Chéri

Fotograf: Sören Vilks

Även om Dramaten inte fick in nån fullträff med sin uppsättning av Farliga förbindelser så ska de inte gråta för mycket - Chéri, baserad på Colettes roman, är ett rent mästerverk!

Colette skrev romanen om kurtisanen Lea och hennes skyddsling Chéri 1920. Två år senare dramatiserade hon romanen tillsammans med Léopold Marchand. Pjäsen sattes första gången upp på Dramaten 1950 i regi av Mimi Pollack och med Inga Tidblad som Lea och Kenne Fant som Chéri. Nu har Jenny Andreasson satt upp pjäsen igen med Lena Endre och Hamadi Khemiri i huvudrollerna, och det gör hon med den äran.

Marika Feinsilber har skapat både scenografi och kostym och jag kan nog inte använda något annat ord än - perfektion! Leas våning är uppbyggd av gyllene pilastrar och stora fönster där filmer projiceras med jämna mellanrum. Med vridscenens hjälp får vi emellanåt se den betydligt skitigare baksidan som döljs bakom den glittrande fasaden, både bokstavligt och bildligt.

Kostymerna är helt fantastiska att se - den ena välsydda tjugotalsdräkten efter den andra. Leas klänningar ständigt i guld matchar självklart våningen. Något annat vore otänkbart för någon som lever på sitt vackra yttre.

Även musiken är väl vald, från Marlene Dietrich till Pet shop boys och Grace Jones fyller de på historien och lyfter den ännu ett snäpp.

Lena Endre i huvudrollen gör sitt livs roll - jag har aldrig sett henne bättre. Hon är helt elektrisk när hon går från den upphöjda kokotten med sin unge älskare till förtvivlan i insikten att hennes tid är över och hon inte längre är behövd. Hon matchas perfekt av Lotta Tejle i dubbelrollerna som Rose och Mademoiselle Adonza samt Malin Ek som Chéris mor och Leas kollega Charlotte Peloux. Leas och Charlottes dialog i första akten är rent lysande! Rakt igenom bör skådespelarna hyllas, en favorit är Hulda Lind Jóhannsdóttir i en liten roll som Leas mindre lyckade kollega Mademoiselle Poussier.

Den som tyvärr inte riktigt matchar de andra är Hamadi Khemiri i titelrollen. Han räcker inte riktigt till och blir ganska anonym. Jag bryr mig helt enkelt inte särskilt mycket om honom. Han har en kropp som är som gjord att vara halvklädd, men nog ska det till lite mer än så. Särskilt när man spelar mot den fantastiska Lena Endre!