Foto: Alexander Kenney |
Nu gör även Operan Maskeradbalen i en betydligt mer klassisk version. Här är det historiska kläder och en mer tidstrogen uppsättning som Tobias Theorell har satt ihop tillsammans med Magdalena Åberg som står för både scenografi och kostym. Åberg utnyttjar den tomma scenen, föreställningen igenom kan ingen undgå att påminnas om att allt utspelas på en scen. Det är naket och avskalat och riktigt snyggt, från första aktens guldlianer till balens stora ballonger. En liten detalj som jag verkligen gillade var att man använde hissen längst bak på scen för entréer och sortier.
Andrea Carè gör rollen som Gustav III, och han sjunger helt magnifikt! Däremot är han sceniskt ganska ointressant, något som jag reagerade på redan när jag såg honom i Carmen. Han rör sig väldigt stelt och onaturligt, vilket faktiskt gäller fler av de manliga sångerna den här kvällen. Fredrik Zetterström som Anckarström lider av samma åkomma - fantastisk sång, men stolpigt skådespeleri.
Då klarar sig kvinnorna bättre - Emma Vetter som Amelia, Susanne Resmark som Ulrika och Vivianne Holmberg som Oscar - är en njutning att se och höra. Enda smolket är Oscars påmålade mustasch som störde mig något otroligt. Den blev för övertydlig. Samtidigt kunde jag inte komma på om det var Oscar som hade målat mustasch själv eller om det bara var en dålig sminkidé.
Det är en snygg, rolig och dramatisk uppsättning Theorell har gjort och överlag är jag mer än nöjd med kvällens kungamord. Om man då ska göra en jämförelse mellan Folkoperan och Operan så är det ingen av föreställningarna som är överlägset bättre än den andra - båda har sina fördelar och nackdelar, men då Operans uppsättning är jämnare än Folkoperans så är det ändå den som vinner matchen. Inte på knock, men på poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar