Rut och Ragnar

Foto: Sarah Bolmsten

Jag kände mig lite spontan i eftermiddags och köpte mig en sista minuten-biljett till Rut och Ragnar på Stadsteatern. Jag har velat se den sedan premiären, men inte kommit mig för. Nu är det inte så många föreställningar kvar, så då fick jag passa på.

Kristina Lugns text hade premiär 1997 på Teater Brunnsgatan fyra, då med Lugn själv och Allan Edwall som paret Rut och Ragnar som bestämmer sig efter många års äktenskap för att skilja sig och leva lyckliga i alla sina dagar "tills döden skiljer mig från mig själv". Nu är det alltså de gamla scenrävarna Ingvar Kjellson och Meta Velander som tar över rollerna i regi av Jan-Olov Strandberg. Mer än hundra föreställningar har de klarat av sedan premiären 2010, och de har inte tappat geisten än. Jag önskar att jag hade fått se Lugn och Edwall göra den här pjäsen också, men det ger ytterligare en dimension till det hela när det är det äkta paret Kjellson/Velander som gör upp i en äktenskaplig brottningsmatch.

Rut och Ragnar är ingen stor uppsättning på något sätt, två skådespelare i en liten scenografi på lilla scen. Handlingen är inte heller särskilt avancerad, efter att grundkonceptet har etablerats - Rut och Ragnar ska skiljas - händer inte så mycket mer. Det man får njuta av är istället två superrutinerade skådespelare och hur de slänger Kristina Lugns väldigt roliga repliker mellan sig. Det här är en verbal duell på hög nivå.

Det är roligt och trevligt, och väl värt ett besök. Så om ni inte har skaffat biljetter än, så de får all del till att göra det!