju kunna ta kungens födelsedag, men snacka om att göra det lätt för sig! Nej, vi tar den här damen istället. Tre kronor verkar hon ha. Men vem är hon och vad har hon med dagens datum att göra?

1662

Och sedan höll han tyst! En stund...

Utbildningen av museilärare är avklarad. I tolv timmar har jag pratat och berättat. Riktigt roligt att få grotta ner sig i detaljer som man inte hinner ta upp under en vanlig visning, allt för att de nya museilärarna ska få en ordentlig grund att stå på. Små detaljer, kopplingar mellan olika föremål och platser, anekdoter som inte passar sig på en vanlig visning och så vidare.

Igår fick jag avsluta det hela med ett besök till Antikmuseet (älska!!) och Riddarholmskyrkan (älska ännu mer!). Dessutom fick vi en kort spontanvisning av Bernadottebiblioteket. I kyrkan var det iskallt som vanligt. Tro det eller ej, men det var riktigt behagligt att komma ut i regnet efter att ha varit där inne och frusit i nästan två timmar.

Lite har jag fått lyssna också. Jag är ju novis på både Haga (framför allt) och Ulriksdal med Orangeriet. Där har jag bara kunnat sitta och lyssna på andra kunniga guider. Och som jag redan sagt, att få alla våra visningsdelar koncentrerade så här ger en en hel del aha-upplevelser, när olika fakta ramlar ihop till en fungerande enhet. En väldigt trevlig utbildningsvecka, alltså.

Sist men inte minst!

Jag kollade på dokumentären om familjen Bernadotte på fyran (heder åt kungafamiljen som förhindrade att programmet avbryts av reklam!), och jag fick vänta till allra sista bildrutan innan jag syntes. Middagsgästerna tågar in i Karl XI:s galleri, och där ser man mig stå och buga mig. Inte en sekund för sent!

Dagens bildgåta

Vem är det som så ståndaktigt står bakom kungen?

1749

Revansch!

Å, så skönt! Efter förra veckans misslyckade jympapass med värkande knä, så var det riktigt skönt att kunna ta i ordentligt idag igen. Visst, det högg till i knäet vid ett par tillfällen, men i övrigt så hade jag inga problem. Nu är jag öm i hela kroppen, på ett sätt jag definitivt inte var förra veckan! Nu lite mat och en GB Sandwich som bonus.

Dagens bildgåta

Vad hände detta datum?

1789

Utbildningen går vidare

Idag var det dags för sommarens nya museilärare att få ta sig en titt på Fest- och Gästvåningarna. Tre timmars prattid för mig även idag. Det känns som lovande blivande ML, en hel del kluriga frågor som gav mig något att fundera på.

Fast i morgon är det jag som ska få bli utbildad, ute på Ulriksdal. Det ska bli skoj.

Dagens bildgåta

En lättsammare händelse idag.

1962

En skön dag

Även om dagen började alldeles för tidigt för min smak, så blev den ändå väldigt lyckad. Perfekt vårväder, solen sken, svag vind. Och så fick jag vara i två favvoslott, Rosendal och Haga. Enda smolket i glädjebägaren var att Rosendal inte är iordningställd inför säsongen än, så det var väldigt mycket "föreställ er att det står ett bord här...". Men det är smällar man får ta!

Inledande ord utanför Hagapaviljongen, med ett visst annat slott i bakgrunden...

Ett par ankor ville gärna vara med på utbildningen också. Men de kunde inte hålla näbben och var inte välkomna in.

Dagens bildgåta

Vad hände här?

1686

Fjäriln vingad syns för tidigt!

Håhåjaja, jag har ledig dag idag, och vad kan då vara bästa sättet att fira det? Jo, att gå upp extra tidigt för att ha utbildning med de nya museilärarna. Idag är det Rosendal och Haga som står på menyn. Det kommer att bli kul, bara jag får vakna!

Handledarkursen avklarad

Mamma och jag tillbringade eftermiddagen i en kurslokal och lärde oss om hur en handledare ska bete sig. Nästa steg mot mitt körkort är alltså avklarat. Jag hade en väldigt lång resväg för att ta mig till kurslokalen. Den ligger i källaren i mitt hus...

Stolt farbror förevisar

Den här tavlan har brorsonen Daniel målat i akryl. Gossen har talang. Det måste vara från min sida av familjen...

Tavlans namn är Vår mäktige Mao, med det kinesiska tecknet för "katt" i bakgrunden. Respekt!

Dagens bildgåta

Lite nyare historia

1974

Bröllopsmusik

Magnus Carlsson och Charlotte Perrelli ska tydligen göra en duett inför bröllopet, ser jag. "En framtida bröllopsklassiker". Låten beskrivs som en ”nationalromantisk popballad dom drar åt Disney-hållet”. Det var väl trevligt av dem. Personligen tycker jag att det låter vedervärdigt.

Vid kungens och drottningens bröllopsgala framförde ABBA Dancing Queen. Ville bara säga det.

Mer Madonna och Glee

Madonna är verkligen briljant! Här är ytterligare ett par exempel från Madonna-avsnittet av Glee på att man kan leka med hennes låtar utan att de förlorar i kraft!

Mästerdetektiven tar emot

Tänk vad lite detektivarbete kan pigga upp lördagskvällen!

I mina visningar använder jag mig av Pehr Hilleströms Publik taffel på Stockholms slott Nyårsdagen 1779 och berättar lite om den. Men jag säger aldrig nånting om tavlan som man kan se i bakgrunden, helt enkelt för att jag inte vet någonting om den.

Idag, när jag egentligen var på jakt efter något helt annat, ramlade jag över en liten notis om att tavlan i bakgrunden ska vara Leandro Bassanos Antonius och Kleopatras gästabud. Aldrig hört talas om! Men nyfiken blir jag ju. Var kan den tavlan finnas nu? Jag har inte sett till den på slottet (vilket i och för sig inte betyder nånting). Eftersom Nationalmuseum har "norpat" ett stort antal tavlor så kanske den finns i deras samlingar? En snabb sökning i deras register och fullträff! Där finns den.

Och visst är det samma tavla som Hilleström har målat! Lite suddigare, men nog syns det allt!

Smörgåsmannen

När jag var liten fanns det alltid sandwichmän i serietidningarna. Vilket häftigt jobb det verkade vara. Det tycker jag inte längre.

Dagens bildgåta

Vad säger ni om den här?

1961

Lättprovocerad, jag?

Gudarna ska veta att jag har sett min beskärda del av "provocerande" teater. Det trista är att jag inte blir särskilt provocerad. Jag blir bara så trött när jag känner att regissören verkligen har ansträngt sig för att verka provocerande och nyskapande. Kom igen, ge mig nåt nytt, är vad jag brukar tänka samtidigt som jag suckar inombords.

Jag kan faktiskt bara komma på en enda gång som jag har känt att "får man verkligen göra så här?!" och satt teatergodiset i halsen. Det var när jag såg Baal på Elverket. Magnus Krepper gjorde huvudrollen och i en scen sjunger han för publiken samtidigt som han klär av sig absolut allting. Så långt allt väl. Ingenting jag inte sett förut.

Men sedan vänder han sig om, böjer sig framåt och visar rövhålet. Absolut inte vad jag hade räknat med och jag tror faktiskt att jag stelnade till ett tag.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga om det här, mer än att Magnus Krepper är bra som kommissarie Winter på SVT just nu. Men varje gång jag ser honom är det just den scenen jag tänker på...

Stockholms Chicago

Chicago ska sättas upp i Stockholm igen. Claes Malmberg som Billy Flynn, Babben Larsson som Mama Morton och Björn Kjellman som Amos Hart. Åjovars, de kan nog bli bra. Men viktigast är såklart att det blir ett par bra Roxie och Velma. De är ännu inte bestämda. Jag ber en bön att de satsar på rätt personer och inte bara kända namn! Fy, tänk om Persilja W skulle få en av rollerna!

Som vanligt har inte Aftonbladet nån större koll på vad de skriver om.

Efter 14 år på Broadway, 17 miljoner besökare och en hyllad filmversion är det nu Sveriges tur att få ta del av ”Chicago”, direkt från scenen.

Nån kanske borde tala om för dem att Chicago hade Europapremiär i Sverige redan 1976, året efter urpremiären, och har sedan dess spelats många gånger. Den spelades senast i Stockholm 2000 och innan den sätts upp i Stockholm så har Östgötateatern hunnit ha premiär på sin uppsättning (det var för övrigt de som gjorde Europapremiären).

Dagens bildgåta

Den här är klurig! Tror jag!

1660

Oajajajaj... nej!

Sedan några dagar har jag haft ruskigt ont i knäet. Tror att det har blivit lite för mycket springande i trappor för min del. Jag har faktiskt linkat lite grann. Det har inte hindrat mig från att jympa. I förrgår gick jag till mitt vanliga pass (den här gången fick jag besök av David, trevligt!) och det kändes som en väldigt dålig idé medan jag höll på. Jag kunde knappt stödja på benet, så tyvärr kunde jag inte ta i. Men dagen därpå när jag vaknade så var värken i knäet nästan som bortblåst. Det måste vara nånting som skakades på rätt plats under jympan.

Det är ju det jag säger, Friskis gör underverk för hälsan!

Ein echte Pladdermoster!

Det var utbildning för sommarens nya museilärare idag. Jag hade tre timmar på mig att visa Bernadottevåningen (som vid en normal visning tar 45 minuter). Det skulle ju inte vara jag om jag inte lyckades dra över några minuter på den tiden...

Dagens bildgåta

Klarar ni den här?

1906

Hierro

När finest.se bjuder på förhandsvisning (eller galapremiär som de kallar det) av den spanska rysaren Hierro kommer jag. Och precis som förra gången är det smärtsamt tydligt att Timo och jag inte tillhör det unga hippa folket, då vimmelfotograferna demonstrativt tar ner kamerorna när vi kommer in...

I foajén bjöds det på vitamindrink och godispåsar. Efter filmen fortsatte festen på Café Opera, men det hoppade Timo och jag över.

Filmen då? Jotack, det var en hyfsad rysare. På väg till ön El Hierro försvinner den femårige Diego spårlöst. En tid senare är mamman tillbaks på ön och medan hon väntar över helgen på att träffa domaren åker hon runt ön för att se sig omkring. På en avlägsen strand får hon syn på Diego och svimmar. När hon vaknar upp är han borta igen. Mamman börjar nu leta efter honom över hela ön.

I reklamen omtalas att filmen är av skaparna av Barnhemmet och Pans labyrint. Ja, samma producent, ja! Men det säger inte så mycket. Det här är regissören Gabe Ibáñez långfilmsdebut. Men han gör det med hedern i behåll. Tyvärr blir det tydligt ganska tidigt att saker och ting inte står rätt till, och jag förstod vartåt det barkade. Trist när det blir så. En särskild eloge till det snygga fotot av Alejandro Martinez. Bilderna kunde jag titta länge på.

Två nöjda gnurglor ber om kvällste.

Dagens bildgåta

Idag ger jag er en lite lättare. Eller?

1612

Gareth Malone, min hjälte!

I två säsonger har vi fått se Gareth Malone få synnerligen ovilliga engelska tonåringar att ge sig hän i körsång.

Ikväll gick en "hur gick det sen" om gosskören från säsong två. Jag satt och log programmet igenom, och när kören sjöng Fields of gold för föräldrarna och Stand by me/Beautiful girls i Royal Albert Hall hade jag dessutom tårar i ögonen. Det här är riktigt, riktigt, riktigt bra teve!



En stor del i det hela har såklart Gareth Malone. Väldigt charmig och positiv körledare och man hejar verkligen på honom hela tiden.

Nu vill vi bara se tredje säsongen, The Choir; unsung town också! Den hade premiär i september i England, så det börjar bli dags nu!

Dagens bildgåta

Här får ni dagens historiska händelse. Och inte googla nu!

1535

Umbilical brothers på Södran

Mamma måste få komma ut och lufta sig ibland, så jag tog med henne till Södra teatern ikväll. Där uppträdde Umbilical brothers med sin nya show Heaven by storm. Hysteriskt roligt!

Själva handlingen är inte så mycket att orda om, det är mest en ursäkt att få göra dumma saker. Större delen av handlingen är Shane som jagar Dave för att han ska betala för begravningen av syrsan Andrew ("en bihandling jag har arbetat med"), som Dave råkat trampa ihjäl. Alla transportmedel från sparvar (!) via löpband, bilar, åsnor till månlandare används.

Riktigt roligt, och en föreställning har de kvar. Såklart utsåld, men gör vad ni kan för att få en biljett!

Efter föreställningen ramlade vi ner till Södra bar och tog en öl (vid samma bord som Jessica Zandén, oooh kändisspaning!) innan det var dags att ta sig hemåt. En del av oss jobbar ju i morgon.

Syndiga tankar i kyrkan

Hovpredikanterna är samlade på slottet för årsmöte (eller något sådant) och det hela inleddes med gudstjänst. Slottskören deltog med ett par sånger.

Vi vet ju alla vad jag brukar göra när kören inte sjunger, ateist som jag är. Fast idag hade jag intressantare saker att titta på i församlingen. Må så vara att man talar om kärleksbudskapet, men det var inte precis agape jag tänkte på...

Apropå molnet

Ronny Eriksson pratar om Molnet över ishavet. Aktuellt än idag!

What a swell party this is!

Erland fyller år idag. Bara att gratulera. Som sig bör bjöd han på födelsedagsmiddag. Och som på alla bra kalas får även gästerna med sig en present från fiskdammen. I mitt fall blev det en enorm tavla. Ingen i släkten har plats på väggen för den utom undertecknad, så porträttet ifråga är nu deponerat hemma hos mig. Och håll med om att tanten gör sig bra på min vägg! Hon ska bara komma lite högra upp på väggen. Det är någon släkting, typ mormors mormors moster eller något sådant. Jag ska få veta exakt hur det ligger till.

Dagens bildgåta

Varje dag brukar jag sätta in "dagens händelse i historien" på nyckelschemat, lite hjärngympa på förmiddagen. Jag vet inte om det är nån mer än jag som tycker att det är roligt, men det struntar jag i!

Dagens bildgåta ser ut som nedan. Är det någon som kan lösa den utan att googla?

1906

One night she started to shimmy-shake...

Släkten växer

Fick precis ett meddelande från kusin Gustav. Han har gått och blivit pappa. Det var fasligt vad folk kan hålla saker och ting hemligt. Hade inte en aning om att han och Anna ens väntade barn! I tisdags föddes Vera, släktens nya framtidshopp.

Världens vidrigaste målning

Caravaggio var onekligen en gudabenådad konstnär. Men hans tavla föreställande Judit som skär huvudet av Holofernes är något av det vidrigaste jag har sett. Jag vet inte riktigt varför just den tavlan berör mig så mycket. Jag har sett många olika varianter av det motivet, flera just i själva halsavskärningsögonblicket. Men i Caravaggios version finns det en grymhet som jag inte känner hos någon annan, kombinerat med Holofernes förvåning i dödsögonblicket.

Trots att jag mår så dåligt när jag ser den så är målningen ändå fantastiskt utförd rent konstnärligt, och jag har svårt att sluta titta på den. Urrk!

Mitt liv som ukrainsk tevestjärna

Nu har jag fått klippet från det där ukrainska teveprogrammet som jag råkade bli med i. Jag har inte en aning om vad jag säger eftersom jag är dubbad till ukrainska. Det enda man faktiskt kan höra mig säga är "swedish" och "his feet". Men mina trasiga handskar är i alla fall i närbild när jag visar bilden på nyss nämnda fötter.

Kungliga oäktingar på film

Oscar Hedin, som gjorde dokumentären Sämre än djur har i maj premiär på en ny film, Blått blod. Där presenteras ett antal människor som hävdar att de är utomäktenskapliga ättlingar till familjen Bernadotte. För mig som släktforskare och kungahistorieintresserad är det här intressant.

Jag har väldigt svårt att tro att alla som hävdar att de är släkt med kungafamiljen verkligen är det. Visst har kungar och prinsar fått barn på bygden, men troligen inte i den utsträckning som en del hävdar. De kungliga verkar inte ha gjort annat än att producera barn med pigor. Oäktingar har det fötts i alla tider, men om man kan hävda att det är en kunglighet som är fadern låter det säkerligen bättre än om det skulle vara smeden borta i backen.

Men ämnet är intressant, och jag vill gärna se filmen när den har premiär. Trailern kan ses på filmens hemsida.

Datorskapad Mona Lisa

Jag kan inte göra en trovärdig streckgubbe med MS paint. Och samtidigt finns det folk som kan göra något sådant här! Två och en halv timme tog det, men filmen är på strax under fem minuter.

Den moderna familjen

Dagens tevetips kan jag tacka Petter för. Han visade mig första avsnittet häromsistens. The modern family på fyran ikväll 21.30. Mycket möjligt den roligaste serien sedan Arrested development. Lite samma typ av humor och filmad på samma dokumentära sätt.

Serien handlar om tre väldigt olika familjer. Ed O'Neill (från Våra värsta år) som mannen i övre medelåldern med ung importerad fru, sedan har vi den "normala" familjen där den snälle men korkade Ty Burrell försöker lite för mycket att vara en cool pappa, och slutligen bögparet som precis adopterat ett barn, och som presenterar nyss nämnda barn för släkten till tonerna av The circle of life ur Lejonkungen.

Serien nominerades till en Golden globe för bästa komediserie i år (men förlorade till Glee). Välförtjänt eller ej? Se efter ikväll. Och det är en order!

Mina drömmars sång

Inatt drömde jag att jag och slottskören sjöng Who put the bomp. Gissa om jag har haft den på hjärnan sedan jag vaknade!

Och jag som är upptagen...

I min maillåda hade jag fått information om att Ernst Kirchsteiger ska signera sina böcker på Akademibokhandeln. Vad synd att jag ska tvätta håret just de dagarna...

Madonna + Glee = sant

Hur bra är inte det här! Sue Sylvester gör Vogue i Madonnaavsnittet av Glee. Älska!

King of Kong

Ni såg väl dokumentären på SVT igår kväll, King of Kong? En lysande film som visar att om man bara är tillräckligt engagerad i sitt berättande kan vad som helst bli intressant. En film om en mans önskan att slå världsrekordet i Donkey Kong låter som en riktig nördfilm som bara inbitna spelare kan bli intresserade av, men jag satt som på nålar filmen igenom och hejade på honom.

Filmen går i repris söndag natt, så ställ in videon. Den här är definitivt värd att se!

Erfaren ledare gör debut

Ja, vad ska man säga. Har man en PT som gillar att hitta på nya sätt att plåga en så är det väl inte konstigt att man hittar undertecknad på ett balanspass. Nu var det väl inte så mycket en plåga rent träningsmässigt, men det faktum att jag stod där bland de andra motionärerna och inte klarade av att stå på ett ben och svänga lite med det andra gjorde mer ont än någon övning Hillevi har tvingat mig att göra hittills.

Passet var en fascinerande upplevelse. När jag kom in i salen var det nedsläckt, lugn musik spelades och på mjuka mattor låg folk och vilade under filtar. Själva passet var ungefär på samma sätt. Lugn musik, lite gungande fram och tillbaka, lite balans, lite armarna uppåt sträck. Och med en PT som stod bredvid och petade på mig för att jag skulle hålla fötterna rätt (i mun, höll jag på att skriva). Det skulle inte vara jag om jag inte blev svettig av det i alla fall.

Jag kan tänka mig att prova Ki balans fler gånger. Jag behöver nog det (fast då kanske ett pass med mindre panflöjt). Även om jag blev lite skrämd av att Hillevi efter passet sa "nåt du skulle behöva är ett ryggpass". Är det nästa grej hon tänker släpa med mig på?! Is there no end to my torture?!

Mysteriet Sven Werner

Min släkt kan vara ganska hemlig av sig. Det har funnits en hel del "det talar vi inte om", och det kanske är därför jag har blivit intresserad av släktforskning. Att farfar varit gift två gånger var inget som de efterlevande kände till. Det är bara ett exempel.

Ganska tidigt i forskningen (såklart) tittade jag på farfar och hans föräldrar. Jag hittade några syskon (som jag inte hade hört talas om) och skrev in dem i registret. Sedan fick faster titta på mina resultat och hon kände till det mesta. Men så dök det upp ett namn, Sven Werner. Lillebror till farfar. Ett helt nytt namn även för faster. Tyvärr hade jag inte skrivit upp i vilken kyrkobok jag hade hittat honom. Jag var helt säker på att jag skrivit rätt, men när ingen i släkten kände till honom blev jag lite fundersam på om jag skrivit fel. Det blev ju inte lättare av att jag bara skrivit att han var född "i Stockholm". När jag sedan inte kunde hitta honom någon annanstans blev jag ännu mer nervös.

För några dagar sen fick jag ett mail från en syssling (barnbarn till en av de där syskonen jag aldrig hört talas om). Han hade hittat släktträdet på nätet och blivit nyfiken. Inte heller nån i hans familj hade hört talas om Sven Werner.

Det här var ju ett tillfälle så gott som något, och idag gick jag till Stadsarkivet för att ta reda på vem han var och vart han tog vägen. Ingen kan anklaga Stadsarkivet för att ha generösa öppettider, så jag kom strax innan stängning. Men jag hann ändå leta reda på Sven Werner. Och så hittade jag anledningen till att han inte fanns med nånstans och en eventuell anledning till att ingen kände till honom. Han var bara en och en halv månad när han dog. Man tycker ju att även småbarn som dött borde omtalas nån gång. Men inte i min familj. Här håller vi på våra familjehemligheter!

För övrigt var besöket på Stadsarkivet positivt. Jag har inte varit där sedan ombyggnaden. Nu var det ljust och luftigt och bäst av allt. Inga mer mikrofichekort! Kyrkböckerna (de flesta i alla fall, av vad jag kunde se) är digitaliserade. Tydliga och fina och övergripbart. Jag kanske skulle ta och börja anstränga mig lite med forskningen igen. Det var det som gjorde det så trist förut, de suddiga, mörka mikrofichekorten.

Dylan Moran på Göta Lejon

I morgon uppträder den irländske ståupparen Dylan Moran på Göta Lejon. Jag skulle verkligen vilja gå och se honom. Tyvärr verkar det inte som om mina vänner har tid/lust/råd att följa med, och då blir det mindre roligt...

Små, små steg framåt

Synundersökning utförd. Körkortstillståndsansökan inskickad och betald. Snart får ni akta er, för då är jag ute på gatorna och kör bil!

Ordkunskap

39 rätt av 40 i högskoleprovets orddel. Om jag inte vore nöjd med det vore jag väl indolent! Prova själv på SvD.

Mistar, you help me okay?

Jag har kollat på förra veckans avsnitt av höjdarrealityn Amazing race. Lite trist att det är en all star-upplaga, med par från äldre säsonger som tävlar. Jag vill inte se gamla typer, jag vill se nytt folk! Särskilt som mina favoriter, hillbillyparet David och Mary redan är utslagna.

Ett par som jag hade svårt för redan första gången de var med var Mirna och Charla. Gnälligare typer med större offermentalitet får man leta efter! Men något som fortfarande förvånar mig med dem är att de varje gång de talar med lokalbefolkningen i de olika länderna börjar bryta på "utrikiska". Tror de verkligen att det blir lättare att förstå dem om de skriker och låtsas att de inte har engelska som modersmål?

Hundsängsinköp hos mina föräldrar

Jojo, så här gick det nog till! Fast frågan är om det verkligen var hundarna som tänkte så där...

Lodjurstimman

-Du vet - han var som ett lodjur - dom kan sova tjugoen timmar per dygn och så jagar dom tre timmar, och äter en timme, och sen sover dom igen. Fy fan om man kunde sova så där.
-Det där får jag till tjugofem timmar på ett dygn. Det finns bara tjugofyra.
-Jo, den där tjugofemte timmen kanske ligger liksom utanför?

P O Enquist, I lodjurets timma

Ibland önskar jag att jag hade den där tjugofemte timman, då man bara kan koppla bort resten av världen och bara få vara sig själv. Håll med om att den skulle behövas.

Ett tillfälle som kan kännas som lodjurets timma är när man inser att man har vaknat för tidigt och känner att det inte är några problem att somna om. Vilken bonus det är!

Rollen som pojken i I lodjurets timma var för övrigt en av mina drömroller. Nu är jag tyvärr för gammal för den. Men pjäsen håller fortfarande!

Spanska sjukan

SVT visade den brittiska dramadokumentären Spanska sjukan häromdagen. Bara en timme, men den hade mycket väl kunnat vara längre. När jag såg den tänkte jag att det skulle kunna bli en riktigt bra dramathriller i långfilmsformat. Tänk bara, en liten grupp läkare som inser att något håller på att hända, men blir motarbetade av myndigheter som inte vill ha panik. Fler och fler insjuknar runt dem, och tiden börjar springa ifrån dem. Självklart visar snart någon eller några i gruppen tecken på att ha blivit smittade också...

38 000 svenskar dog i sjukdomen mellan 1918 och 1920. En av dem som dog var prins Erik, yngste son till Gustav V och Victoria, 29 år gammal.

I min egen släktforskning reagerade jag över att just åren efter första världskriget var fyllda av unga släktingar som dog. Samtidigt funderade jag över varför min släkt var helt förskonad från spanska sjukan. Ibland fungerar inte kopplingarna i min hjärna som de ska. Det tog ett bra tag innan jag insåg just varför de unga släktingarna dog i diverse lungsjukdomar de åren...

Extrabonus:
Jag fick nyss ett mail från mamma som berättar att gammelmormor överlevde spanska sjukan. Precis som i filmen blev hennes hår vitt. Häftigt!

Och då är det ju inget att snacka om. Självklart måste jag lägga in en bild från Östersunds provisoriska "Spanska sjukhuset" i Gamla läroverkets gymnastiksal.

Spegel, spegel på väggen där

Vid Wodehouse-läsningen lyckades Christinas enorma valp Albert välta en gammal spegel som stod lutad mot väggen och den gick sönder. Christina var vänlig nog att erbjuda sig att få spegeln reparerad och idag fick jag tillbaks den.

Jag kan säga så här, den var inte den lättaste att ta med sig på Ben. Den var större än jag trodde.

Nu är den i alla fall hemma. Jag ska bara bestämma var den ska hänga (det var därför den stod på golvet när den gick sönder). Men håll med om att den blev riktigt snygg där jag hängde den för att ta bilden (eller är det bara på grund av modellen i spegeln?). Frågan är bara var jag ska hänga Hoppe-tavlan om jag nu låter spegeln hänga kvar. Håhåjaja, beslut beslut...