Cirkeln

Såja, mer än ett år efter alla andra har jag äntligen läst Cirkeln. Jag får väl säga som de säger i ölreklamen - Worth waiting for!

Att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren gillar fantasy är inget de sticker under stolen med. Buffy och vampyrerna är väl främsta förebilden, men jag tycker mig ana lite Harry Potter här och där också. Inspirationen skiner som en sol emot en, utan att dock på något sätt vara ett plagiat. Cirkeln skapar sitt eget universum med sina egna logiska lagar, vare sig det gäller magi eller mer vardagliga händelser.

Författarna utgår från klichéer, alla typer man brukar hitta i high school-filmer finns med - plugghästen, den populära, slampan, enslingen och så vidare. I början är de också inte mer än klichéer, både för varandra och för oss läsare, men allt eftersom de och vi får lära känna dem växer personskildringarna och de blir fullödigare personer.

Handlingen är så där mysigt invecklad som den kan vara när man vet att man har tre böcker på sig att utveckla den, samtidigt som många trådar självklart avklaras redan i den här boken. Det som gör Cirkeln intressantare än många andra fantasyböcker är att den har en så realistisk ton, allt utspelas i en trist småstad och häxorna är inte precis några hjältar från början. De är snarast väldigt motvilliga deltagare i kampen om världens öde.

Det positiva med att ha läst ut Cirkeln nu är att bok nummer två, Eld, redan finns att läsa. Det negativa är väl då att trean, Nyckeln, inte kommer förrän nästa år. Nåja, man kan inte få allt. Och på sätt och vis ska jag väl inte vara missnöjd med det. Hellre att det får ta ett tag innan nästa del kommer, så att författarna inte behöver hasta igenom manuset. Måtte de två följande delarna vara lika välarbetade som den här! Då kommer läshösten och -vintern bli riktigt njutbar!