Mitt missnöje med Quantum of solace blev då totalt. Allt som var bra med Casino Royale hade man misslyckats med här - utom Craig, han var precis lika bra. Men handlingen var totalt obegriplig. Jag kan faktiskt inte för mitt liv bena ut den handlingen, mer än att det var någon miljökämpe som var boven av någon anledning. Att det efter den filmen inte hände någonting alls på Bondfronten gjorde mig lite missmodig - här har vi en suverän Bond och så ska det sluta så här!
Med nya filmen Skyfall vaknade mina förhoppningar igen. Nu jämrans ska det bli åka av! Och med Ola Rapace i en av de stora rollerna dessutom. Allt i regi av Sam Mendes.
Inledningen är fenomenal! En biljakt i de trånga gränderna - och hustaken! - i Istanbul, där Bond jagar skurken Patrice (Rapace) slutar med att Bond blir skjuten och faller i vattnet. Han antas vara död, men dyker upp igen när den databas med hemliga agenter som Bond misslyckats rädda börjar användas för att avslöja agenterna. Målet verkar vara riktat mot självaste MI6. Bond, märkt av sina skottskador och lite för mycket drickande under sin tid som död måste försöka komma i form och hitta den ansvarige.
Daniel Craig är precis lika bra i rollen som han var i de två tidigare filmerna. Även så Judi Dench i en roll hon skulle kunna göra i sömnen. Roligt att man fortsätter på det inslagna spåret att det här är början på Bonds karriär. Här dyker även Q och Miss Moneypenny upp för första gången.
Filmens skurk Silva spelas av en blonderad Javier Bardem, och skurkar kan han göra. Vi minns alla med fascination hans Anton Chigurh i No country for old men. Här gör han dock sin skurk mer på rutin, stort utspel och lite glimten i ögat - det är inte den mest minnesvärda rollprestation han gjort.
Filmens stora problem är avsaknaden av intressant historia, och då menar jag mer än Bonds - i och för sig intressanta - kroppsliga och mentala förfall. Det är helt enkelt inte särskilt intressant när handlingen är en personlig vendetta mot en enskild person. Silva har ingen jättearmé och han har inga större önskemål än att ge igen på en enda person. Visst, han gör det storslaget, men ändå.
När vi ändå är inne på skurkar - ska svensk media någon gång sluta haussa upp svenska skådespelares insatser i utländska filmer! Man får intrycket att Ola Rapace spelar Silvas närmsta man och är viktig i det stora hela i filmen. Med risk för att avslöja någonting alls så kan jag säga att det är han inte alls! Han har inga repliker och är med i två scener, högst tio minuters filmtid. Större delen av den tiden spelas rollen dessutom av en stuntman - det vill säga en roll som kunnat göras av vem som helst som är lite vältränad.
Det Skyfall lever på är snygga actionscener, snyggt foto i största allmänhet och samspelet mellan skådespelarna. Ben Whishaw som den unge nördige Q är faktiskt en utmärkt motspelare till Daniel Craig. Deras få scener tillsammans är ren njutning.
Ska jag prata meta här så är det en liten detalj som gnager i mig. Bond och M ska ta sig osedda ut ur London, och Bond rotar fram sin gamla Aston Martin från Goldfinger. Inte bara en Aston Martin i största allmänhet som blinkning till den gamla filmen, utan just precis den bilen komplett med alla prylar. Men den här filmen utspelas ju innan Bond har kommit så långt i sin karriär. Var kommer då bilen ifrån? Bara en liten detalj, men jag kunde inte sluta tänka på den.
Sammantaget så var Skyfall en bra upphämtning efter magplasket Quantum of solace, men inte den toppfilm som man kan få intryck av när man ser bioannonsens alla fyror. Tre väldigt starka gnurglor är filmen dock värd. Det tillsammans med Daniel Craigs underläpp gör att filmen är ett måste, nästan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar