Ja, vad ska man säga. Har man en PT som gillar att hitta på nya sätt att plåga en så är det väl inte konstigt att man hittar undertecknad på ett balanspass. Nu var det väl inte så mycket en plåga rent träningsmässigt, men det faktum att jag stod där bland de andra motionärerna och inte klarade av att stå på ett ben och svänga lite med det andra gjorde mer ont än någon övning Hillevi har tvingat mig att göra hittills.Passet var en fascinerande upplevelse. När jag kom in i salen var det nedsläckt, lugn musik spelades och på mjuka mattor låg folk och vilade under filtar. Själva passet var ungefär på samma sätt. Lugn musik, lite gungande fram och tillbaka, lite balans, lite armarna uppåt sträck. Och med en PT som stod bredvid och petade på mig för att jag skulle hålla fötterna rätt (i mun, höll jag på att skriva). Det skulle inte vara jag om jag inte blev svettig av det i alla fall.
Jag kan tänka mig att prova Ki balans fler gånger. Jag behöver nog det (fast då kanske ett pass med mindre panflöjt). Även om jag blev lite skrämd av att Hillevi efter passet sa "nåt du skulle behöva är ett ryggpass". Är det nästa grej hon tänker släpa med mig på?! Is there no end to my torture?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar