En kunglig affär

Per Olov Enquists Livläkarens besök är en av mina absoluta favoritböcker. Hittills har jag läst den tre gånger, och varje gång jag går förbi bokhyllan så ropar den på mig. När jag då fick veta att den skulle bli film i Danmark jublade jag. Tyvärr blev det strul med rättigheterna, så den film som nu har nått svenska biografer är inte baserad på Enquists roman, utan en pigroman av den danska författtarinnan Bodil Steensen-Leth. Jag vet inte, jag blir lite skeptisk när jag det inte går att hitta en enda recension av Prinsesse af blodet publicerad av någon tidning. Nu har det dessutom kommit en hel del kritik om En kunglig affär (jag VÄGRAR använda den "svenska" titeln A royal affair), att den ligger lite väl nära Enquists roman i alla fall. Det är ju svårt att bevisa, då båda böckerna är baserade på sanna historiska händelser.

En skillnad mellan de bägge historierna är vari fokus ligger - Enquists bok handlar, som titeln antyder, om Struensee och hans förhållande till Kristian VII och deras upplysningsideal. I En kunglig affär är det Caroline Mathilde som är berättare och det handlar till stor del om hennes förhållande med Struensee. Uppylsningen finns där, men känns mer som fond till kärlekshistorien.

Till att börja med måste jag säga att jag kapitulerar inför det tekniska arbetet i den här filmen - det är nog den snyggaste historiska film som har gjorts i Skandinavien. Allt är perfekt, från foto och musik till scenografi och kläder (utom de vita perukerna - de ser lika syntetiska ut som den Buttericksperuk jag själv använder vid skolvisningarna). Det är helt enkelt en riktig gräddbulle för dem som gillar historiska dramer - varav jag är en, skall villigt erkännas.

Men några problem finns, manuset (belönat med Silverlejonet i Berlin) ligger lite för mycket och skvalpar på ytan. Manusförfattern och regissören Nikolaj Arcel vågar sig liksom inte riktigt ner i skiten. Det känns som att han inte riktigt vill smutsa ner den snygga filmen. Vissa anakronismer infinner sig här och där. Under ett vredesutbrott anfaller Kristian hovmannen Brandt och kallar honom för bög. Varken ordet eller begreppet existerade näppeligen på 1700-talet. Personskildringarna är dessutom ganska endimensionella. Det finns inga tvivel om vilka som är goda och vilka som är onda.

Skådespelarna gör dock det bästa av situationen. Alicia Vikander och Mads Mikkelsen som drottningen och livläkaren (vilket för övrigt var en alternativ titel på filmen, jag ryser!) är bra, men jag kan inte känna någon större passion mellan dem. Snygga är de däremot. Den som imponerar mest är istället Mikkel Følsgaard som den galne kung Kristian. Han växlar snyggt mellan sina olika manier, övermod och osäkerhet. Så vann hann Silverbjörnen för sin insats också. På den mörka sidan övertygar Trine Dyrholm som änkedrottning Juliana Maria och den alltid lika suveräne David Dencik som kabinettssekreteraren Guldberg.

En kunglig affär är tydligt inspirerad av andra - vågar jag säga bättre? - historiska dramer. Grunden är självklart Livläkarens besök, uppblandad med lite Farligt begär (kolla bara affischen!) med kärleksintrigerna på liv och död samt Sofia Coppolas Marie Antoinette, om prinsessan som gifts bort till ett hov där hon inte kan etiketten och en man som inte bryr sig om henne.

Det har tagit emot lite att skriva den här recensionen, eftersom filmen har såna tydliga för- och nackdelar och jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag vill sätta för betyg. Nu har jag dock bestämt mig. Filmen är snygg och välspelad och jag hade inte tråkigt och manuset är ändå okej. Det här är en film som jag kan tänka mig att se igen och kanske skaffa på blu-ray när den dagen kommer. Dessutom har den effekten att jag känner att jag vill läsa Livläkarens besök igen, och det är ju inte det sämsta betyget. Det blir fyra förnöjda gnurglor.