Linda och Valentin - slutet

Jag skrev tidigare om min besvikelse när jag insåg att de senaste fem albumen om Linda och Valentin inte har kommit ut på svenska, och inte heller ser ut att göra det. Däremot lyckades jag hitta tre av de fem albumen på danska och tog helt sonika och beställde dem - är det för övrigt inte lite tragiskt att Danmark som har så mycket färre invånare än vi ändå anser sig ha råd att ha en levande seriekultur som vi inte klarar av?

Det första av de tre albumen - Hittebarnet fra stjernerne - känns som ett mellanalbum i serien. Hela albumet består av en enda lång jakt, från första rutan till den sista. Vi kommer in mitt i handlingen. Linda och Valentin försöker skydda ett barn från yrkesmördarna Dödens kvartett och jakten fortsätter fram till sista sidan då jakten fortfarande pågår.

Visst känns det som att det saknas information som man säkerligen fick i albumet innan - Hotet mot ultralum - men albumet är fartfyllt och innehåller den där humorn som är så kännetecknande för alla Linda och Valentin-äventyr. Teckningsstilen är lite mer "slängig" än i de tidigare albumen, nästan som om Mézières har fått anstränga sig för att hänga med i rymdagenternas fart. Det funkar, men personligen är jag mer förtjust i den mer genomarbetade stilen från de mellersta avsnitten. Men ändå, helt klart godkänt.

De två sista albumen - Stenenes orden och Tidsåbneren - är del två och tre av den avslutande trilogin i albumserien. Handlingen är komplicerad och den behöver verkligen tre album på sig. Tyvärr för mig då så har jag inte tillgång till den första boken i trilogin - På randen av det store intet - så även här saknar jag lite bakgrundsinformation. Det tar ett tag innan jag kommer in i handlingen, men när jag väl förstår så är det ett storslaget äventyr. Linda och Valentin är på väg in i det stora intet, där inga stjärnor existerar och kunskapen är obefintlig, för att förhindra wolochernas, de levande stenarnas, ansträngningar att störta ner hela universums civilisation i kaos, samtidigt som de (Linda och Valentin, alltså) är på jakt efter den mystiska Tidsöppnaren, ett heligt föremål som ska kunna återskapa den försvunna Jorden.

Det här är verkligen en avslutning på serien. Alla trådar från de tidigare albumen ska knytas ihop, personer som rymdtidagenterna har träffat tidigare dyker upp igen, antingen på civilisationens eller wolochernas sida - resenärerna från Kampen om Teknorog, Sun Rae och Schroeder från Det stigande vattnets stad, insektshusen från Stjärnlös värld, vansinnesfåglarna från Härskarens fåglar och så vidare.

Även rent teckningsmässigt känns det som en avslutning. Mézières skiftar i teckningsstil i äventyrets olika delar från de första albumens komediseriestil, via den realistiska mellanstilen och den hyperrealistiska till den slängiga från de sista albumen. I början känns det lite skakigt, men även här kommer jag in i det och det fungerar faktiskt mycket bra hela vägen igenom. Däremot kan jag inte bestämma mig riktigt för om jag gillar det gulliga slutet eller ej. Men ett ordentligt slut på hela historien är det onekligen.