Solomon Kane

Serietekets filmvisning i torsdags hade lika stor uppslutning som förra veckan. Jag räknade till 21 personer i salongen, varav flera jag kände igen från veckan innan. Den här veckan var det Solomon Kane, av Michael J. Bassett - nej, jag hade inte heller hört talas om honom. Hans två tidigare filmer finns bara tillgängliga på dvd i Sverige. Det behöver ju inte betyda nånting. Bob Fosse regisserade bara fem filmer under hela sin karriär, och vilka filmer sen!

Jag har inte läst Robert E. Howards originalberättelser om Solomon Kane, men av vad jag har läst om dem så avviker det här manuset rejält från grundhistorien. Solomon Kane, värsta boven nånsin typ, möter i filmens inledning Djävulens lieman och inser att han kommer att hamna i helvetet. Han lyckas fly och bestämmer sig för att leva ett gudfruktigt liv, men självklart inser han att han inte ska bli munk utan hans uppgift är att bekämpa ondskan med vapen i hand.

Om nu Michael J. Bassett är okänd (åtminstone för mig) så har han ändå lyckats samla en imponerande samling skådespelare till den här filmen. James Purefoy som Solomon Kane gör ett bra jobb. Runt sig har han rutinerade - och bra - birollsskådespelare som Pete Postlethwaite, Alice Krige, Jason Flemyng, Mackenzie Crook och Max von Sydow (!) som Solomon Kanes pappa.

Det finns en sak i filmen som stör mig och mitt historiska sinne. I filmens inledning får vi via en textskylt veta att filmen utspelas i England år 1600, och det finns inget, säger inget, i filmen som visar att det här skulle vara Elisabet I:s och Shakespeares samtid. Kane är enligt egen utsago puritan och han har flintlåspistol. Han träffar några andra puritaner som säger att de ska flytta till Nya världen (tjugo år innan Mayflower!). Detta är det enda som säger 1600-tal. Resten av filmen passar bättre in i kung Arthurs mytologiska värld. Kane bor under en tid på en munkkloster, nästan 70 år efter att Henrik VIII upplöst alla kloster i England, och hela västra delen av landet styrs av en ond herre. Jag undrar vad Elisabet skulle ha sagt om det. Nej, det hade varit bättre att inte ha med den texten och låta filmen vara lite vad i när den utspelas.

Det går inte att skriva om den här filmen utan att nämna Hugh Jackman som Van Helsing i samma andetag, fast jag vågar inte säga om det är filmen Van Helsing som inspirerats av böckernas Solomon Kane, eller filmen Solomon Kane som inspirerats av Van Helsing. Men väldigt lika, både till stil och utseende, är de. Segrare i den duellen på knock out är otvivelaktigt Solomon Kane. Van Helsing är en skitfilm på alla sätt.

Nu kan det låta som att jag inte gillar den här filmen - okänd regissör, plagiat av annan film, historiskt inkorrekt - men förvånansvärt nog funkar den här för mig! Den är välgjord, datoranimeringarna är snygga, skådespelarna bra, actionscenerna spännande. Monster, demoner och häxor, loving it (förutom en elddemon som har lånat lite för mycket från Sagan om ringens Balrog)! En hederlig matinéfilm helt enkelt. Kanske inte nåt jag kommer att bära med mig resten av livet, men en film som jag säkert kan tänka mig att se om igen när jag sitter där med en stor skål med popcorn. Tre svärdsvingande gnurglor blir slutbetyget.

F'resten, blir man nyfiken på Robert E. Howard så finns det en utmärkt film om honom, Sista telegrammet från Cross Plains, med Vincent d'Onofrio som Howard och Renée Zellwegger som hans käresta. Mycket sevärd.