Secret love

Jag var ju inte bara på Skeppsholmen för att ta höstpromenad. Nej, jag skulle kolla på Östasiatiska museets utställning Secret love, med hbt-konstnärer från Kina.

27 konstnärer, varav endast fem kvinnliga, finns representerade i utställningen. Det faller sig ganska naturligt att en sådan här utställning blir ganska spretig, vi får allt från det vackra och intressanta till det banala och kitschiga. Konstnärerna rör sig mellan konstformerna, från det traditionellt kinesiska tuschmåleriet till foto och video. Personligen fastnade jag framför allt för Lin Jinfus oljemålningar. Jag är inte den ende som associerar till Caravaggios målningar. Det är samma ljusspel i Lins målningar och samma fascination för den manliga kroppen. Gaze är konstverket som har fått representera utställningen i flera artiklar, men jag fascinerades mest av White dancing shoes. Fantastiskt sensuell och vacker!


Inom måleriet stod jag också länge framför Xie Qis teckningar, som påminde mig om Aubrey Beardsleys teckningar till Oscar Wildes texter. Två andra konstnärer jag fastnade för, som använder sig av fotografiet som medium, var Wang Zi med sina bilder på enhetliga kollektiv där bara ett par bryter av mönstret och Chi Peng. Hans I fuck me där han med Photoshops hjälp lyckas ha samlag med sig själv i offentliga miljöer lyckades inte få det att pirra i mig, om jag uttrycker mig så. Hans övriga bildserier, bland annat där han mångfaldigad springer genom Pekings stadsmiljöer och Mood Is Never Better Than Memory—February med de två papporna ute på en stormig pir var betydligt mer intressanta. I Journey to the West – Now-ing tar han på sig rollen som Kung Markatta i kampen mot det gamla förstelnade samhället - en häftig bild!