Chokladkoma

Vad jobbigt det är när man får massor med efterrätt över och måste äta upp allt själv. Mmm...

Det ska bli bröllop! Ikväll!

En av de bästa animerade filmerna någonsin är Trolltyg i tomteskogen. Finns det nån som inte kan citera den? Var är Fjant? Mamma, jag mejade ner en hel tomtearmé. Kocken ska alltid smaka först och så vidare.

Det var en tradition att visa Trolltyg på teve runt jul ända fram till 1989. Bolaget som producerade filmen gick i konkurs och efter det har inte filmen kunnat visas. Ingen har vetat vem som har rättigheterna. Fallet har till och med varit uppe på riksdagsnivå.

Nu har problemen lösta och filmen kommer på dvd 1 december, dessutom med den ursprungliga svenska dubbningen med Fillie Lyckow, Ragna Nyblom och Kjell Bergqvist! Ingen nydubbning här, inte!

För att citera Gert Fylking (och det trodde jag aldrig att jag skulle göra!): Äntligen!

Dagens bildgåta

Bildgåtan blir lite sen på grund av gårdagens festligheter. Jag minns inte när jag senast hade så roligt!

1878

Å vilket party

 
Gårdagens födelsedagsfest blev riktigt lyckad. Fullt med folk som åt soppa och hade det trevligt. Många roliga presenter (och nej, min födelseannons finns inte med i de där tidningarna från 1898!). Efter en sån galej kan jag bara konstatera att det är skönt med vintertidsomställningen, för då kan jag ärligt säga att jag bara sov till kvart över ett!

Nu återstår bara städningen.

Storstädaren rapporterar

Jag tillhör visserligen inte dem som städar varje vecka, men att jag hittar en julgranskula vid städningen idag förvånar till och med mig!

Dagens bildgåta

Stora karln!

1611

Prisa gud för lediga dagar

En fördel med att vara ledig dagen innan man ska ha fest är att man då har hela dagen på sig att städa och förbereda mat. Jag har nu suttit halva dagen och bestämt mat och dryck och nu är det bara att köra igång. För en gångs skulle verkar det som om jag inte kommer att behöva stressa omkring till sista minuten innan gästerna kommer. Evoe!

Dagens bildgåta

Skål tammefan!

1954

Juldrycker skola komma

En del av mina vänner väntar med iver på årets glögg och diskuterar vilken smak de hoppas att den kommer att få. Själv väntar jag med iver på julmusten!

Jag har varit lite taliban på den punkten, ingen julmust innan 1 december. Sedan blev det 1 december eller 1 advent, beroende på vad som kommer först. Nu har jag blivit lite slappare och kan tänka mig att börja dricka julmust lite tidigare.

När jag var och handlade igår såg jag att Daglivs har börjat sälja Nygårds ekfatslagrade julmust. Jag missade den musten förra året när den lanserades. Men det låter onekligen intressant (dessutom levereras den i glasflaska, ett måste!). Jag stod och höll i ett fyrpack och funderade på om jag skulle köpa en, men nej! Ingen julmust innan min födelsedag. Man måste faktiskt dra gränsen nånstans. Hur skulle världen annars se ut, om man gick och köpte julmust för tidigt?! Så den får nog faktiskt vänta ett par veckor i alla fall.

Önskelista

Okej, många har frågat vad jag önskar mig i födelsedagspresent och nu kan jag avslöja det. Den här kostymen från Tom Ford. Den är ett fynd för endast 2500! Dollar, alltså...

Tecken från Gud?

På lördag blir det divertissemang och som vanligt går jag och funderar på vad jag ska bjuda på. Idag stod jag och pratade med Christina och jag berättade att jag ännu inte har bestämt vad jag ska bjuda på för soppa och då säger hon "kan du inte bjuda på minestrone?". Lite förvånat fick jag då erkänna att det är vad jag har funderat på. Sedan sa jag att jag ska komma på nån bra efterrätt också. "Åh, en pavlova vore gott", säger hon då. Återigen fick jag erkänna att jag har funderat på just en sådan.

Är min bjudsmak så konventionell eller är det ett tecken från Gud? Eller kan det vara så att Christina är en häxa som försöker påverka mina tankar?!

Ung soldat

Jag säger då det, högvakten blir bara yngre och yngre! Det är suveränt att soldaten spelar med, dessutom!

Dagens bildgåta

Kung Livlös

1412

Dagens bildgåta

Vill du ha något i drickat?
Ja tack, on the rocks!

1981

Lila torsdag

Jag nöjer mig med att citera den officiella texten:

Onsdag 27 oktober uppmanas alla - oavsett sexuell läggning, ursprung, kön och ålder - att bära något lila. Gör du det säger du "it gets better" till alla HBT-ungdomar (och vuxna) i Sverige som ännu inte har mod att vara öppna.

På senare tid har fem unga pojkar begått självmord i USA efter att ha blivit mobbade på grund av sexuell läggning. Det är lätt att avfärda som något som bara händer "over there i bibelbältet", men så sent som 2009 pratade FHI om unga HBT-personers hälsa i Sverige. Fysiskt mår de bra, psykiskt mår de sämre. Självmordsförsök är 2,5 gånger vanligare bland unga kvinnor som är osäkra på sin sexualitet, och mer än 5 gånger vanligare bland dito unga män.

Det räcker med en näsduk synligt virad om handleden, ett halsband eller en mössa. Det viktiga är att det syns.

Initiativtagaren på Facebook, Micke Kazarnowicz, säger:

När jag var ung och inte öppet homosexuell önskade jag ibland att det syntes på alla som var homosexuella på något sätt, så jag kunde veta hur många andra som var som jag. Den önskan slog aldrig in, men det näst bästa hade varit om alla som inte såg homosexualitet som något sjukt, konstigt eller äckligt på något sätt visat det. Om så bara för en dag.

Om du vill vara med: bjud gärna in dina vänner också. Förhoppningen är att det ska nå ut över hela Sverige och inte bara i storstäderna.

T-1 minut

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - SVT kan man alltid lita på. Det dyker upp sånt som man inte hört talas om och sånt man inte visste att man skulle gilla. Efter kvällens DOX stod det i tevetidningen att det skulle visas ett program som hette T minus 1 minut. Visst låter det spännande. Nu råkade jag zappa förbi där och hamnade i en datoranimerad kortis. Snyggt filmad och finurlig liten historia. Missade ni den så har ni den här:

Hans Arnold död

Häftigaste bilderna i veckotidningarna när jag var liten var onekligen Hans Arnolds. Dem kunde jag sitta och kolla länge på. De mest vardagliga föremål kunde bli skräckobjekt. Alltid något oroväckande i bakgrunden. För att inte tala om omslaget till Abbas Greatest Hits. Hur häftigt var inte det!

Bland hans barnboksteckningar älskade jag Fröken Ensam Hemma åker gungstol och Jag är en varulvsunge, båda av Gunnel Linde. Suggestiva bilder. Matulda och Megasen var också bekantskaper jag gärna återvände till.

 

Nu har Hans Arnold lagt ifrån sig ritstiftet. Enligt SvD avled mästertecknaren igår måndag. Jag får trösta mig med att hans verk kommer att finnas kvar.

Ingen julklapp

Den där julklappen som jag lade bud på kommer inte att överlämnad. Hur häftig den än var så har jag inte råd att betala hur mycket som helst på julklappar. Så om mamma vill ha en mopsklocka så får hon köpa den själv. Fast den var riktigt häftig. Eller vad säger ni?

Vill ni lägga bud själva så hittar ni auktionen här.

Dagens bildgåta

Får man fresta med en parisare?

1972
(fel av mig! 1973 såklart!)

Finns Bergakungen på Facebook?

Okej, det kanske inte är Trent Reznor som har skrivit I Bergakungens sal, men satan vilken häftig version han skapade till The Social Network!

The social network

Var det på Oprah som jag för några år sedan såg ett inslag om en ny sajt där man kunde hålla kontakten med sina skolkamrater? Det där lät så spännande att jag letade reda på sajten och skaffade ett medlemskonto. Fast jag märkte väldigt snabbt att det verkade vara främst för amerikaner. Inga svenska skolor fanns med. Så jag raderade kontot igen och tänkte inte mer på det. Nu stör det mig lite att jag inte kan säga "jaså, Facebook - ja, jag har varit med nästan från början". Men nu är jag onekligen med och jag ska väl inte säga att Facebook styr mitt liv. Fast när jag är uppkopplad mot nätet så har jag fejjan igång.

En film om Facebooks grundare lät däremot inte som en riktigt spännande film. Ett par datanördar som skapar ett socialt nätverk och sedan stämmer varandra. Hurra, liksom. Lite spetsade jag öronen när jag fick veta att det var David Fincher som skulle regissera. Han har faktiskt bara gjort en dålig film, The game, och han borde väl kunna göra nåt spännande av historien. Och kunde han det! Med The social network har vi en seriös kandidat till oscarstatyetten för bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll, bästa manus och (om jag och inte den konservativa akademien får bestämma) bästa musik (av Trent Reznor från Nine Inch Nails).

Jesse Eisenberg i huvudrollen som Mark Zuckerberg är strålande i sin nördighet, bästa kompisen/kompanjonen Eduardo (Andrew Garfield) likaså. Armie Hammer som bröderna Winklevoss gör ett utmärkt jobb när han spelar mot sig själv större delen av filmen. Och att låta Justin Timberlake spela den Stora Stjärnan Sean Parker är genialiskt!

Fincher korsklipper mellan flera tidsplan, samtidigt som vi får följa historien om Facebooks grundande får vi även följa de båda anmälningarna mot Zuckerberg och klippningen är följsam och märks knappt.

Ska man se något negativt (men varför ska man det, egentligen?) så är kvinnorollerna mycket små och ganska ointressanta. Tjejerna är mest bihang och i ett fall en svartsjuk hysterika. Rooney Mara (vår nya Lisbet Salander) har den intressantaste kvinnorollen, och hon har egentligen bara en scen, filmens absolut första. På neggosidan står även de dåligt datoranimerade köldandedräkterna. Jag vet inte om det är för att vi har så långa vintrar och ser rökpuffar nästan oftare än inte, men de såg så overkliga ut att jag knappt kunde koncentrera mig på scenen i övrigt. Å andra sidan fullkomligt älskade jag fotot i övrigt, särskilt i roddtävlingen där fotografen Jeff Cronenweth använder sig av samma teknik som jag försökte mig på häromsistens, där det ser ut som om man har filmat miniatyrmodeller.

Trots dessa (ytterst små!) missar så kopplar fem supernöjda upp sig på nätet och klickar på gilla-knappen.

Dagens bildgåta

He that outlives this day, and comes safe home,
Will stand a tip-toe when this day is nam'd...

1415

Min konstiga kropp

Det blev lite av en frossarhelg för min del. Struvor i långa banor (de blev ju misslyckade och då kan man inte låta nån annan smaka på dem, som ni vet...) och massor med god mat. Jag har gått runt och känt mig nästan obehagligt mätt (skönt åtminstone att jag kan känna så nuförtiden). Ändå har jag gått NER i vikt sedan förra veckan. Hur är detta möjligt?!

Ordkunskap

DN har publicerat orddelen i högskoleprovet. Självklart kan jag inte låta bli att prova. 39 rätt av 40. Hmmm, jag är vantrogen till det här resultatet!

Bästa reklamlåten just nu

Toyotas nya reklam har en riktigt bra låt. Free Design heter gruppen och är en gammal sextiotalsvokalgrupp. Låten heter Love you. Hur bra som helst!

Knallhatten - douze points!

Jag vet att det inte alltid är lätt med engelskan när man har det som andra-tredje-fjärde-språk, och jag förstod precis vad hon menade, men det var onekligen charmigt när turisten efter visningen sa "congratulations to a very good tour". Jag kände mig som om jag var programledare i ESC och skulle ta emot ländernas poäng.

Dagens bildgåta

Jag ska bara kolla kalendern först!

1929

 

Försoning

En skådespelerska som jag har väldigt svårt för är Keira Knightley! Jag tycker att hon bara kan puta med munnen och inte så mycket mer. Det har jag tyckt ända sedan Skruva den som Beckham och varje gång hon får en ny roll så sitter jag och gapar förvånat. Det är främsta anledningen till att jag inte har brytt mig om att se Försoning, trots all bra kritik och alla oscarsnomineringar.

Igår gick filmen på SVT och jag tyckte att jag kan väl kolla lite grann i alla fall. Det gjorde jag onekligen rätt i. Maken till fantastisk film får man leta efter! Och Keira har bara en biroll - trots att hon står som andranamn i rollistan. Christopher Hamptons (Farlig begär, ännu en klassiker) manus är lysande. Det är tidshopp framåt och bakåt i tiden. Vi får se samma händelse flera gånger, ur olika synvinklar. Nästa scen kan utspelas senare, två minuter tidigare eller fem år tidigare. Mer sägs med blickar än med ord. Ändå är handlingen glasklar. Handlingen ackompanjeras av ett ständigt skrivmaskinsknatter från boken som den vuxna Briony (Vanessa Redgrave) skriver om händelserna.

Regin perfekt, fotot strålande, scenografi och kostym likaså. Skådespelarinsatserna ska vi inte tala om - eller jo, det kan vi göra. Det är bara en skådespelarinsats vi inte ska tala om. Hon är inte urusel, men heller inte särskilt bra. Övriga skådespelare ställer henne helt i skuggan. Trettonåriga Saoirse Ronan är helt fantastisk, för att bara nämna en.

Jag satt och förvånades över att den inte fick fler oscars (en enda, för bästa musik), men en snabb titt på imdb gav förklaringen. Försoning kämpade mot mycket annat bra. Den stora vinnaren det året var No country for old men, och jag vet faktiskt inte vilken jag skulle rösta på. Helt fantastiska, båda två.

Här är betyget tveklöst: fem ångerfulla gnurglor ställer sig upp och skäms! Har ni inte sett den än, så gör det. Den finns på dvd och kostar inte mycket.

Fransk thrillerklassiker

Ni såg väl Kakornas kungar häromkvällen, dokumentären om franska konditorer? En höjdare, om jag får säga det själv. Men när jag satt och tittade så fick jag helt plötsligt lust att se Francois Truffauts klassiska Bruden bar svart, med Jeanne Moreau, en film som jag inte har sett på jag vet inte hur många år. Tyvärr har jag inte den, så det blev inget av med det.

Nyss gick jag in på Discshop för att se om de möjligen har Bergmans Vargtimmen (den finns, fast bara i importversion) och samtidigt kollade jag in vilka filmer som har släppts på sistone - och där, mitt i listan, står Bruden bar svart. Kan det här vara ett tecken från filmgudarna eller så? Kanske ska ta och skaffa den då.

Julklappsjakten börjar - nu!

Jag satt och surfade runt bland auktionshusens alla stadsauktioner, kanske inte för att jag ska köpa nånting. Mer för att se vad det är jag inte har råd med. Och där hittade jag den perfekta julklappen. Jag var tvungen att lägga bud på den. Vi får väl se om tomten har med sig den i år!

Mumsig middag

Mina kollegor pratade om fiskpinnars vara eller icke vara. Det inspirerade mig - inte till att köpa findusfiskpinnar, men att göra egna. Hokifiléer dubbelpanerade och stekta. Till det hemlagad potatismos. Urgott! Fast okej, jag fuskade lite. Jag orkade inte göra egen remouladsås idag, så jag köpte faktiskt färdig. Men den dög också.

Dagens bildgåta

Ett rödgrönt pussel?

1956

Hair på Stadsteatern

Vårens andra musikalbesök (det första måste bli Chicago på Cirkus!) blir Hair på Stadsteatern. Jag gillar att Stadsteatern sätter upp lite musikaler bland all övrig dramatik. Och att de satsar på bra musikalskådespelare och inte bara tar lediga skådespelare ur den fasta ensemblen. Här är jag mest förväntansfull på Jessica Heribertsson (Hairspray) och Fredrik Lycke (Avenue Q).

Premiär 19 mars.

Struvstrul

Som jag skrev i måndags så köpte jag mig ett struvjärn på loppmarknaden i Solna. Idag var det dags att prova järnet för första gången (man måste ju provköra innan det är dags för julbaket). Smeten vispades ihop och fick svälla, oljan värmdes till därför avsedd temperatur och så skulle järnet skruvas ihop. Fatta hur sned jag blev när det visade sig att gängorna på det gamla järnet var helt utslitna! Det gick inte att skruva ihop det. Själv formdelen ramlade av hela tiden, det gällde för alla tre formarna. Där stod jag alltså med färdig smet och olja på uppvärmning. En snabb blick på klockan - 1745. Cordon Bleu stänger om en kvart! På med kläderna (och av med oljan såklart!) och ner till Vasagatan (ibland är det riktigt skönt att bo mitt inne i stan - eller vadå "ibland", det är alltid skönt att bo mitt inne i stan). Med ett par minuter till godo kunde jag inhandla vad jag behövde.

Gammalt järn - nytt järn. Och smeten!

Oljan har nästan uppnått avsedd temperatur.

Om struvor kunde tala skulle den här skrika av smärta!

 Läxan för dagen är att det är svårare än man tror att göra struvor! Hälften blev för mjuka, hälften blev för mörka och hälften gick att äta (få ihop den matten om ni kan!). Det kommer att behövas mer övning innan julfesten, det märker jag det!

Det färdiga resultatet!

Dagens bildgåta

And the winner is...

1964

Gör han mat också?!

Inte för att det är särskilt negativt, men när Mat-Niklas står och flashar sitt håriga bröst kan åtminstone inte jag koncentrera mig på vad han lagar för mat!

Tennsoldater i massor

Fru Ann fixar och ordnar! Ikväll var vi medbjudna hem till Anders Lindström, som har firman Tradition  och tillverkar tennfigurer. Mest soldater, så klart, men även andra figurer. Tennfigurer är inte så stort i Sverige nuförtin, men utomlands är efterfrågan stor.

Vi fick besöka arbetslokalen och se tennfigurstillverkningen från form till det färdiga resultatet. Riktigt häftigt var det, och lite annorlunda från de tennfigurer jag tillverkade hemma i köket som barn.

Efter visningen blev det trevliga samtal och god mat, som vanligt när fru Ann fixar!

Dagens bildgåta

Ordet ni söker är "kenotaf"

1266

Xanadu

Häromkvällen gick Xanadu på trean och den har jag aldrig sett. Nu vet jag att den inte har fått nån bra kritik, men vadå, en musikal med Gene Kelly och Olivia Newton-John måste man ju ha sett.

Handlingen är riktigt, riktigt fånig! En av Olympens muser (jag skulle tro Terpsichore, hon hinner bara säga att hennes namn är "T..." innan hon blir avbruten) kommer ner till Jorden och inspirerar en konstnär att öppna ett rullskridskodisko.

Det här är så dåligt, så dåligt, så dåligt! Regissören Robert Greenwald (med klassiker som Katie: Portrait of a Centerfold och Flatbed Annie & Sweetiepie: Lady Truckers i bagaget) har inte kunnat bestämma sig för vad han vill göra för film. Är det en romantisk komedi, en musikal, en häftig tripp eller vad? Tydligen har han inte litat på musikalidén, för det sjungs nästan ingenting. Däremot kommer det evinnerligt långa dansnummer, uselt koreograferade, med jämna mellanrum. Det enda de gör är att stoppa handlingen. Musiken är för övrigt lika dålig den. Enda låten som går att lyssna på är titellåten, men det är å andra sidan en rejäl klassiker.

Skådespelarna är rejält usla hela högen. Enda undantaget är (såklart) Gene Kelly, men vad trist det är att veta att det här var hans sista filmroll. Att behöva tacka för sig med en kalkon.

Regin är fruktansvärd, manuset under all kritik, specialeffekterna urusla, till och med med den tidens teknologi. 

Nej, en enda sur gnurgla är den här filmen värd.

Det är svårt att tänka sig att en riktig musikal har baserats på den här filmen, och den lär dessutom vara riktigt bra. Den blev nominerad till inte mindre än fyra Tonys när den hade premiär på Broadway 2008.

Jag avslutar med titellåten Xanadu. Riktigt bra. Men kolla in dansarna. Så där håller de på filmen igenom. Inte så njutbart!

Dagens bildgåta

Ett riktigt karlgöra?

1650

Prinsessbröllop

Ute på auktionshuset hittade jag en gammal Veckojournalen från -61, ett specialnummer om Prinsessan Birgittas bröllop. Lite roligt att bläddra i den. Intressant att dansen ägde rum i Pelarsalen och drabantsalen. Vad trångt det känns. Vidare fanns bilder från vigseln i Rikssalen och exempel på lysningspresenter. Kul att jämföra nu när vi har Kronprinsessparets presenter utställda.

Och vem är Birgitta faster till, om man får fråga! Jisses, vad lik Madeleine!

Dagens bildgåta

Nu ser jag att jag har misslyckats med att lägga upp dagens bildgåta. Den kommer här istället. Bättre sent än aldrig!

Fyra mot en - det är väl inte särskilt snällt!

1813

Nu så kommer julen!

 
På order av mamma lade jag ett bud på en julskål som auktionerades ut i helgen. Jag vann den och idag var vi ut och hämtade den. Samtidigt passade vi på att titta runt på loppmarknadsdelen av auktionshuset och bland allt som fanns där (tänk att det finns så mycket fult som folk har tillverkat och köpt!) hittade jag ett struvjärn för 45 pix. Perfekt! Nu blir det struvor till julfesten. Fast jag kanske måste övningsbaka några först. Det är väl inte helt lätt att göra struvor, kan man tänka...

Fantomen i massor

Vid första anblicken kanske det här ser ut som en Fantomen vilken som helst. Men i och med det här numret har jag fått min samling komplett från nummer 1/1980 till dagens datum. Sjuttiotalets nummer är också på god väg. Det är en stor händelse i min värld! Serienörd, javisst!

Dagens bildgåta

Och vad ska vi kalla dig?

1851

Pride i Kungsträdgården

Igår beslutades att nästa års Stockholm Pride kommer att äga rum i Kungsträdgården och det kommer att vara helt gratis för besökare. Det låter riktigt trevligt. Fler besökare kan komma och kolla. Risken finns väl att det kommer att svälla upp till en återfödd vattenfestival och hbt-biten hamnar på undantag. Men än ska vi bara vara glada och inte måla fan på väggen!

Ett evigt slit

Det vill jag bara säga, det är ett ofantligt slitsamt jobb att vara museilärare!

Bättre be-toning

Något som har stört mig är Hotels.com och deras slogan wake up happy. Eller egentligen inte slogan, den bryr jag mig inte så mycket om. Utan hur tjejen i reklamen har betonat det. Wake up happy. Det här har jag skrivit om tidigare. Nu har man börjat med en ny reklam, och killen som pratar uttalar det precis som jag vill ha det; wake up happy. Skönt med färre saker att reta sig på.

Dagens bildgåta

Ack, ett ädelt djur!

1940

Dagens bildgåta

Och till efterrätt - brioche?

1793

 

Linda och Valentin - slutet

Jag skrev tidigare om min besvikelse när jag insåg att de senaste fem albumen om Linda och Valentin inte har kommit ut på svenska, och inte heller ser ut att göra det. Däremot lyckades jag hitta tre av de fem albumen på danska och tog helt sonika och beställde dem - är det för övrigt inte lite tragiskt att Danmark som har så mycket färre invånare än vi ändå anser sig ha råd att ha en levande seriekultur som vi inte klarar av?

Det första av de tre albumen - Hittebarnet fra stjernerne - känns som ett mellanalbum i serien. Hela albumet består av en enda lång jakt, från första rutan till den sista. Vi kommer in mitt i handlingen. Linda och Valentin försöker skydda ett barn från yrkesmördarna Dödens kvartett och jakten fortsätter fram till sista sidan då jakten fortfarande pågår.

Visst känns det som att det saknas information som man säkerligen fick i albumet innan - Hotet mot ultralum - men albumet är fartfyllt och innehåller den där humorn som är så kännetecknande för alla Linda och Valentin-äventyr. Teckningsstilen är lite mer "slängig" än i de tidigare albumen, nästan som om Mézières har fått anstränga sig för att hänga med i rymdagenternas fart. Det funkar, men personligen är jag mer förtjust i den mer genomarbetade stilen från de mellersta avsnitten. Men ändå, helt klart godkänt.

De två sista albumen - Stenenes orden och Tidsåbneren - är del två och tre av den avslutande trilogin i albumserien. Handlingen är komplicerad och den behöver verkligen tre album på sig. Tyvärr för mig då så har jag inte tillgång till den första boken i trilogin - På randen av det store intet - så även här saknar jag lite bakgrundsinformation. Det tar ett tag innan jag kommer in i handlingen, men när jag väl förstår så är det ett storslaget äventyr. Linda och Valentin är på väg in i det stora intet, där inga stjärnor existerar och kunskapen är obefintlig, för att förhindra wolochernas, de levande stenarnas, ansträngningar att störta ner hela universums civilisation i kaos, samtidigt som de (Linda och Valentin, alltså) är på jakt efter den mystiska Tidsöppnaren, ett heligt föremål som ska kunna återskapa den försvunna Jorden.

Det här är verkligen en avslutning på serien. Alla trådar från de tidigare albumen ska knytas ihop, personer som rymdtidagenterna har träffat tidigare dyker upp igen, antingen på civilisationens eller wolochernas sida - resenärerna från Kampen om Teknorog, Sun Rae och Schroeder från Det stigande vattnets stad, insektshusen från Stjärnlös värld, vansinnesfåglarna från Härskarens fåglar och så vidare.

Även rent teckningsmässigt känns det som en avslutning. Mézières skiftar i teckningsstil i äventyrets olika delar från de första albumens komediseriestil, via den realistiska mellanstilen och den hyperrealistiska till den slängiga från de sista albumen. I början känns det lite skakigt, men även här kommer jag in i det och det fungerar faktiskt mycket bra hela vägen igenom. Däremot kan jag inte bestämma mig riktigt för om jag gillar det gulliga slutet eller ej. Men ett ordentligt slut på hela historien är det onekligen.