Som jag redan skrivit står Sverige utan Golden Globe-nominering i år, vilket kan kännas extra surt då både Danmark och Norge är nominerade - Danmark med En kunglig affär och Norge med sin dyraste film någonsin; Kon-Tiki.
Alla kan väl historien om hur Thor Heyerdahl 1947 flyter över Stilla havet på en balsaträflotte för att bevisa sin teori om att Polynesien befolkades från Peru och inte från Asien, som var den allmänna teorin. 1950 hade dokumentärfilmen premiär och i år gick spelfilmen upp på bio. I Norge! Av någon anledning får vi vänta i sju månader på den svenska premiären. Hur man tänkte där övergår mitt förstånd. Filmen finns redan utgiven på dvd i Norge. Vill man inte att folk ska gå på bio och se filmen här?!
Kon-Tiki är regisserad av paret Joachim Rønning och Espen Sandberg, som tidigare givit oss Max Manus. De fortsätter i samma spår, med modiga norrmän på fyrtiotalet. Deras Kon-Tiki är baserad på sanna händelser, i ordets rätta bemärkelser. Det här är en äventyrsfilm, modiga män gör saker tillsammans. Visst finns sanningen där, men vill man veta vad som egentligen hände där ute på flotten ska man nog se dokumentären istället.
Heyerdahl är en stor idealist, här spelad av Pål Sverre Valheim Hagen, med en stor längtan att ta reda på sanningen. Han ser till att övervinna de hinder som står i vägen för honom, han överger fru och barn, och är nästan villig att offra sina medresenärer. En och annan klichéreplik - "det här är större än oss andra" - får man väl stå ut med i sammanhanget. Valheim Hagen gör honom med passionerad glöd.
Han kontrasteras fint av Gustaf Skarsgård, som gör flottens svensk Bengt Danielsson som en riktig slacker - glider runt och slappar och spelar gitarr. Kontrasten mellan de två blir riktigt bra.
Med tre man på flotten tycker man att alla borde få rejäla roller att bita i. Tyvärr är tre av expeditionsmedlemmarna - spelade av Odd Magnus Williamson, Tobias Santelmann och Jakob Oftebro - synnerligen anonyma och går mest runt och kommer med förnumstiga repliker utan att få någon egen karaktär.
Flottens sjätte medlem Herman Watzinger, spelad av Anders Baasmo Christiansen, har gått ett än värre öde till mötes. Här snackar vi kliché! Det betonas om och om igen att han är kylskåpsförsäljare och det ifrågasätts vad han har på flotten att göra. Han är klantig, oduglig, feg och tar ständigt fel beslut. Vid hajslakten som kan ses i trailern är det en deltagare som blir nersprutad med hajblod - och gissa vem det är som råkar ut för den förödmjukelsen! Jag tror inte att det är en slump att den rollen har gått till den ende överviktige deltagaren på flotten. Varför är det ständigt tjocka människor som utges för att vara odugliga? Watzingers släktingar har också protesterat mot det här porträttet, som inte har mycket med sanningen att göra. Watzinger var Kon-Tikis andreofficer och säkerhetsansvarig ombord och googla bilder på honom - en synnerligen snygg, lång och vältränad herre! Inte alls den misslyckade fjant han är här i filmen. Men visst, liten upprättelse får han i slutet av filmen när han med sina ingenjörsegenskaper räknar ut hur man ska ta sig förbi det sista hindret. Denna lilla seger räcker dock inte långt för att uppväga hur han porträtterats hittills.
Trots dessa små radanmärkningar har paret Rønning/Sandberg fått ihop en riktigt spännande och snygg - Geir Hartly Andreassens foto är magnifikt - film. Datoranimeringarna förtjänar ett extra omnämnande också, valar och hajar ser synnerligen levande ut. Jag kan tänka mig att filmen ser ännu häftigare ut på stor duk, så när Kon-Tiki väl kommer upp på svensk bio tänker jag nog gå och se den igen. Under tiden kan de få roa sig med de fyra gnurglorna som dansar hula-hula-dans på Polynesiens stränder i väntan på Kon-Tikis ankomst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar