Kunglig gran

Kungen bjöd på sedvanlig jullunch igår och som alltid mycket trevligt och väldigt gott (även om jag tycker att min julkorv är godare än kungens...). Traditionsenligt var det utlottning av granar mot slutet av lunchen. Något som jag fick lära mig igår är att det är på grund av kungen som kungsgranar kallas just för det. De heter egentligen nordmangranar, men i femtio år har sådana granar levererats till slottet och därför har de fått namnet kungsgranar.

Som vanligt hade jag ingen tur, jag har aldrig vunnit nånting på julluncherna. Det närmaste jag kom igår där jag satt med mig prickiga lott med nummer S-nittio var när det ropades upp att vinsten var S-nitt... on. Däremot vann Anna, som satt bredvid mig, en gran. Hon har inte plats för en gran och jag erbjöd mig att överta den från henne. Och vilken gran sen! Den var enorm! Utan transport och jag måste få hem granen på något sätt - bara att börja släpa! Det brukar ta mig tjugo minuter att promenera från slottet. Igår tog det mig en timme. Å andra sidan tränade jag väl bort all den där julmaten jag hade satt i mig. Positivt också att det låg så mycket snö på marken som skyddade grannen. Nästan inte ett märke på den mer än lite skrapmärken allra högst upp på toppen.

Nu står hon här, jag har döpt den efter Anna så klart, och tar upp halva vardagsrummet. Jag har visserligen över 3,5 meter i takhöjd, men granen är så stor att den släpade i taket när jag ställde in den. Nu ska här firas jul!