Det här måste vara det mest hjärtevärmande jag sett på länge. Nioårige Caine Monroy har tillbringat sommaren med att bygga sin egen spelhall av pappans överblivna kartonger, komplett med egna spel, och som han sköter helt på egen hand. Men ingen vill spela hos honom - inte ens med pangerbjudandet funpass. En enda kund får han, filmmakaren Nirvan Mullick, och när denne får veta hur det ligger till bestämmer sig han för att göra något åt det...
Jag tror att en anledning till att jag blev så väldigt gripen av den här filmen är för att jag känner igen mig själv som nioåring i Caine. Jag höll också på att fixa och bygga smarta manicker. Tyvärr kom ingen filmmakare och hjälpte mig till framgång. Därför håller jag på Caine och hoppas att han fortsätter med att få framgång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar