I fredags hade inte mindre än tre baletter urpremiär på Kungliga Operan, tre enaktare skapade av koreografer som tidigare jobbat som dansare i huset. Efter att ha sett
Svansjön som var vacker men mossig var jag ganska nyfiken på att få se en modern uppsättning. Jag kan inte säga annat än att jag är nöjd med kvällen. Den gick från bra till världsklass.
 |
| Foto: Hans Nilsson Kungliga Operan |
Första akten var
Pontus Lindbergs The little match girl passion, som baserades på
H.C. Andersens saga om
Flickan med svavelstickorna.
Anna Valev dansade flickan som rör sig i en självisk och grå värld utan att bli sedd av sin omgivning. Bara drömsynerna av en man (
Oscar Salomonsson) och gudmor (
Ylva McCorrmac) är de enda mänskliga kontakterna hon får. Visst var det bra, men inte mer än så. Tyvärr vet jag inte hur det gick för flickan med svavelflickan - slutet av sin dans utförde hon uppe till höger på scen, och där kan man inte se om man sitter i hovlogen. Jag får väl hoppas att det gick bra för henne till slut...
 |
| Foto: Hans Nilsson Kungliga Operan |
Andra akten var
Giovanni Bucchieris Kom ni döttrar som tar sin utgångspunkt i
Bachs Matteuspassionen. Fem svartklädda dansare på en helt svart scen, riktigt läckert. Det är stora känslor och passionerad dans, men fråga mig inte vad Bucchieri vill säga med sin koreografi. Inte ens efter att ha läst intervjun med honom i programmet är jag helt säker på vad den går ut på. Inte för att det kanske spelar någon roll, jag var gripen bara av utspelet hos dansarna.
 |
| Foto: Hans Nilsson Kungliga Operan |
Sista stycket var
Alexander Ekmans Tyll, och det var tur för alla att det här verket kom sist. De båda första styckena hade inget att sätta emot Ekmans fantasi och uppfinningsrikedom. Sagolikt bra. Som namnet kanske antyder så är
Tyll en metabalett, dansarna är klädda i traditionell balettklädsel - trikåer och tyllkjolar. Med stor humor får vi en genomgång av balettvetenskap. Både balettens historia och teori får vi lära känna, dessutom intervjuer med premiärdansöserna
Marie Lindqvist och
Gina Tse samtidigt som vi får se dem dansa. Musiken är skapad av
Mikael Karlsson som har samplat klassiska balettstycken och blandat upp dem med moderna beats och tal. Jag var helt salig efter att ridån gått ner, och ett sånt jubel från publiken var det länge sen jag hörde. Ännu två dagar efter föreställningen går jag runt och bara myser av upplevelsen. Jag måste verkligen se till så att jag kommer iväg och ser den här innan sista föreställningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar