Schlagerdagen

Jaha, då var min minimala medverkan på Pride avklarad. Som jag redan skrivit var enda anledningen till att jag gick dit för att Petter och Star Pilots skulle uppträda. Jag fick äran att vara inne på vip-området (nåja, som Petter sa - det var nästan fler människor på vip-området än i själva parken) i väntan på framträdandet, så jag såg i ärlighetens namn inte särskilt mycket av schlagerdagen. Men av det jag hörde blev jag inte särskilt exalterad. Av vad jag har hört var första blocket dessutom inte särskilt imponerande, andra blocket ska ha varit bättre och då blir jag orolig över hur sopigt det måste ha varit!

Jag har sagt det förr att schlagerdagen har överlevt sig själv, och gårdagen var ytterligare ett bevis på det. Inte särskilt spännande artister, samma gamla nobodys som det varit de senaste åren och så ett par från årets festival. De som alla väntade på var självklart Jedward, som faktiskt var riktigt charmiga, och Loreen. Att jag inte fick se Loreen skrev jag ju om redan inatt.

Petter och Star Pilots gjorde väl hyfsat ifrån sig. Anledningen till min tvekan var helt enkelt för att de fick problem med strulande musik. Låtarna kom i fel ordning och det utbröt förvirring på scen. Men när de väl fick till det så blev det bra.

Roligt också att jag fick träffa Håkan i parken. Han var den ende som jag känner som jag visste skulle dit och vi sprang ihop med varann inne på (gissa var!) vip-området. I övrigt tog jag mig en liten sväng runtom parken och kunde konstatera att det var ungefär detsamma som alla andra år.