Nu är det avklarat, och mina minnesfragment stämde med vad som faktiskt finns i boken. Handlingen är ändrad, på sina ställen ganska rejält. Huvudpersonen Art är kvar, även Cleveland och Jane. Fast deras roller är betydligt mindre i boken. Särskilt Jane, som bara dyker upp i ett par kapitel. Phlox, som i filmen bara är en liten bifigur som snabbt försvinner ur handlingen, har här en av de större rollerna som Arts flickvän. Och vännen Arthur var helt bortplockad i filmen. Här är han den näst viktigaste personen.
Handlingen i korthet är att maffiasonen Art tillbringar en sista sommar i en bokhandel i Pittsburgh, medan han funderar över vad han ska göra med sitt liv. Han slits mellan och attraheras av både Phlox och Arthur. I utkanten finns den halvkriminelle Cleveland, som jobbar åt en av Arts pappas maffiavänner.
Att jag fastnade för den här boken när den kom är inte så konstigt. Jag var själv 19 år och funderade på vilken riktning mitt liv skulle ta, både känslomässigt och arbetsmässigt. Det har även varit en av anledningarna till att jag inte har vågat läsa om den, ifall den inte skulle ha klarat av åren som gått. Desto större blev glädjen när det visade sig att boken håller mer än väl. Särskilt tyckte jag om språket i boken. Michael Chabon kan verkligen skriva levande, nåt som jag kom att tänka på när jag läste hans Cavalier och Klays fantastiska äventyr för ett par år sedan. Det var då tankarna på att läsa om Mysterier... vaknade till liv igen, och efter att ha sett filmen blev det till och med ett behov. Mysterier... gör sig mer än väl i bokhyllan och den kommer att få stå kvar där. Jag kommer att läsa om den igen och förhoppningsvis kommer det inte att dröja tjugotvå år till nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar