tisdag 31 augusti 2010
Kostymägaren Knallhatten
Här har jag gått och funderat på att jag skulle behöva en ny kostym, och kanske nån som är lite gråare än min svarta kostym. På Brothers har de en del snygga kostymer. Så igår går jag in på Tradera utan någon närmare tanke på att köpa något, och vad hittar jag där om inte en grå kostym från Brothers! Och den är i min storlek! Utropspris och Köp nu-pris 199 spänn. Bara att slå till. Så nu är jag ägare till en grå kostym och kan bli festens medelpunkt. När jag nu går på kostymfest.
Kvinnan tige (icke) i församlingen
Fru Ann och hennes damsällskap hade bokat visning av Riddarholmskyrkan igår och återigen fick jag äran att guida dem, med Johan som assistent. Det blev en mycket trevlig kväll med mycket diskussioner och prat. Två timmar tog visningen, och det var inte bara för att jag inte kan hålla mun. Damerna var lika duktiga på att prata, de också.
Kvällen avslutades med att fru Ann bjöd på mat i sitt "Bistro Jarl" (efter Birger Jarls torg, get it?). Mycket trevligt!
Kvällen avslutades med att fru Ann bjöd på mat i sitt "Bistro Jarl" (efter Birger Jarls torg, get it?). Mycket trevligt!
Etiketter:
Riddarholmskyrkan,
visning
Serier och film
Serieteket, Sveriges enda seriebibliotek, ordnar filmvisningar under hösten. Dessa äger rum på Kulturhuset och har gratis inträde. Programmet som finns på Kulturhusets hemsida innehåller en hel del intressanta filmer. Nu i veckan kommer Wong Kar Wais Ashes of time, som jag inte lyckades få biljett till på Stockholms filmfestival häromåret. Nu får jag en ny chans. Bland övriga evenemang finns Snobbenfilmer, James och jättepersikan, Nightmare before christmas, Coraline, Kick-Ass, Life Aquatic och en maratonvisning av filmserieversionen av Fantomen. Tyvärr jobbar jag den dagen och kan inte vara med. Det hade annars varit gjutet för min del! Jag får väl nöja mig med allt det andra.
måndag 30 augusti 2010
söndag 29 augusti 2010
Apropå musketörerna
Jag såg att man håller på att spela in ännu en filmversion av De tre musketörerna. Snacka om att jag får kluvna känslor. För det första har jag svårt att se en version som klår Richard Lesters. Men även rollistan gör mig kluven.
Till det positiva: Orlando Bloom som Buckingham, Christoph Waltz (Överste Landa i Inglorious Basterds) som Richelieu, Mads Mikkelsen som Rochefort. Lysande skådespelare alla tre (kanske inte så mycket Orlando Bloom, men han kan nog funka riktigt bra som Buckingham).
Det som gör mig intresserad: Matthew Macfadyen (Mr Darcy i Stolthet och fördom), Ray Stevenson (Titus Pullo i Rome) som Porthos, James Corden (Smithy i Gavin och Stacey) som Planchet. Habila skådespelare som inte har gjort mig besviken.
Det som gör mig likgiltig: Logan Lerman (Percy Jackson - Kampen om åskviggen) som d'Artagnan och Luke Evans som Aramis. Dessa har jag inget som helst förhållande till.
Och så det som gör att jag riktigt vrider mig av smärta:
Milla Jovovich som Milady! En sån praktroll till en så usel skådespelerska. Och alltsammans regisserat av Paul W S Anderson, vars främsta bedrift är att ha gjort usla filmversioner av Resident Evil.
Nej, jag tror att jag inte ställer mig i biljettkön riktigt än. Men nyfiken blir jag ju...
Till det positiva: Orlando Bloom som Buckingham, Christoph Waltz (Överste Landa i Inglorious Basterds) som Richelieu, Mads Mikkelsen som Rochefort. Lysande skådespelare alla tre (kanske inte så mycket Orlando Bloom, men han kan nog funka riktigt bra som Buckingham).
Det som gör mig intresserad: Matthew Macfadyen (Mr Darcy i Stolthet och fördom), Ray Stevenson (Titus Pullo i Rome) som Porthos, James Corden (Smithy i Gavin och Stacey) som Planchet. Habila skådespelare som inte har gjort mig besviken.
Det som gör mig likgiltig: Logan Lerman (Percy Jackson - Kampen om åskviggen) som d'Artagnan och Luke Evans som Aramis. Dessa har jag inget som helst förhållande till.
Och så det som gör att jag riktigt vrider mig av smärta:
Milla Jovovich som Milady! En sån praktroll till en så usel skådespelerska. Och alltsammans regisserat av Paul W S Anderson, vars främsta bedrift är att ha gjort usla filmversioner av Resident Evil.
Nej, jag tror att jag inte ställer mig i biljettkön riktigt än. Men nyfiken blir jag ju...
Etiketter:
film,
litteratur
lördag 28 augusti 2010
Kanalkrock
Ikväll blev det svårt att välja! Intressanta filmer på varenda kanal, kändes det som. Mystic River på svt, Bröllopsfotografen på fyran, Zodiac på femman följd av Memento och eventuellt Du, jag och Dupree på trean, om man vill se lite lätt komedi. Tur att Kurosawas Männen som trampade på tigerns svans inte börjar förrän klockan ett inatt.
Nå, Mystic River (suverän film!) har jag sett förut, Du, jag och Dupree hoppar jag utan svårigheter över, jag spelade in Zodiac och såg Bröllopsfotografen. Den var riktigt rolig och Björn Starrin är en liten hottie, det har jag tyckt ända sedan Smala Sussie. Det enda som störde var att Lotta Tejle, som i övrigt är en lysande skådespelare, var så urusel på att tala värmländska.
Bokrensning
Okej, inte min. Jag har försökt göra utrensning i min bokhylla utan att lyckas kasta särskilt mycket. Nu var det en kollega som flyttar ut från stan och inte har plats med allt och erbjöd då alla som ville att få plocka på sig. Roligast var The big clock (filmad som Ingen utväg med Kevin Costner), The orchid thief (Adaptation med Meryl Streep) och Midnatt i ondskans och godhetens trädgård (filmad som ja, med samma titel). Och håll med om att man blir nyfiken på en bok som marknadsförs med "Three men, a desert island and a blonde named Sadie... The gay, ribald tale millions have applauded". Boken heter The cautious amorist av Norman Lindsay.
Etiketter:
film,
litteratur
Kulinariska övningar
Häromdagen slog det mig att jag aldrig har gjort en riktig grytstek. Med extrapris på fransyska så var det läge att prova på det. Ikväll serverades det således slottsstek (synnerligen passande) med pressgurka, kokt potatis och rönnbärsgelé. Gelén var av köpevarianten, resten gjorde jag på egen hand. Det blev riktigt lyckat!
Etiketter:
mat och dryck
fredag 27 augusti 2010
Pastaberoende?
En snabb titt i mitt skafferi kan dels ge intryck att jag är beroende av pasta och dels att jag är sponsrad av ett visst pastamärke. Det ena av de båda stämmer i alla fall...
Etiketter:
allmänt babbel
torsdag 26 augusti 2010
Biljettkö
Fru Ann och jag drog till DN-skrapan för att försöka få genrepsbiljetter till I hetaste laget. När vi kom dit (en timme innan biljetterna släpptes) var kön redan evighetslång och tjugo minuter efter utsatt tid var alla biljetterna slut. Då hade vi ännu inte kommit i närheten av biljettutdelarna. De som stod längst fram i kön hade kommit dit redan 0745. Rena Allsångsvarningen!
Etiketter:
allmänt babbel
Fantomnörderi
När jag nördar ner mig i något så nördar jag ner mig rejält! Häromdagen var jag inne på Serieboden och köpte mig en bunt Fantomen från 70-talet (80-talssamlingen är nästan komplett). Sedan var det dags att nörda ner sig. Och nej, att nörda ner sig rejält är inte att ligga och läsa Fantomen hela natten. Att nörda ner sig är att inse att de tidningar man har köpt inte finns inlagda på Fantomenwikin och sitta halva natten och lägga in dem i registret och sedan lägga sig att läsa tidningarna! Då talar vi nörderi!
onsdag 25 augusti 2010
tisdag 24 augusti 2010
Jag ska måla hela världen, lilla mamma!
I oktober öppnar Medelhavsmuseet en utställning som jag känner att jag måste se. Bemålade antika skulpturer, precis som de ska vara! Det "antika idealet" är en relativt ny uppfinning. Romarna och grekerna skulle ha ryst vid åsynen av våra vita antiksamlingar. Starkt bemålade ska statyerna vara!
9 oktober är det invigning på utställningen.
9 oktober är det invigning på utställningen.
Etiketter:
museer
Lönedags
Tack gode gud för att jag fick tillbaka rejält på skatten, och framför allt att jag förde över det mesta av skatteåterbäringen till mitt sparkonto. Annars hade jag varit helt stekt den här månaden. Sista lönen som fast anställd kom förra månaden och första lönen tillbaks som timanställd kommer inte förrän nästa månad. Ett långt skönt glapp i löneutbetalningen alltså.
Etiketter:
allmänt babbel
måndag 23 augusti 2010
Dagens Knallhattenreferens
Jag blir alltid lika glad när jag hittar någon referens till Knallhatten i modern populärkultur. Det betyder att serien ligger kvar i folks undermedvetna, även om serien inte har funnits sedan 1977.
Idag såg jag Lucky Number Slevin - för övrigt en riktigt häftig thriller som var oförutsägbar och snyggt filmad och klippt - och där kommer Morgan Freeman in och berättar om gnurglor för Josh Hartnett. För trogna läsare av den här bloggen så är inte gnurglorna obekanta, hoppas jag.
Idag såg jag Lucky Number Slevin - för övrigt en riktigt häftig thriller som var oförutsägbar och snyggt filmad och klippt - och där kommer Morgan Freeman in och berättar om gnurglor för Josh Hartnett. För trogna läsare av den här bloggen så är inte gnurglorna obekanta, hoppas jag.
Etiketter:
film,
Knallhatten,
serier
Jag vill ha en munk!
Nej, inte en sån munk! |
En sån munk! |
Etiketter:
allmänt babbel
Städa, städa varje freda' - eller hur det nu var
Jag får väl vara glad att jag inte ska upp jättetidigt i morgon. Grannarna ovanför mig tycker tydligen att midnatt är lämpligaste tiden att börja dammsuga!
Nåja, jag ska ändå kolla på Will & Grace.
Nåja, jag ska ändå kolla på Will & Grace.
Etiketter:
allmänt babbel
söndag 22 augusti 2010
Basebollterror och trötthet
Vi var på Movitz och tog en öl igår (äntligen - sommaren är inte komplett utan minst en slottsöl på Movitz). Mycket trevligt, men tre timmar The baseballs i högtalarna var mer än tillräckligt. Särskilt som jag inte är förtjust i dem ens i kortare sammanhang.
Idag mår jag som jag förtjänar. Och med det menar jag trött, inte bakis. Jag drack bara cola. Men sent hem och tidigt upp tar knäcken på en sån som mig.
Idag mår jag som jag förtjänar. Och med det menar jag trött, inte bakis. Jag drack bara cola. Men sent hem och tidigt upp tar knäcken på en sån som mig.
Etiketter:
allmänt babbel
lördag 21 augusti 2010
Äggknäckningsmaskin
Okej, det kanske är lite väl jobbigt att sätta maskinen i ordning varje gång man vill ha ett krämfyllt ägg, men håll med om att den är fascinerande!
Etiketter:
allmänt babbel
fredag 20 augusti 2010
Dagens bildgåta
På grund av tekniska svårigheter kom det ingen bildgåta i förmiddags. Men här kommer den till slut!
1386
Etiketter:
bildgåta
Zombisarna anfaller
En kvinna i Staffanstorp blev nerdragen i en grav av ilskna levande döda. Enligt Expressen sjönk hon ner i den sanka marken helt på egen hand, men vi vet ju hur det egentligen gick till! Den yttersta tiden är här!
Etiketter:
allmänt babbel
torsdag 19 augusti 2010
Sveriges vackraste porträtt
Dubbelporträttet av Magnus Gabriel De la Gardie och hustrun Maria Eufrosyne har alltid fascinerat mig. Jag skulle vilja påstå att det är det vackraste porträtt som någonsin har målats i Sverige. Och så har det sån häftig symbolik.
Magnus Gabriel är krigare, därav åskmolnen bakom honom. Han är inte lika fin som sin maka prinsessan, så han står med ena foten på ett nedre trappsteg.
Paret har ett lyckligt äktenskap, symboliserat av den trogne hunden. Maria Eufrosyne är dessutom gravid. Se bara på bönskidan hon håller framför magen, och aklejorna i krukan bakom henne.
Perfektion!
Magnus Gabriel är krigare, därav åskmolnen bakom honom. Han är inte lika fin som sin maka prinsessan, så han står med ena foten på ett nedre trappsteg.
Paret har ett lyckligt äktenskap, symboliserat av den trogne hunden. Maria Eufrosyne är dessutom gravid. Se bara på bönskidan hon håller framför magen, och aklejorna i krukan bakom henne.
Perfektion!
Eleonore av Akvitanien
Jag såg The lion in winter och ville lära mig mer om personerna. Johan August Lybeck såg samma film och bestämde sig för att skriva en äreräddning av Eleonora av Akvitanien. Och så möttes våra vägar. På årets bokrea hittade jag Lybecks bok om medeltidens mäktigaste kvinna, Eleonore av Akvitanien. Det kostade tjugo kronor och det kan det väl vara värt att få lära sig mer.
Det är alltid kul att få lära sig mer om ett ämne och i den här boken får man visserligen en hel del fakta. Tyvärr drar det ner betyget när författaren utgår från en uppdiktat teaterpjäs och dessutom refererar till den boken igenom. Redan i inledningen får vi veta att på "Katherine Hepburns framställning finns intet att anmärka, men Eleonore framställs som en manipulativ 'bitch' och det tror jag inte att hon var i verkligheten... Filmens Eleonore är inte helt och hållet 'min' Eleonore...". Redan där börjar mina varningsklockor att ringa. Lybeck återkommer sedan vid flera tillfällen till Katherine Hepburns rolltolkning, som om denna på något sätt skulle ha framställts som historiskt korrekt. Det är som om någon skulle skriva en biografi om Mozart och utgå från Milos Formans Amadeus.
Hur är då "Lybecks Eleonore"? Tydligen en helt igenom god människa som aldrig gjorde något fel. Det hedrar Lybeck att han tar upp fakta som talar för att Eleonora skulle ha mindre goda sidor. Tyvärr så avfärdar han dem genast som skvaller, ofta utan att komma med några som helst belägg för sina åsikter. Ett exempel är Eleonoras första stora kärlek, som ska ha varit hennes egen farbror Raymond, en riktig snygging till karl med smak för vin, kvinnor och sång. Fast tydligen bara fram till att de blir kära i varandra, för då får vi veta att de troligen inte hade något förhållande, för Raymond var en tillbakadragen man med enkel smak och utan att vara särskilt intresserad av kvinnor. Motsägelsefullt? Javisst!
Ett par andra störande detaljer är mer av det stilistiska slaget. Namngivningen är inte den konventionella. Lybeck säger sig föredra att använda "de förnamn som de idag har i motsvarande språkområde" vilket då skulle göra läsningen mer levande. Folk byter alltså namn allteftersom de flyttar. Henrik II heter i början av boken Henri, men när han blir kung så får han heta Henry. Men Lybeck är inte konsekvent. Eleonora byter aldrig namn. Hon får heta Eleonore boken igenom, även när hon flyttar till England och då borde börja kallas för Eleanor. Och Vilhelm av Sicilien får heta Guillaume "eftersom Sicilien vid den här tiden styrdes av normander". Men Lybeck skulle ju använda de namn de skulle ha idag! Alltså borde hertigen heta Guglielmo, på italienska. Det hela känns mer som en ursäkt för att få använda personernas franska namn (Lybeck är bosatt i Frankrike). Alltså blir Rikard Lejonhjärta oftare kallad Richard Coeur de Lion och Johan utan land Jean sans-Terre. Väldigt störande, och det gjorde absolut inte personerna mer levande.
Ytterligare en störande detalj återfinns i något så trivialt som typsnittet. Lybeck har använt ett alldeles normalt typsnitt, men med en egenhet. Bokstavskombinationerna sp och st sitter ihop! Det här störde mig boken igenom. Blicken fastnade ständigt på de bokstäverna och jag undrade om det var en bläckplump eller fotnot. Det här stoppade läsflödet på ett mycket störande sätt.
Sammanfattningsvis fick jag lära mig en del om Eleonora, när jag väl sovrade bland Lybecks personliga åsikter, men boken hade alldeles för många störande detaljer för att jag helt skulle ta till mig den. Fast nu vet jag mer om "min" Eleonora när jag går vidare med min översättning av Lejonets vinter.
Det är alltid kul att få lära sig mer om ett ämne och i den här boken får man visserligen en hel del fakta. Tyvärr drar det ner betyget när författaren utgår från en uppdiktat teaterpjäs och dessutom refererar till den boken igenom. Redan i inledningen får vi veta att på "Katherine Hepburns framställning finns intet att anmärka, men Eleonore framställs som en manipulativ 'bitch' och det tror jag inte att hon var i verkligheten... Filmens Eleonore är inte helt och hållet 'min' Eleonore...". Redan där börjar mina varningsklockor att ringa. Lybeck återkommer sedan vid flera tillfällen till Katherine Hepburns rolltolkning, som om denna på något sätt skulle ha framställts som historiskt korrekt. Det är som om någon skulle skriva en biografi om Mozart och utgå från Milos Formans Amadeus.
Hur är då "Lybecks Eleonore"? Tydligen en helt igenom god människa som aldrig gjorde något fel. Det hedrar Lybeck att han tar upp fakta som talar för att Eleonora skulle ha mindre goda sidor. Tyvärr så avfärdar han dem genast som skvaller, ofta utan att komma med några som helst belägg för sina åsikter. Ett exempel är Eleonoras första stora kärlek, som ska ha varit hennes egen farbror Raymond, en riktig snygging till karl med smak för vin, kvinnor och sång. Fast tydligen bara fram till att de blir kära i varandra, för då får vi veta att de troligen inte hade något förhållande, för Raymond var en tillbakadragen man med enkel smak och utan att vara särskilt intresserad av kvinnor. Motsägelsefullt? Javisst!
Ett par andra störande detaljer är mer av det stilistiska slaget. Namngivningen är inte den konventionella. Lybeck säger sig föredra att använda "de förnamn som de idag har i motsvarande språkområde" vilket då skulle göra läsningen mer levande. Folk byter alltså namn allteftersom de flyttar. Henrik II heter i början av boken Henri, men när han blir kung så får han heta Henry. Men Lybeck är inte konsekvent. Eleonora byter aldrig namn. Hon får heta Eleonore boken igenom, även när hon flyttar till England och då borde börja kallas för Eleanor. Och Vilhelm av Sicilien får heta Guillaume "eftersom Sicilien vid den här tiden styrdes av normander". Men Lybeck skulle ju använda de namn de skulle ha idag! Alltså borde hertigen heta Guglielmo, på italienska. Det hela känns mer som en ursäkt för att få använda personernas franska namn (Lybeck är bosatt i Frankrike). Alltså blir Rikard Lejonhjärta oftare kallad Richard Coeur de Lion och Johan utan land Jean sans-Terre. Väldigt störande, och det gjorde absolut inte personerna mer levande.
Ytterligare en störande detalj återfinns i något så trivialt som typsnittet. Lybeck har använt ett alldeles normalt typsnitt, men med en egenhet. Bokstavskombinationerna sp och st sitter ihop! Det här störde mig boken igenom. Blicken fastnade ständigt på de bokstäverna och jag undrade om det var en bläckplump eller fotnot. Det här stoppade läsflödet på ett mycket störande sätt.
Sammanfattningsvis fick jag lära mig en del om Eleonora, när jag väl sovrade bland Lybecks personliga åsikter, men boken hade alldeles för många störande detaljer för att jag helt skulle ta till mig den. Fast nu vet jag mer om "min" Eleonora när jag går vidare med min översättning av Lejonets vinter.
Etiketter:
historia,
litteratur,
recension,
teater,
översättning
onsdag 18 augusti 2010
Apotek, apotek, apotek
Det jag tycker är det absolut tristaste med utförsäljningen av apoteken är att de gamla vackra namnen har försvunnit. Mitt närmsta apotek har hittills varit Apoteket Påfågeln. Nu är det Apotek Medstop, till skillnad från alla andra apotek i den kedjan som också heter Apotek Medstop.
Det enda namnet som jag gillar är Kronans droghandel, eftersom det har en historisk anknytning. Men eftersom alla apotek i den kedjan har samma namn så förtar det lite av effekten.
Annat var det på min förfaders, Per Månsson Rosin, tid. Han utbildade sig till apotekare på Apoteket Ugglan. Det är så det ska vara!
Det enda namnet som jag gillar är Kronans droghandel, eftersom det har en historisk anknytning. Men eftersom alla apotek i den kedjan har samma namn så förtar det lite av effekten.
Annat var det på min förfaders, Per Månsson Rosin, tid. Han utbildade sig till apotekare på Apoteket Ugglan. Det är så det ska vara!
Etiketter:
allmänt babbel
La Dolce vita
Då får man väl anse det vara officiellt, jag har gått upp nästan fyra kilo i sommar. Fast å andra sidan har jag haft väldigt trevligt under tiden!
Och jag har börjat gå ner i vikt igen...
Och jag har börjat gå ner i vikt igen...
Etiketter:
allmänt babbel
På tal om madonnor
Igår firade vi ju Madonnas födelsedag. Det fick mig att tänka på när French and Saunders var statister vid inspelningen av Kristi sista frestelse. En av mina favoriter!
tisdag 17 augusti 2010
Vive la SVT
Ni har väl inte missat att SVT har fransk filmvecka? Ett gäng klassiker från sextiotalet visas varje dag den här veckan. Det började igår med Till sista andetaget och avslutas på lördag med De 400 slagen, en av mina absoluta favoritfilmer. Ikväll kommer Cleo från 5 till 7, och om det är en klassiker eller ej kan man ju diskutera.
Det är sånt här som jag gillar med SVT, de kan visa en serie filmer som inte är Sagan om ringen-trilogin eller Pirates of the caribbean, utan smalare saker som folk kanske kan ta till sig. Om de nu vågar se fransk svartvit film, vill säga...
Det är sånt här som jag gillar med SVT, de kan visa en serie filmer som inte är Sagan om ringen-trilogin eller Pirates of the caribbean, utan smalare saker som folk kanske kan ta till sig. Om de nu vågar se fransk svartvit film, vill säga...
Dubbelstötarna
Här kommer man, glad i hågen och ska leda jympa och möter i trappan ner ingen mindre än Hillevi som också säger sig ska leda det passet (varför dyker alltid Hillevi upp som gumman i lådan, och bara hon?!). Dubbelbokning! Men gentil som jag är så låter jag henne leda, så kan jag vara med i bakgrunden och bara motionera. Det funkade det också. Och jag lyckades hänga med i hennes pass, trots att det inte precis är optimerat för herrar i ståtlig längd...
Etiketter:
friskis svettis
måndag 16 augusti 2010
La Clique på Tyrol
Vilken kväll det blev! Jag var tvungen att göra ett inlägg redan i pausen, bara för att jag tyckte att det var så häftigt. Jag har visserligen inget emot att gå på teater ensam, men det kändes som att det här var en föreställning som jag ville dela med nån. Går man och ser burlesk och får dricka öl i salongen behöver man nån med sig. Alltså drog jag med mig Petter. Han hade egentligen inte råd, men han har väldigt vänliga vänner...
Det började lugnt, med Cabaret Decadanse, två dockskötare som stod bakom en stor (över två meter lång) diva mest tillverkad av spiraler. Hon såg helt levande ut.
Sedan drog det igång rejält, med The english gents, två förnäma herrar med plommonstop, kritstrecksrandiga kostymer och paraplyer. Och en otrolig kroppskontroll när de klättrade på varandra. Suve-jävvlar-ränt! (Dock lite störande att jag är så förutsägbar att Petter utan problem kunde avgöra vem av de båda herrarna jag tyckte var sexigast...)
Efter detta ramlade numren på i en aldrig sinande ström. Jag ömsom skrattade, fascinerades och äcklades.
Tyvärr tappade föreställningen lite fart efter paus. Några av artisterna som återkom hade redan gjort sina bästa nummer och man hade kunnat tycka att de skulle ha kunnat göra något mer av sin tid på scen. Inte för att det nånsin blev tråkigt, absolut inte. Men något lite mer borde de kunna få ur sig.
Bästa numret efter paus var David O'Mer, en akrobat som lyckades få rep och badkar att bli riktigt sensuellt.
Jag har alltid haft lite svårt för Carl-Einar Häckner, men det var länge sen jag såg honom och efter gårdagens prestation måste jag nog omvärdera honom. Jag höll på att skratta käkarna ur led (framförallt i numret innan paus).
Trots den lilla svackan efter paus så var det här en otroligt häftig föreställning. Den återkommer en vecka i september. Se till att boka biljetter. Vem vet, vi kanske ses där för det här kan jag mycket väl tänka mig att se igen!
Det började lugnt, med Cabaret Decadanse, två dockskötare som stod bakom en stor (över två meter lång) diva mest tillverkad av spiraler. Hon såg helt levande ut.
Sedan drog det igång rejält, med The english gents, två förnäma herrar med plommonstop, kritstrecksrandiga kostymer och paraplyer. Och en otrolig kroppskontroll när de klättrade på varandra. Suve-jävvlar-ränt! (Dock lite störande att jag är så förutsägbar att Petter utan problem kunde avgöra vem av de båda herrarna jag tyckte var sexigast...)
Efter detta ramlade numren på i en aldrig sinande ström. Jag ömsom skrattade, fascinerades och äcklades.
Tyvärr tappade föreställningen lite fart efter paus. Några av artisterna som återkom hade redan gjort sina bästa nummer och man hade kunnat tycka att de skulle ha kunnat göra något mer av sin tid på scen. Inte för att det nånsin blev tråkigt, absolut inte. Men något lite mer borde de kunna få ur sig.
Bästa numret efter paus var David O'Mer, en akrobat som lyckades få rep och badkar att bli riktigt sensuellt.
Jag har alltid haft lite svårt för Carl-Einar Häckner, men det var länge sen jag såg honom och efter gårdagens prestation måste jag nog omvärdera honom. Jag höll på att skratta käkarna ur led (framförallt i numret innan paus).
Trots den lilla svackan efter paus så var det här en otroligt häftig föreställning. Den återkommer en vecka i september. Se till att boka biljetter. Vem vet, vi kanske ses där för det här kan jag mycket väl tänka mig att se igen!
söndag 15 augusti 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)