Det har inte blivit så mycket bloggande den här veckan. Jag har haft så ofantligt mycket att göra på slottet, så jag har mest bara varit utmattad när jag har kommit hem. Inte för att jag klagar - i stort sett alla visningar jag har haft har varit jätteroliga. Det har bara varit så många av dem. Igår hade jag fem visningar på fem timmar - jo, jag tackar! Förutom att det har varit visningar av lite mer oväntat slag - Brasiliens vicepresident är bara ett exempel - så har visningarna varit väldigt (ovanligt?) uppskattade. Efter en visning fick jag såna applåder att larmet gick igång.
I Riddarholmskyrkan fick jag med mig ett par från Österrike som var med på min visning där redan förra sommaren och kände att de var tvungna att komma tillbaks i år med sina vänner. De blev nästan lika glada över att se att det var jag som hade visningen som jag blev över att de gillade den. Vännerna sa efteråt - och jag tror faktiskt att det inte var meningen att jag skulle höra det - att min visning hade varit resans höjdpunkt.
Idag efter en våningsvisning kom det fram en dansk besökare och ville försäkra sig flera gånger om att jag verkligen var svensk och var det inte så att jag vuxit upp någon annanstans, för jag var minsann inte så där stel och tråkig som andra svenskar. Jag tror att jag väljer att ta det som en komplimang.
Den här delen av arbetsveckan avslutades med en improviserad liten pubrunda i Gamla stan med kollegorna. Personligen fick jag hålla mig till Coca cola eftersom jag skulle köra hem. Det gjorde inte så mycket, jag hade trevligt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar