fredag 4 mars 2011

Rango

Historien är gammal som gatan - en mjukis (gärna konstnär på något sätt) kommer till den lilla staden och misstas för Hjälten som ska hjälpa dem mot banditerna som hotar dem. Motvilligt går mjukisen med på det, främst för att inte avslöja sin feghet och mot all förmodan lyckas han efter sju sorger och åtta bedrövelser besegra fienden och vinna flickan. Det som skiljer Rango från de flesta andra liknande filmer är att hjälten är en kameleont. Inte en metaforisk kameleont - utan reptilen som kan ändra färg!


Gore Verbinski (mest känd som regissör av Pirates of the Caribbean) har än en gång slagit sina påsar ihop med Johnny Depp som gör rösten till ödlan Rango. Resultatet har blivit en film som har absolut varenda kliché från westernfilmerna man kan tänka sig. Till det får man lägga ett gäng blinkningar till en väldans massa andra filmer (vad sägs om Valkyrieritten spelad på banjo under ett flyganfall?). Och vad vore väl en sådan film utan ett gästspel av Clint Eastwoods Mannen utan namn - tyvärr inte med den riktige Clintans röst. Då hade jag nog gått i spinn.

Rösterna är av toppkvalitet rakt igenom. Förutom Johnny Depp får vi höra bland andra Bill Nighy, Ned Beatty, Harry Dean Stanton, Alfred Molina och Abigail Breslin (Little miss Sunshine). Bill Nighy gör rösten till Skallerorms-Jake, och han måste vara en av de läskigaste bovarna i den animerade världen. Det finns inget förlåtande i hans karaktär.

Animationen kan man definitivt inte klaga på, den är av absolut högsta klass. Miljöerna är nästan av fotorealistisk kvalitet, även om inte figurerna är det. De är mer av vanlig typ, fast väldigt, väldigt välgjorda de också.

Nog finns det ambition här, fast tyvärr inte så det räcker hela vägen. Nog hade man kunnat göra lite mer av historien. Det känns inte riktigt som att Verbinski vill driva med klichéerna, mer som att han tycker att de är en bra grund att stå på. Visst finns det blinkningar som visar att han är medveten om att det är klichéer han använder, men han hade kunnat göra mer av dem. Dessutom är det lite tröttsamt med allt detta springande och skrikande som animerade filmer är så fyllda av nuförtiden. Jag skrattade flera gånger under filmen, och jag hade inte tråkigt. Tre nöjda gnurglor blir det.


Inga kommentarer: