lördag 20 augusti 2011

Horrible bosses

Första gången jag såg trailern förr Horrible bosses förstod jag att det här var en film jag måste se. Vilken fantastisk ensemble - bara komedifavoriter i de sex huvudrollerna! Jason Bateman (Arrested development), Charlie Day (Always sunny in Philadelphia) och Jason Sudeikis (Saturday night live) som hunsade anställda som vill göra sig av med sina sadister till chefer spelade av Kevin Spacey, Jennifer Aniston och Colin Farrell (sminkad till oigenkännlighet). Manuset, en komisk kusin till Hitchcocks Främlingar på tåg, lockade också. Till det regissören Seth Gordon, som bland annat regisserat ett par avsnitt av Modern family och dokumentären King of Kong.

Jag drog öronen åt mig lite när jag läste recensionerna - en tvåa i DN - fast å andra sidan kan jag inte riktigt ta en recension på allvar när recensenten skriver fel namn på både regissör och skådespelare - så Petter och jag gick iväg för att bilda oss vår egen uppfattning.

Åttiotalet var actionkomediernas stora årtionde, och jag har en liten fäbless för såna och Horrible bosses passar väl in i kategorin. Länge är det här väldigt, väldigt roligt. Ensemblen ser ut att ha haft roligt när de spelat in också, och det är mycket utspel, både från "de goda" och de hemska cheferna. Jag vet faktiskt inte vem som gör bäst jobb - de suger allihop på sina karameller. Jason Bateman är suverän som straight man med minimalt utspel. Mot honom kan man ställa Charlie Day som kan vara lite Jim Carrey på crack - fast på ett bra sätt! Cheferna njuter helt klart av att få spela ärkesvin och de gör det perfekt. Kevin Spacey levererar alltid, det behöver man inte vara orolig för, Colin Farrell är något av de slemmigaste som har gått i ett par skor och skulle gärna ha fått vara med mycket mer än vad han är och Jennifer Aniston passar på att ge järnet när hon för en gångs skull slipper spela snälla flickan. Däremot är det tragiskt att se hennes botoxade ansikte. Huden stramar och hon kan inte röra på ansiktsmusklerna. Hemskt!

Nu har actionkomedier ett inbyggt problem och det är just det att de ska vara både action och komedi. Båda bitarna ska få plats, och oftast går det inte friktionsfritt. Så icke heller här. Mot slutet blir det biljakter och viftande med vapen och skrikande och det skär sig mot första två tredjedelarna av filmen. Som i så många andra actionkomedier får man problem när alla trådar ska knytas ihop och avslutas. Synd på väldigt rara ärtor! Under lång tid var jag inne på på en fyra, men slutet gör att de hemska cheferna får nöja sig med tre starka gnurglor!



Inga kommentarer: