Ända sedan jag såg den Oscarsbelönade kortfilmen Creature comforts har jag varit en stor beundrare av Aardman animations. Inte blev min beundran mindre när de började göra Wallace & Gromit-filmerna. Deras leranimationer är helt enkelt i världsklass. Flykten från hönsgården är en av mina favoritfilmer, som jag mer än gärna citerar – och då ofta från den norska dubbningen, som är helt suverän. De fick ett litet bakslag när de övergav traditionell leranimationen för datoranimation i Bortspolad. Stilen såg ut som i övriga filmer, men man föll lite i fällan att det är möjligt att göra precis vad som helst och det hela blev ganska rörigt och skrikigt.
I och med Piraterna! har Aardman animations återvänt till sedvanlig leranimation, Peter Lords första film som regissör sedan Flykten från hönsgården. För ovanlighetens skull har man inte ett originalmanus, utan filmen är löst baserad på Gideon Defoes bokserie med samma namn. Bokserien är egentligen inte någon barnboksserie, filmen är dock lite mer tydligt riktad åt barn, även om det finns ett stort antal referenser som säkerligen går över de flesta barns huvud.
Handlingen går i korthet ut på att Piratkaptenen (ingen av piraterna kännetecknas med något riktigt namn, utan bara med kännetecken – piraten med halsduk, piraten med en krok istället för en hand och den förvånansvärt kurviga piraten, som egentligen är en utklädd kvinna) vill vinna priset för Årets pirat. Han träffar på den unge Charles Darwin och får veta att han med sin papegoja, som egentligen är en dront, kan vinna priset för årets vetenskapsman i London och tycker att det är ett bra steg i kampen mot det riktiga priset.
Röstarbetet är superbt. Piratkaptenen själv görs av Hugh Grant med stor självironi. Runt sig har han en hel hög med bra skådespelare – Martin Lawrence som kaptenens närmsta man – piraten med halsduk – Jeremy Piven, Salma Hayek, Brian Blessed och så vidare. Den svenska dubbningen undviker jag självklart, enär jag räknar med att den förmodligen är i samma låga kvalitet som de flesta svenska dubbningar nu för tiden.
Till Aardmans styrka hör självklart det briljanta arbetet med att få figurerna att se levande ut och röra sig trovärdigt, men sedan är det alla de där små sidodetaljerna som verkligen lägger lök på laxen. Någon figur i utkanten av bild som plötsligt inser att han är med i en film, eller ett älghuvud på väggen som följer händelserna med blicken – små saker som bara får gå okommenterade. Manuset, av Gideon Defoe själv, är också välskrivet – många vändningar som håller intresset uppe.
Lord och Defoe är en lyckad kombination. De når inte upp till Varulvskaninens förbannelse eller mästerverket Flykten från hönsgården, men Aardman har en väldigt hög lägstanivå och jag har roligt hela tiden. Piraterna! är nominerad till en Oscar för bästa animerade film. De är väl värda nomineringen, men något pris kommer det inte att bli för dem i natt. Tre starka gnurglor blir betyget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar