Struvstrul

Som jag skrev i måndags så köpte jag mig ett struvjärn på loppmarknaden i Solna. Idag var det dags att prova järnet för första gången (man måste ju provköra innan det är dags för julbaket). Smeten vispades ihop och fick svälla, oljan värmdes till därför avsedd temperatur och så skulle järnet skruvas ihop. Fatta hur sned jag blev när det visade sig att gängorna på det gamla järnet var helt utslitna! Det gick inte att skruva ihop det. Själv formdelen ramlade av hela tiden, det gällde för alla tre formarna. Där stod jag alltså med färdig smet och olja på uppvärmning. En snabb blick på klockan - 1745. Cordon Bleu stänger om en kvart! På med kläderna (och av med oljan såklart!) och ner till Vasagatan (ibland är det riktigt skönt att bo mitt inne i stan - eller vadå "ibland", det är alltid skönt att bo mitt inne i stan). Med ett par minuter till godo kunde jag inhandla vad jag behövde.

Gammalt järn - nytt järn. Och smeten!

Oljan har nästan uppnått avsedd temperatur.

Om struvor kunde tala skulle den här skrika av smärta!

 Läxan för dagen är att det är svårare än man tror att göra struvor! Hälften blev för mjuka, hälften blev för mörka och hälften gick att äta (få ihop den matten om ni kan!). Det kommer att behövas mer övning innan julfesten, det märker jag det!

Det färdiga resultatet!